Arg
I söndags firade vi gudstjänst där temat var arg. Det bibelställe vi stannade vid var det när Jesus blev arg i Templet och drev ut månglarna. (Lukas 19:45-48). Vi tittade närmare på vad som händer när vi blir arga och vad som triggar ilska. Och vad som triggar helig vrede.
”Sedan gick Jesus in på tempelområdet och drev iväg de köpmän som höll till där.Köpmännen sålde djur som skulle användas till offer i templet. Han ropade åt dem: "Gud har sagt i Skriften"Skriften" för judarna är Bibelns första del, den som kallas Gamla testamentet.: 'Mitt hus ska vara en plats där människor kan be.'”
Eftersom ordet månglare inte är ett så välkänt begrepp och att ordet tempel ändrat innebörd sen den tiden tittade vi närmare på själva scenen och vad det var som gjorde Jesus så arg . Vad gjorde månglarna som var fel i Herrens ögon men också vad förargade fariséerna och de skriftlärda så när Jesus sa ifrån? Förargade dem så mycket att de hade planer på att döda Jesus.
Templet var uppbyggt i olika delar där judiska kvinnor fick vara på en plats, judiska män på en annan och ickejudar fick tillbe på en annan plats. Fariséerna var en grupp som kortfattat beskrivet ville få till ett system så att det judiska folket inte skulle gå vilse och svika Gud, som så många gånger bakåt i historien. De hade fokus på regelefterlevnad. På Templet kunde man nu köpa offerdjur och man kunde växla pengar för att betala temeplskatt. Växla så att man använde rätt sorts pengar, alltså inte de med den romerska kejsaren på. Fariséerna och Jesus borde ha samma intresse men ändå blev de väldigt arga när Jesus tog ton mot att all den här aktiviteten på tempelområdet störde bön för ickejudar och Rabbinernas undervisning. Kanske trodde fariséerna först och främst på den form de hade tagit fram och var inte så mottagliga för att se effekten av den formen? Kanske hotade Jesus tron på vad de hade byggt upp? Deras identitet, som de som hade bäst recept för hur man skulle följa Guds ord och lagen?
Jesus säger ju vidare i den här bibelberättelsen att det ska vara ett bönens hus. Alltså en plats för samtal mellan människa och Gud. Templet i berättelsen är en fysisk plats men templet har med Jesu död och uppståndelse fler betydelser som att vi var och en är tempel för den helige ande. Eller att templet är mitt ibland oss. Det vi är tillsammans som gemenskap. Fariséerna verkade fast i formen i sig. Men är ett fel alltid ett fel? Ett rätt alltid ett rätt`Eller kan det bero på effekten av och anledningen bakom? Form är ofta tydlig och enkel att bedöma utifrån men bön i det här fallet, syns inte alltid. Däremot tror vi att effekten av bönen är synlig. I oss som individer när vi samtalar med Gud och mellan oss när vi gemensamt riktar bönen och blicken i samma riktning.
Så kan vi leva så att det vi alltid är som ett bönens hus? Eller åtminstone sträva ditåt? Gud klarar av när vi blir arga och alla andra mindre charmiga sidor vi har så däri ligger utmaningen att återkommande minnas att vi vara och en är tempel för den helige ande att vi som församling är tempel för Guds rike och att vi i det är hus för bön. Och att vi inte behöver göra oss till för att samtala med vår himmelske far.