”Jesus – den coolaste snubben av alla”

– Min barndom var komplicerad då mina föräldrar bar på oläkta sår och deras relation var stormig och våldsam, säger 41-åriga Claudia Castro Tello.

Hon är född i Chile där hennes första år utspelade sig i städerna Viña del Mar och Valparaíso. När hennes mor och far gav sig av till Brasilien fick hon bo hos olika släktingar och idag har hon förstått att hon missade den viktiga anknytningsperioden till föräldrarna, något som säkert har påverkat hur livet kom att utveckla sig. 

Under flytten dog lillebror

När Claudia var tre år flyttade hon och familjen till Sverige av politiska skäl, men natten då de anlände till Stockholm avled den åtta månader gamla brodern i plötslig spädbarnsdöd.
–Det var inget man pratade med mig om utan det var som om han bara försvann och glömdes bort. Jag har tänkt mycket på honom under uppväxten och det är nog inte förrän nu, efter att jag har gått i traumaterapi, som jag har bearbetat känslorna kring det som hände, säger Claudia.

Efter en tid i Gustavsberg gick flytten norröver till Tierp där de hade några släktingar. Familjen blev medbjuden till Filadelfiakyrkan där Claudia deltog i barnverksamheten.

– Jag kände: Wow, det finns en Gud! Jag fascinerades av bibelberättelserna men det var inte mer än så just då, säger hon.

Skyddade boenden och familjehem

På hemmaplan var det dock allt annat än fridfullt då hon och syskonen fick bevittna många slagsmål. Det ledde till att de, tillsammans med mamman, fick alternera mellan olika skyddade boenden och ett familjehem. Efter att föräldrarna skiljt sig kom mor och barn till Tensta i nordvästra Stockholm där Claudia började i mellanstadiet. I lägenheten förekom mycket alkohol och droger och diverse människor kom och gick. Storasyster Claudia tog på sig ansvaret för familjemedlemmarna och allt som hände dem.

– Jag fick växa upp snabbt och kände en skyldighet att vara den stabila och duktiga. Det har lett till sår som jag har fått ta itu med som vuxen, säger hon.

Nya vännerna bjöd på droger

För att inte mamman skulle förlora vårdnaden om barnen tvingades familjen att flytta från området men Claudia hade svårt att komma in i det nya sammanhanget i Norsborg på andra sidan stan. Hon tydde sig till en äldre kompis som umgicks med ett gäng killar och snart blev Claudia introducerad för både hasch, ecstasy och kokain. 
–Det pratas mycket om grabbar i kriminalitet men samtidigt finns det många, många tjejer som hänger med dem, påpekar Claudia.

– Det är jätteviktigt att fortsätta med insatser, skolbesök, föreläsningar och program för att nå killarna men man behöver även rikta sig till tjejerna och visa på förebilder som de kan identifiera sig med, understryker hon.

Det var en tid som präglades av destruktivitet och Claudia mådde inte bra. Så småningom hamnade hon på ett ungdomsboende. Idag förstår hon att hon försökte fylla ett tomrum inom sig som inte kan fyllas med substanser.

– Och jag fick väldigt mycket ångest på grund av drogerna och kände mig smutsig och oren, säger hon. 

Skrev dagbok till Gud

Claudia, som trots allt haft med sig en barnatro, började skriva dagbok till Gud där hon bad honom hjälpa henne att göra rätt och att ta sig ur situationen hon befann sig i. När hon träffade en kille och blev gravid som 20-åring lyckades hon skärpa till sig. Hon läste in gymnasieutbildningen och tog en kandidatexamen i internationell migration och etniska relationer. Dottern föddes men relationen med pappan tog slut. Vid ett tillfälle blev Claudia presenterad för en karismatisk kvinna som bjöd med henne till en spansktalande församling. Där var hon aktiv en tid och lät även döpa sig. Hon träffade en man som hon gifte sig med och två barn kom till världen. Han har i sin tur brottats med en destruktiv livsstil med fängelsestraff som följd.

– Men han har tagit emot Jesus och läser Bibeln. Det som inte är möjligt för människan är möjligt för Gud, påpekar Claudia.

Viktigt ta hand om den som är medberoende

När Claudia fick kontakt med en medberoende-mottagning öppnades hennes ögon. Tidigare hade hon gjort allt för att göra andra tillfreds och förnekat sina egna behov. Därmed har hon inte varit helt ärlig mot sig själv eller omgivningen.

– Jag tänkte: Oj, finns det ett namn för detta! Jag insåg att jag inte var galen som hade svårt att ha ett sunt förhållningssätt till någon i missbruk, och förstod att jag behövde jobba med mig själv, säger hon. 

– Bakom varje person i missbruk finns ett antal personer som drabbas, ibland till och med värre, och det är så viktigt att ta hand om och hjälpa även dem, fortsätter hon. 

Hur har jag kunnat missa vem Jesus är?

En dag följde hon med en kompis på gruppträning ledd av Anders Eriksson som själv kämpat mot droger men blivit befriad och frälst. Han bjöd med Claudia till sin bönegrupp som även Betz Assefa, som levt i kriminalitet, är en del av.  Där fick hon veta att Anders bott på samma behandlingshem som pappan till hennes två yngsta barn. När han skulle döpa sig i församlingen Heart Stockholm var Claudia med och där började hon delta i söndagsgudstjänsterna. Hon fascinerades av allt tal om Jesus och gjorde bibelläsning till en vana.

–Där startade min resa och jag började förstå mer på djupet vem Jesus var. Jag undrade hur jag kunde ha missat den coolaste snubben av alla – han som kramar mig, han som dog för mig och som helar mig, utbrister Claudia.

– Jag förstod att jag är älskad, att han ser mig som sin underbara dotter och jag frågade mig själv varför jag inte såg mig själv på det sättet, fortsätter hon.

Helad från skuld, skam och rädslor

Det gick snart upp för henne att hon hade glömt bort sig själv. I Heart kom hon i kontakt med frälsningsofficeren Anki Karlsten som lotsade henne till den ideella organisationen Hela Människan där hon tog emot själavård. Under en tid var Claudia även engagerad i Frälsningsarméns kår Home. Via själavården har hon fått göra upp med skuld och skam och jobbat med sitt enorma kontrollbehov. Tidigare kunde hon känna mycket oro och ångest över vad som skulle kunna hända hennes barn som idag är 7, 13 och 21 år gamla. Hon ber för dem varje kväll om blodets beskydd och nuförtiden känner hon ett helt annat lugn inombords. Som en uppmaning till sig själv att lämna saker till Gud har hon tatuerat in ”Let go, let God”, på sin ena arm.

– Jag har insett att Jesus har följt mig hela vägen utan att jag har förstått det. Saker har börjat släppa och jag har fått klarhet, säger hon.

– Idag har jag blivit helad ifrån rädslor jag burit på sedan jag var barn. Även om det är stressigt och stormar omkring mig så känner jag frid och vet att Jesus säger: Jag har det!, fortsätter hon.

”Fått vänner som älskar mig på riktigt”

Claudia har alltid drömt om att ha en stabil och kärleksfull familj och idag har hon en fin relation med sin mor. Även församlingsgemenskapen har blivit väldigt viktig för henne.

– Jag har fått en hel familj där och ser så mycket kärlek i ögonen på ledarna. Nu håller jag i en hemgrupp med systrar som talar liv in i varandra, passar varandras barn och längtar efter varandra, utbrister Claudia.

– Gud har överöst mig med kärlek och därifrån kommer den sanna läkningen. Att han sänder människor som älskar mig på riktigt är allt för mig. Jag känner att jag betyder något för andra och blir sedd och lyssnad på. Jag är genuint lycklig nu, fortsätter hon.

”Vandra i tro, inte utifrån det du ser”

I höst börjar Claudia läsa en ettårig grundkurs i teologi på distans. Hon vill förkovra sig i tron och Bibeln och komma närmare Gud. Drömmen är att på sikt kunna tjäna honom på heltid.

– Jag vill ge det jag har fått och jag vill hjälpa människor att hitta sin identitet i Kristus och den plan Gud hade från början för dem. Men jag kan inte göra någonting utan hans kraft och när man inser att det är han som styr så kan saker hända, påpekar hon.

Även om hon ser framemot det så utmanas hennes kontrollbehov då hon är osäker på hur det hela ska gå ihop ekonomiskt sett. Men när hon har tänkt i de banorna har hon fått till sig uttrycken: ”Walk by faith, not by sight” (vandra i tro, inte utifrån det du ser) och ”You can´t talk the talk and not walk the walk” (ungefär: Du kan inte prata om något utan att handla därefter). Under en kristen konferens nu i somras var hon med på ett kvinnoseminarium och samtliga deltagare fick varsin kylskåpsmagnet, alla prydda med ett kristet budskap. På Claudias stod just de ord hon haft på hjärnan en tid: ”Walk by faith not by sight”.

– Jag kände bara; wow, det var en bekräftelse på att Herren talar till mig! Jag har bestämt mig för att tatuera in det också för det här är början på en ny säsong som ligger framför, säger Claudia engagerat.

Text och foto: Teresia Jansson