Varför brassband och hornmusik?

Redan strax efter att Frälsningsarmén 1882 ”öppnat eld” i Sverige som en evangeliserande organisation med syfte att sprida det kristna budskapet och hjälpa människor i social nöd så började man att använda hornmusik som ett musikaliskt medel i möten och agitationer. Det blev ett sätt att ackompanjera till sina sånger som ofta var friskt glada och inspirerade, ja ibland rent av martialiska till sin karaktär. Frälsningsarmén var ju ”i krig mot ondskan och nöden” och ”öppnade eld” runt om på en mångfald platser i Sverige.

Hornmusik som begrepp och ensembleform var inget nytt. Olika frivilligrörelser som nykterhetsrörelsen, friskytterörelsen politiska föreningar använde sig av hornmusik i form av sextetter och ibland större grupper av musikanter spelande mässingsinstrument. Inte minst på bruksorter som Höganäs, Finspång, Degerfors, Sandviken och Nykvarn m fl levde hornmusikspelandet starkt. Instrument som ess- och b-kornetter, alt- och tenorhorn, basuner och bastubor var instrumenten som förekom. Och trummor förstås.

I Storbritannien fanns liknande amatörmusicerande med samma syfte och uppgifter. Särskilt på orter med kolgruvor och spinnerifabriker i Wales, Lancashire och Yorkshire. Här kallades orkestrarna för brassband och fanns i mycket stora antal. De bleckblåsinstrument man använde där var av annan typ än i Sverige. Brassbanden blev i mångfald etablerade även i The Salvation Army.

I brassbandet finns inga träblåsinstrument som flöjter, klarinetter, saxofoner, oboer och fagotter utan enbart bleckblåsinstrument.
De instrument som ingår är soprankornett i ess, b-kornetter, flygelhorn, althorn, baryton, eufonium, bastubor och tromboner. Dessutom ingår slagverk med allt från triangel till pukor.

Frälsningsarmén (The Salvation Army) föddes och utvecklades i Storbritannien. I Sverige utvecklades den oerhört snabbt och organisationsuppbyggnad, principer, uniformer och verksamhetsformer kopierades. Hornmusiken utvecklades också lavinartat inom Frälsningsarmén i Sverige.

Under 1930-talet turnerade flera engelska Frälsningsarmé-musikkårer i Sverige. Man besökte åtskilliga platser i södra Sverige och i Mälardalen. Deras musicerande, klang, repertoar och spelstil inspirerade musikledare och musikanter här och satte i gång en önskan och iver att bli som dem. Alltså brassband av brittisk typ och så blev det. Man bytte till instrument med en annan typ av ventiler, s k pistongventiler och lärde sig hantera dragbasuner (tromboner).

Musikkårerna växte också i storlek på flera håll och en ny klang och stil planterades hos hornmusiken i Frälsningsarmén i Sverige.
På så sätt importerades och planterades brassbandet i Sverige. Numera är en särskild del av svensk blåsmusik just brassband inte bara inom Frälsningsarmén.

Skrivet av Torgny Hansson 220920