Gammalt och nytt om julgrytan
Julgrytan, som idag finns på 80 orter, samlar in pengar för de behov som Frälsningsarméns kårer ser i sin närhet, först och främst handlar det om socialt arbete vid jul. Karin Bondesson är centralt ansvarig för koordination av julgrytan och hennes viktigaste uppgift är att sprida goda idéer, som kårerna själva kommer på och det kontantlösa samhället kräver.
Frälsningsarmén – ett starkt varumärke
– Julgrytan är ett mycket känt koncept, säger Karin Bondesson. Mycket starkare än vad vi i organisationen förstår. Går man utanför Frälsningsarmén och frågar vad de vet om Frälsningsarmén så är det ofta julgrytan och "håll grytan kokande" som blir svaret.
– Många organisationer måste börja i ruta ett, med att berätta för allmänheten att de är trovärdiga, att det inte är något fuffens, att pengarna kommer fram, menar Karin. Det är ett arbete Frälsningsarmén började med för 150 år sedan. Det goda arbete som gjorts sedan dess har stärkt varumärket.
Lokala julgrytor
Frälsningsarméns kårer bär själva ansvaret för sina lokala insamlingar. Ansvaret för koordination av julgrytan, för produktion och utskick av material, för distribution av nya grytor och för spridning av goda idéer ligger på Karin Bondesson. Julgrytan finns idag på 80 orter och insamlingsresultatet i fjol var 4,5 miljoner kronor.
– Det var en väldigt stor spridning på insamlingen, avslöjar Karin Bondesson. Från 2000 kronor till 450 000 per ort. En del orter hade en julgryta medan andra hade upp till sju grytor ute i staden.
Gåvor från företag
De kårer som samlat in stora belopp har ofta företagssamarbeten och får stora företagsgåvor. Så summan 450 000 är inte kontanterna i julgrytan. Däremot finns orter som har samlat in runt 100 000 kronor i kontanter i julgrytan, säger Karin. Hur mycket pengar grytan får beror mycket på tid och bemanning. Karin menar att det märks skillnad på en gryta som står ute i tio timmar och en som står ute i 100 timmar.
– En stor utmaning som finns runt om i landet är det vi kallar för bemanningen av julgrytan, säger Karin. Vem som ska stå vid grytan och vakta den.
Att tänka utanför boxen
En metod för kårerna att hitta fler grytvakter är att tänka lite större och i vidare cirklar. Att inte bara tänka vilka medlemmar man har i kåren, menar Karin. De kan använda sina vidare nätverk. De kan söka frivilliga i det ekumeniska nätverket på orten eller i föreningar och idrottsklubbar.
Ett år hade Frälsningsarmén en drive för att nå kända personer. I Malmö skickade då kåren ut 75 inbjudningar till kändisar i staden. En som nappade var tv-kocken Jan Boris-Möller. Han ville jättegärna bidra, men han ville inte bara stå och vakta julgrytan. Jan Boris-Möller köpte därför ingredienser för en stor jambalaya som han kokade upp på plats vid julgrytan och delade ut som smakportioner till malmöborna som gick förbi.
– Detta blev ju en jättebra "happening", berättar Karin. Jag frågade honom hur det kom sig att han nappade på detta? "Ärligt talat så var ni de enda som frågade mig om jag kunde få göra något för mina medmänniskor", svarade han. "Och det är klart att jag vill göra det!" Det går att tänka mycket, mycket, större.
Lokal insamling för lokala behov
Julgrytan samlar in pengar för behov som kåren ser i sin närhet, till kårens sociala arbete. Tanken är att det först och främst handlar om socialt arbete vid jul. Frälsningsarmén centralt behöver veta hur mycket som samlas in och vad som görs med pengarna. Fördelarna med lokal användning av pengarna är många. Dels är det lättare för den lokalt ansvariga att kommunicera med och engagera de frivilliga. Dels är det mycket lättare att kommunicera med givarna. Om pengarna går till att hjälpa med problem som givarna kan läsa om i lokala tidningar, så har de lättare att ge. Informationen till lokala nätverk, grupper, och lokal media är därför viktig för insamlingen.
Digitala pengar i analog gryta
En stor utmaning är att vi går mot ett kontantlöst samhälle, menar Karin Bondesson. Julgrytan är ju i sin form en insamling av kontanter. Många kårer använder redan i dag kortläsare vid julgrytan andra har skaffat ett Swish-nummer, som de använder för julgrytan och några kårer använder iZettle, berättar Karin. Dessa metoder kostar pengar. Kostnaden förs Swish är lägre än kostnaden för kortläsare, men många kårer har redan kortläsare inne på kåren för kollekt och annat. Den kortläsaren kan då användas för julgrytan, menar Karin.
- Men det handlar inte bara om kontanter i grytan. En väg att gå är att fortsätta stå vid julgrytan och vakta den, men att då ha tekniska hjälpmedel för givande. En annan väg är att tänka lite större. Julgrytan är ju i förlängningen även det vi kan få in via Facebook och internet, det vi kan få in via gåvor från marknadsföring och så vidare. Jag ser en stor vinst i att fortsätta använda Julgrytan som koncept. Julgrytan är känd och är positivt laddad ute i samhället. Så om man gör en julkonsert, då tycker jag att man kan kalla det för julkonsert till förmån för julgrytan, eller julgrytans julkonsert.
Julgrytans historia
1891 Startade Frälsningsarméns första julgryteinsamlingen i San Fransisco. Kapten Joseph McFee, visste inte hur han skulle få in medel till de behövande i staden, men komihåg hur han sett en stor gryta användas för insamling till fattiga i Liverpool. I San Fransisco var också första gången som devisen "Håll grytan kokande" användes.
1907 kom Julgrytan till Sverige och Frälsningsarmén kunde tack vare den första insamlingen bjuda 1600 personer på julmiddag i Stockholm.
1908 får även Malmö, Göteborg och Norrköping sina julgrytor.
Idag finns julgrytan även i Japan, Korea, Chile och många Europeiska länder. I Sverige finns den på 80 orter.
Källa: Frälsningsarméns Arkiv
Text: Jonas Nimmersjö
Artikeln har publicerats i Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 5 - 2016