Hannes: Min berättelse - inte ensam
Hannes såg porr första gången när han var i 10-årsåldern. Sedan dess har hans väg inte varit spikrak. Men när han upptäckte att han inte var ensam med sin kamp gav det nytt fokus
Personen på bilden är en annan person än Hannes
Konstigt och spännande
Jag minns tydligt min första kontakt med porren. Jag måste ha varit i 10-årsåldern då jag kom över en hög med tidningar. Det var så konstigt men också lite spännande. När jag några år senare fick egen dator var det inte svårt att hitta gratissidor. Men eftersmaken var inte rolig. När väl upphetsningen avtagit, la sig skammen som en blöt filt över mig och jag kände mig ofta patetisk. Samma frågor återkom i mitt huvud: Vad håller jag på med?
Varför fortsätter jag?
För det gjorde jag. Många år framöver höll jag på. Jag ville egentligen inte men när jag var uttråkad, ledsen eller frustrerad sökte jag mig gång på gång dit. Jag försökte rationalisera bort det: "alla gör det ju och det är väl inte så farligt", men känslan av att det var fel lämnade mig aldrig.
Det behövde få ett stopp
Sommaren 2015 separerade jag från min dåvarande fästmö och mitt beteende eskalerade. Det blev ännu tydligare för mig att ju sämre jag mådde, desto mer sökte jag mig till porren. Det behövde få ett stopp. Som uppvuxen i ett kristet hem och med en svag tro på en stor Gud, började jag be Gud att hjälpa mig ur det. Det hade jag gjort förut med, men då hade jag inte haft ett ärligt hjärta. För något i mig gillade ju också det där. Men nu önskade jag förändring på riktigt och det var uppenbart att jag inte skulle klara det helt på egen hand. Jag bad och samtalade med vänner om mina problem och det visade sig att jag inte var ensam. Det var många som var i samma sits som jag. Jag började öva mig att hantera de jobbiga känslorna när de kom istället för att fly in i porren. Jag lyckades ibland och misslyckades ibland, men tillfällena blev färre.
I samma veva fick jag möjligheten att åka iväg på folkhögskola en termin. Jag fick mer tid med Gud och ett välbehövligt miljöombyte. Sedan dess har jag bara tittat på porr en handfull gånger, väldigt kort och jag är så tacksam för det. Det är så skönt att inte känna det "behovet" hela tiden.
När jag ser tillbaka
Jag såg egentligen mönstret hela tiden men det var inte förrän jag slutade som jag verkligen förstod hur mycket det påverkat min syn på sex och kvinnor. Med distans till det kan jag se att jag inte betygsätter kvinnors utseende i lika stor utsträckning längre, jag sexualiserar inte vardagssituationer på samma sätt och jag upplever minskat fokus på min egen njutning i det sexuella mötet.
Jag hoppas min berättelse kan ge dig hopp och tro att även du kan förändras. Förändring är alltid möjlig, det är aldrig för sent. Ta bara ett steg i taget, fokusera på dina framsteg och var snäll mot dig själv.
- Hannes