Västa tänkbara scenariot - Hans del 7
Jag är porberoende, punkt slut. Men för att komma vidare i min resa att bli fri måste jag lyfta på locket och berätta för min fru. Jag har levt med denna hemlighet så länge nu. Men hur ska jag göra?
Värsta tänkbara scenariot
Jag skriver på forumet och frågar om jag ska berätta eller inte. Jag kommer ihåg att jag skriver att rådet som jag själv skulle ge någon annan är att berätta, men nu gällde det mig och då kändes det mycket mer komplicerat. Råden jag får från forumet är också att berätta.
Jag kan säga att det blev många löpturer där jag spelade upp olika scenarion där jag berättar min mörka hemlighet. Det kändes på något sätt som att vägen jag gick på började krympa. Det var den vägen som jag måste gå och det fanns ett hinder i på den vägen som måste forceras.
Vad kunde hända?
Hon kunde be mig flytta. Jag kan mista hela min familj. Släktingar och vänner kanske kommer se mig som skyldig då jag med mitt smutsiga intresse har förstört en familj. Arbetskamrater kommer kanske får reda på det och prata bakom min rygg. Vårt bohag måste delas på två och huset säljas. Våra barn som är i tonåren, hur kommer de att drabbas? Jag kan fortsätta hur länge som helst.
Att tänka ut värsta tänkbara scenario var lätt, men det är det värsta tänkbara scenariot som jag måste gå med på för att kunna berätta. Jag vet att jag plågar mig desto längre jag väntar och att jag har förlikat mig med konsekvenserna. Beslutet är svårt men det är fattat.
Min plan
Nu är det bara försöka utforma någon typ av plan. Det enda trumfkortet jag har är att jag kan tänka igenom vad som måste fram. Jag vill så gärna ha kvar henne. Jag kommer att bli ledsen, men jag får absolut inte bli arg. Skulle jag bli arg skulle jag stjälpa hela skutan. Jag är den enda skyldige och jag måste få det att framgå att jag är ångerfull och vill ha en bättring. Jag måste bekänna allt. Jag vill inte att det ska finnas något kvar så att jag måste bekänna något en gång till. Om hon skulle vilja veta vad det är jag sett på så skulle jag berätta. Hur mycket, när och var ska jag berätta.
Samma förklaring som jag gett till mig själv varför jag har blivit som jag blivit måste jag ge till henne. Min saknad av glädje och depressionen som lett fram till mitt beslut. Mina hjälpmedel Starta Om och att det är ett större problem i samhället än vad allmänheten har kännedom om.
Ångest
Det är ett vägskäl där jag inte har slutgiltiga ordet, men att ge så mycket information som möjligt så att jag förhoppningsvis hamnar på rätt väg är det enda jag kan göra. Ångesten är dock ganska påtaglig då jag tänker på vad jag ska göra. Nu väntar jag bara på rätt tid.
Nu har jag hållit er på sträckbänken tillräckligt länge! Bära eller brista? //Hasse