Berättar för min fru - Hans del 8

Söndag morgon

Det blev en söndag morgon. Jag hade klivit upp tidigt för att skjutsa vår äldsta son till träning. Dagen var blank. Inget hade diskuterats eller planerats som visade vilken riktning dagen skulle ta. Frukostbordet var dukat med kaffe müsli och macka. Det perfekta läget började infinna sig. Det var tid att låta bomben brisera. 

Jag släpper bomben 

Några snabba vägningar för och emot sa mig att det förmodligen kommer ingen bättre tid än nu. Orden som kommer ur min mun var: Jag har något om jag måste bekänna. Hon tittar upp på mig och ser väldigt orolig ut. Förmodligen för att min röst är skakig och att jag har tårar i ögonen. Vad då? Det blir en liten paus, men jag vill inte dra ut på lidandet och skyndar mig att säga att jag ser väldigt mycket på porr och att jag har insett att jag har ett beroende. Hon blir ställd och jag ser att hon är förvånad. Jag förstår att hon inte har haft en aning. Sedan förklarar jag att jag har kommit underfund med att det är därför att jag har haft det tungt under det senaste året. Hon blir ledsen men någon ilska verkar inte finnas. Jag försöker förklara det som jag redan har gjort i min process på väg mot ett liv utan porr. Sedan ställer jag den för mig stora frågan. Vill du hjälpa mig att ta mig ur mitt missbruk?  

Ja, men hur länge? Det är den frågan hon ställer.

Orden rinner ur mig 

Jag svarar på allt och fyller även på med saker som jag tycker är relevanta. Jag har repat massor med gånger i mitt huvud. Jag vill att det inte ska finnas några skelett kvar i garderoben som kommer fram bara för att jag har lämnat kryphål i mitt erkännande. Jag förklarar hur jag har mått och hur jag har kommit fram till att det är porren som är orsaken. 

Dusch-hemligheten 

Hennes hjärna verkar gå på högvarv undertiden jag försöker förklara mitt beteende. Det är som att pluggen har gått ur mig och det är en blandad känsla av tillfredsställelse, för att jag har klarat ett delmål och skuld över att jag har sårat den som står mig närmast. Jag får med allt som står i min plan. Jag visar till och med hur jag placerat telefonen i duschen för att tillgodose mina behov genom att gå och ta en dusch. 

Min frus reaktion 

Jag frågar vad hon tror om min plan och chansen att jag ska klara det?

Hon svarar att om jag har bestämt mig för en sak så brukar jag alltid genomföra det. Hon har dock väldigt svårt att få ihop den nya bilden av mig. Vi har varit tillsammans i över 20år och jag har hela tiden haft ett dubbelliv med pornografin.   

Mitt straff? 

På något sätt känns det konstigt att det inte blev skrik och bråk. Jag är ju i högsta grad skyldig. Borde jag inte få något straff? Jag insåg då vilken tur jag har som har en sådan fin livskamrat, Jag skulle aldrig behövt tvivla på henne. Det som tog lite mer tid att förstå var att hon älskar mig mycket mer än jag älskar mig själv. Men det handlar mer om mig än om henne. 

Hon ställer inga krav. Det är jag som ställer dem och hon ställer sig bakom. 

Det börjar bli dags att hämta från träning. Det kallnade kaffet dricks upp och jag frågar vad hon trodde att jag skulle bekänna? Att du skulle lämna mig. Fast hon tyckte att jag varit både kramigare och gladare på sista tiden, så det stämde inte om det skulle ha varit det. 

Nu är det gjort 

Tyngden var släppt. Jag kände mig både lättare och gladare. Men varje gång jag såg på min älskade fru så kände jag mig usel som kom dragande med mitt mörker. Jag känner stor skuld men jag tycker ändå att dra bort plåstret snabbt var den bästa lösningen. 

Nu börjar min resa på riktigt 

På kvällen den dagen gick vi på bio hela familjen. Vi såg ”Once Upon a Time in Hollywood” en helt ny Tarantino film. Jag och vår äldsta pojke skrattade så att vi hade ont i käkarna efteråt. Det kändes verkligen som att saker skulle bli annorlunda efter den dagen - dagen kunde inte ha slutat bättre. 

Att dagen som på pappret kunde sluta i katastrof till kanske den viktigaste dagen i mitt liv var inget som jag hade förväntat mig. Bara för att jag kommit ut ur porrgarderoben betyder det inte att min fortsatta resa är spikrak. Den har bara börjat. 

Nästa gång ska jag kliva åt sidan och låta min fru berätta hur hon tog min bekännelse. //Hasse