Klara: "Att vara den anhörige"
Det är aldrig lätt att få höra att den person man älskar mest i hela världen inte är den han utger sig för att vara, så när min sambo bekände att han hade hemlighållit ett grovt porrberoende i två års tid kändes det som att hela min värld föll samman.
Min sambo (vi kan kalla honom K) och jag hade haft ett djupt samtal om hans porrvanor, och hur mycket det hade börjat tära på vårt förhållande och på bådas mentala hälsa. Det hade nått en punkt där det inte längre var hållbart och tillsammans enades vi om att porren inte längre kunde ha en plats i våra liv. En enorm tyngd lyftes från mitt hjärta! Efter det kändes allt så mycket bättre.
Jag insåg hur olycklig jag hade varit, och var så oerhört tacksam för att K lyssnade på mig och respekterade mina känslor. Livet flöt på, och vi förlovade oss. Två år senare; Jag hade precis plockat upp min brudklänning, och möttes av K i ytterdörren. Han var nervös och sa att han ville visa mig något. Vi satte oss i soffan, och han visade mig ett TED Talk av Eli Nash - Escaping Porn Addiction. Efter videon erkände han att han ända sedan vårt samtal fortsatt konsumera porr i smyg, och att han dessutom spenderat stora summor på det och att det blivit ett ohanterbart beroende. Jag bröt ihop totalt. Det kunde inte vara på riktigt. Han hade ju försäkrat mig om att han slutat helt, och varje gång jag kände mig osäker hade han bedyrat att han självklart inte tittade på sådant längre - vi hade ju enats om att det inte var okej. Hela världen rasade för mig, jag grät och grät, och jag ringde min mamma och bad henne att hämta mig. K fick panik när jag sa att jag skulle åka iväg, men han respekterade att jag behövde tid att bearbeta vad han just berättat. På vägen till mina föräldrar bröt jag ihop igen, men jag kände att det inte var min plats att berätta om K's missbruk, så min mamma stöttade mig så gott hon kunde utan att veta mer än att vi inte längre skulle gifta oss. Jag är så tacksam för mina föräldrar, och i efterhand är jag glad att jag åkte hemifrån för det hjälpte mig att sätta gränser och kräva att K sökte hjälp om han ville att vårt förhållande skulle överleva. K tog kontakt med Starta Om, och det är tack vare dem vi fortfarande är tillsammans.
Starta Om blev vår räddning. K kunde få hjälp att börja hantera sitt beroende, och jag kunde få stöd som anhörig. Det var så otroligt skönt att kunna berätta fritt om vad som hänt, att få känna all ilska och sorg och svek, och att bli bekräftad i de känslorna. Det kändes som att jag aldrig skulle komma över detta - aldrig skulle kunna lita på K igen - men med mycket tid och stöd från Starta Om lyckades vi långsamt bygga upp tilliten och vårt förhållande igen, bit för bit. Det var ett tungt jobb, men det var värt det.
Några av de saker som hjälpte mig mest var:
1. Att få utrymme att känna vad jag kände, utan skuld. Jag var arg, jag var besviken, jag var ledsen, jag hade helt krossad självkänsla och självbild, och det var okej att ha de känslorna.
2. Att få prata med andra, både från Starta Om och nära vänner. Att bara få ventilera.
3. Att få ut alla tankar och känslor på ett icke destruktivt sätt. För mig var det att skriva notes i min mobil, det gav mig ett utlopp utan att riskera att säga onödigt elaka eller ohjälpsamma saker till K när det var svårt.
4. Att få ökad förståelse för hur hjärnan och beroende fungerar, då det hjälpte mig att känna mer empati för K och därigenom lättare förlåta honom. Hans beroende handlade inte om (och var inte orsakat av) mig. Det var inte mitt fel.
5. Att få empati från K. Även om han inte hade för avsikt att såra mig så var det ändå resultatet av hans handlingar. Han accepterade sin skuld och bad om ursäkt för allt.
6. Att låta det ta tid. Det är en otroligt krävande process att bygga upp tillit och förtroende igen, och det är verkligen inte gjort i en handvändning. Det är en kliché, men tiden hjälper till att läka många sår.
När allt kom fram kändes det hopplöst. Vi skulle aldrig kunna ta oss igenom det här - jag skulle aldrig kunna förlåta honom! Och så kan det bli. Du är inte skyldig någon vare sig förlåtelse eller att jobba på ert förhållande. Men jag vill bara berätta att om du vill det, och om ni båda vill kämpa, då kan det verkligen bli bra igen. Jag vet att det kan kännas helt omöjligt, men med Starta Om's stöd kämpade vi oss igenom allt och blev starkare som par, och förra året gifte vi oss äntligen! Så även om det kan kännas mörkt och tungt, så finns det hopp. Du kommer må bra igen, och livet kommer bli bättre. Jag lovar.