Att ändra en vana

Våra liv är vanemönster

Journalisten Charles Dugghins hade en dålig vana. Varje dag på jobbet, på samma tid, åt han en kaka. Det började bli ett problem då han gick upp i vikt. Han försökte med olika knep att sluta men ingenting gjorde någon skillnad och han fortsatte att gå upp i vikt. Denna vana fick honom att läsa på om hur människan skapar vanemönster, både bra och dåliga.

Charles hittade forskning som visade hur hjärnan är aktiv när vi skapar vanor. Forskare hade lyckats att mäta råttors hjärnaktivitet och ville därför studera hur aktiv deras hjärna var när de lärde sig nya vanor. Därför gjorde de samma övning med en råtta 150 gånger för att om hjärnaktiviteten förändrades.

Man placerade råttan i en labyrint. I slutet av labyrinten fanns det en belöning som råttan fick om hen hittade den. De första gångerna när forskarna satte ned råttan i labyrinten var hjärnaktiviteten hög hela tiden och det tog lång tid innan råttan sniffade sig fram till belöningen. Ju gånger forskarna satte ned råttan i labyrinten desto snabbare hittade den belöningen. Efter 150 gånger kunde man se en förändring i råttans hjärnaktiviteten hos råttan. Till skillnad från de försöken hade härnaktivit. Råttans hjärna var som mest aktiv när hen sattes ned i labyrinten och när den fick belöningen. Dess emellan var hjärnaktiviteten låg. På så sätt var vanan automatiserad.

Detta berättar något viktigt om förhållanden kring vanemönster. Det finns tre olika delar i en vana: startskott, beteende och belöning. Vi kan ändra beteendet om vi förstår de två andra delarna. Den ena är startskottet som sker när råttan sätts ned i labyrinten, då vet råttan vad som kommer att hända. Den andra är belöningen som kommer i slutet av labyrinten. Beteendet eller vanan kan vara bra eller dålig. Om man vill ändra sitt beteende är det eknlare om man har insikt om sina startskott och belöningar i anslutning till sin vana. Vi kan inte ändra faktumet att vi har vanemönster. Men vi kan ändra vilka sorts vanemönster vi har.

Charles insåg att hans startskott var klockan tre, när det var rast och hans belöning var inte bara kakan men också att träffa kollegor och socialisera. Så klockan tre började han gå runt bland de som fikade med en flaska vatten och prata. Därmed lyckades han ändra sin vana. 

Ändra vanan att se på nätporr

Denna kunskap kan användas för att bryta en dålig vana som nätporrkonsumtion. Skriv gärna ner vad steg ett och två är för dig.

Steg ett: Fundera över vilka startskott du har för att se på porr. När på dagen eller kanske kvällen? Något speciellt rum? Är du stressad eller känner dig avvisad eller ensam? När du är medveten om dina startskott är det enklare att styra om beteendet. ”Istället för porr som handling ska jag …” Siktet ska du  istället ha på den belöningen.

Steg två: Vilka belöningar får du av att se på porr? Självfallet finns det ett enkelt svar, orgasm. Men fundera ett steg längre. Är det en stressventil? Känsla av att få något avklarat? Bekräftelse? När du vet vad du söker kan du fundera ut en ersättare. Är det avkoppling du får av porr? Då kanske du kan byta ut belöningen till endorfiner från träning eller sinnesroövningar. Är det bekräftelse? Då kan du aktivt engagera dig i sociala sammanhang eller ringa en nära vän när startskottet går. Att förstå vilka belöningar man får av nätporr tar tid, så bygg på listan med tiden.

Om du har problem med att upptäcka dina startskott och belöningar du, använd forumet  och fråga hur andras vanemönster kring nätporr ser ut.

Om du vill veta mer om vanans makt och Charles Dugghin kan du läsa boken Vanans makt: varför vi gör som vi gör och hur vi kan ändra på det. ISBN numer: 9781400069286