Livet blev tufft i tjugoårsåldern
– Min bror gick bort när jag skulle fylla 21, han var som en extra pappa för mig. Och så gick min gudfar bort. Det hände väldigt mycket och jobbiga saker då runt -94. Det var då det satte igång, säger han.
Men trots allt tufft som skedde utbildade sig Joakim till målare, fick jobb och bildade familj. Men missbruket fortsatte och 2011 gick det inte längre. Han skrevs in på en behandling i Norrköping.
– Jag ville bara få hjälp. Jag hade ju sambo och en nyfödd bebis. Solna stad hjälpte till så att jag fick komma dit, säger han.
Behandlingen beskriver han som tuff men bra. Men att sedan komma tillbaka till det vanliga livet var svårt. Utmaningen i att flytta hem igen efter missbruksbehandling delar han med många i liknande situation.
Svårt återvända efter missbruksbehandling
– Världen såg likadan ut som innan men inuti mig hade det ju hänt jättemycket. Jag var väldigt förändrad och det var inte lätt. Ett halvår senare tog jag ett återfall. Ett misslyckande som bara inte får hända, säger han allvarligt. Det får inte hända.
Så småningom blev det separation för gott från sambon. Numera finns Joakims barn på Gotland med sin mamma. Han vet att ett återfall kan ligga farligt nära när man upplever smärta, motstånd eller kris. Som nu, när han och nuvarande flickvännen – som också varit i missbruk - just brutit upp. Han är ganska nere. Men här på motivationsboendet finns möjlighet till regelbundna samtal och stöd av välutbildad personal. Ett bra skydd.
– Mitt missbruk har inte tärt så hårt på mig egentligen. Men det är så brett - jag har tagit vad jag kommer åt utifrån vad som funnits och vad jag haft råd med, säger han och beskriver både alkohol, olika substanser men också hur spelande och arbete har blivit till missbruk.
Fått mycket hjälp hos Frälsningsarmén
Frälsningsarmén har Joakim bara goda erfarenheter av. Under några månader var han inskriven på Frälsningsarméns tidigare behandlingshem Kurön. En underbar plats, tycker han. Så småningom blev det en anställning på öns båt där han trivdes väldigt bra. Nu längtar Joakim efter att ha ett arbete igen.
– Jag vill inte bara grotta in mig här på rummet. Jag skulle gärna jobba inom Frälsningsarmén och har varit i kontakt med en kår om det. Vi får se hur det går. Jag kan ta vilket jobb som helst. Att jobba är det bästa för att hålla tankarna borta från droger, avslutar Joakim.
Text och foto: Carina Tyskbo
Tommy som är hemlös sover hos Frälsningsarmén ›
På akutboendet Midsommarkransen får han möjlighet till stöd och samtal, en sängplats, varm mat och möjlighet att duscha.
”Jag tänker resa mig igen” ›
Rose liv gick i spillror vid en separation då både kropp, psyke och ekonomin drabbades hårt.
Efter 30 år är Madeleine fri från droger och hemlöshet ›
Madeleine är en av de dagliga gästerna på Frälsningsarméns sociala center i Stockholm.