Ett steg i taget från livet i missbruk

Fri från amfetamin sedan januari

— Jag har injicerat amfetamin i många år. Men nu har jag varit ren sedan januari. Mycket tack vare det här stället. Det är så fint, säger Tommy på klingande göteborgska och pekar på sängen intill den ljusblå väggen, bordet med dator och utsikten mot de blommande träden utanför.

— Och idag fick jag besked om att jag får stanna här på Nylösegården ända till september! Jag är så lättad för jag har inget annat boende, säger han och slår sig ner i sin fåtölj.

Blev tipsad om Frälsningsarmén av Socialtjänsten

Tommy är 42 år och föll som 25-åring in i drogmissbruk. Då jobbade han på en stor matvarukedja med logistikfrågor. Han avskedades och spiralen gick snabbt nedåt, med mer droger och även fängelsestraff. Han har försökt sluta och trillat dit i omgångar.

— I höstas tog drogerna slut hos min kran (langare) och jag mådde så dåligt. Min socialsekreterare tipsade om ”Frälsis” Lilla Bommen och från det kom jag till Slussen, där man måste vara ren. Och sedan hit, säger han.

Han har en ADHD-diagnos som påverkat honom hela livet. Förut åt han medicin för det men nu har tagit beslutet att avstå den också.

— Den triggar igång mitt andra beroende tror jag, och det törs jag inte riskera.

Han reser sig upp igen och berättar hur beroendekliniken på Hisingen hjälpt honom när han känner att oron och diagnosen tar över för mycket.

— Såhär, säger han och kliver fram några steg. Jag ska stanna upp på båda fötterna. Andas ut och andas in. Jag ska säga till mig själv att ”Tommy, du behöver inte låta det ta över”.

Han ser ner på golvet, som att det ger honom tillit.

Fått en tro som bär

Men Tommy har också funnit en tro som bär. Varje vecka åker han till Johanneskyrkans bönestund och deras NA-möten (anonyma narkomaner), där han genom åren fått vänner. Och på Lilla Bommen kom Gud in i hans liv på allvar. I juni åker han på kristet läger i fem dagar.

— Och jag tackar Gud att jag fått mitt körkort tillbaka, utbrister han. Det trodde jag aldrig eftersom de tog av mig kortet under fängelsetiden.

Ska på första jobbintervjun

Han hoppas på eget boende framöver men vet att en lägenhet kan vara en dödsfälla om man inte har en bra struktur på livet och en gemenskap. Därför är han glad att pusslet lägger sig tillrätta nu, bit för bit.

Innan vi kom satt Tommy i möte med Arbetsförmedlingens program ”Stöd och matchning.” Där får han hjälp att hitta jobb och på måndag kommer första arbetsintervjun på Samhall. Det är ganska nervöst men spännande också, tycker han. Kanske kommer han att få köra truck.

Skriver avskedsbrev till drogen

Han vecklar upp ett papper med en uppgift att skriva ett avskedsbrev till drogen. Berätta hur det har känts genom åren att vara tillsammans men att det nu är dags att säga farväl för gott. Tommy har börjat fundera på texten.

— Jag får mer och mer ansvar att ordna mitt liv. Jag är så tacksam för all hjälp. Sprutbytarprogram på Östra sjukhuset, min socialsekreterare som varit samma hela tiden, kyrkan, Frälsningsarmén och Arbetsförmedlingen, säger han uppriktigt.

Mamma är väldigt viktig

Och så mamma, inte att förglömma. Tommys föräldrar bor i Göteborg och i långa perioder när han varit aktiv i sitt missbruk har de inte nått honom alls. Oron hos de anhöriga har varit stor.

— Men nu är det så mycket bättre. Mina föräldrar känner sig trygga när jag bor här. Och jag kan hälsa på eftersom de fått vaccin. Han blir berörd och fortsätter:

— Jag och mamma pratar varje dag.

Text: Carina Tyskbo
Foto: Jonas Nimmersjö