En tjejgrupp för livet
Livet för en kvinna med beroendeproblematik är ofta särskilt utsatt. På Hisingskåren finns en stöd- och samtalsgrupp för tjejer med erfarenhet av missbruk och psykisk ohälsa. ”Här är jag trygg och kan släppa taget om mina bekymmer”, säger Anna, 48 år.
Kramar är ett måste. Anna, Gisela och Helen har kommit varandra nära under åren med tjejgruppen. Jargongen kan vara rå, men hjärtlig – också gentemot Frälsningsarméns personal.
På Hisingskårens tjejgrupp är det högt i tak, rakt på sak, hesa skratt och en del starka känslor. Här träffas kvinnor som är eller har befunnit sig i missbruk, hemlöshet eller psykisk ohälsa. Vare sig tjejerna är glada, oroliga eller trötta är de välkomna till gruppen, som drivs av Tina Råsberg, föreståndare på Gemenskapscentret på Hisingskåren, tillsammans med kårledare Lotta Lundell. Tina har varit med från starten 2015 och nu deltar åtta kvinnor varannan måndag.
Tjejgruppens främsta syfte är att finnas för kvinnorna och stärka relationerna. Det viktigaste är att få prata och dela livet. Den som vill får även pyssla, och avslutningsvis brukar Tina eller Lotta läsa något och fråga om det finns böneämnen. Sedan är det fritt fram att be för den som vill och kan. Tina förklarar att gruppen behöver en tydlig struktur så att alla vet vad som gäller.
– Eftersom flera har psykisk ohälsa kombinerat med sitt drogproblem kan humöret gå upp och ner. Ibland funkar det inte att komma, men man är alltid välkommen nästa gång, säger hon.
Vänner och trygghet i gruppen
Gruppen träffas i kårens kyrksal en trappa upp från entrén. Anna är 48 år, har långt lockigt hår och en varm, lite vemodig blick. Hon bär på en lång historia av alkoholmissbruk och dysfunktionella relationer och har varit med länge i gruppen, fått vänner och känner trygghet här. Hon ser fram emot att ses var fjortonde dag.
– Det här är ett andningshål! Här får jag släppa taget om mina bekymmer, prata med de andra och bara vara. Vi ses en timme eller två – om man inte känner sig så genomstressad inuti som jag kan göra ibland, säger hon och lägger handen på bröstkorgen.
Intill Anna sitter Helen som har gråmönstrad skjorta på en vit t-shirt. Hon har varit fast i amfetaminmissbruk och dricker alkohol. Armar och ben far omkring lite oroligt, men numera mår hon mycket bättre än tidigare. Hennes psykiska ohälsa yttrar sig mest i social fobi och hon har svårt att vistas bland folk.
– Men du har ju ändå gjort en jätteresa, Helen! säger Tina Råsberg uppmuntrande. Minns du när du inte ens satt med vid bordet hos oss utan en bit bort? säger hon.
Helen nickar. Hon har haft det ordentligt tufft och berättar om när hon stod på ett räcke och tänkte hoppa – men i sista stund hämtades av ambulans. Numera håller sig ångesten på rimligare nivåer. Och även om hon kämpar mot att brusa upp för snabbt har mycket hänt under åren med gruppen. Helen får hjälp av sina mediciner och har äntligen fått en bostad, efter att ha varit hemlös i många år.
– Jag var en av de första att få lägenhet genom Bostad först – jag har till och med varit i reportage i Göteborgsposten! säger hon med stolthet och fortsätter:
– Jag kunde dricka tio öl om dagen – nu kanske det blir åtta i veckan. Allt handlar om att jag har ett hem nu, jag slipper ju jaga!
Samtalen i tjejgruppen utgår alltid ifrån kvinnornas behov. Allt ska vara tillåtet att tala om. Tina och Lotta lotsar varsamt vidare om någon fastnar i en oförrätt eller besvikelse och ilska över enskilda personer eller myndigheter man är beroende av.
”Här får vi vara som vi är, Tina och Lotta hör och ser oss”
Efter en stund går gänget en trappa ner för att hämta mat i kårens Gemenskapscenter. Personalen bakom disken hejar glatt på deltagarna medan dagens lunch läggs upp. Kvinnorna äter och pratar, någon petar i maten eller avstår. Droger och mediciner kan göra att man snabbt tappar både matlust och kilon.
Gisela har en energisk närvaro, blankt, svart hår och många ringar och silverarmband. Hon äter just inget idag, och Tina, som inte sett henne på länge, bekymrar sig lite över att hon ser tunn ut.
– Äh, jag tränar ju änna för fullt med mina gummiband! flinar Gisela på sjungande göteborgska och klappar sig på den smala överarmen.
Sedan vankar hon av och an i rummet medan hon står i telefonkö. En anhörig behöver få stöd och Gisela är less över att hjälpen från samhället uteblir. Men tacksamheten över tjejgruppen går inte att ta miste på.
– Alla vi tjejer har dåliga perioder i livet. Men här får vi vara som vi är, Tina och Lotta hör och ser oss, säger Gisela och tillägger att hon knappt litar på en enda person annars. Christina, som har en luftig grön tunika, håller med.
– Det är dunderbra här på Frälsningsarmén – vi stöttar varandra här. Vi kan vara ärliga och öppna och det är Lotta och Tina också, säger hon.
En typisk dag för Anna, en av deltagarna
Lotta Lundell ser sig omkring runt bordet där de flesta nu ätit klart. Hon säger med värme att hon och Tina själva får jättemycket tillbaka av tjejerna i gruppen. Det har Anna nästan svårt att tro - ”vem behöver mig, liksom?”. Men här på centret finns så mycket positivitet, kärlek och kramar, något man aldrig kan man aldrig få för många av, tycker hon. Strax framkallar Anna gapskratt när tandprotesen, som åkt ut en stund, kvickt sätts på plats igen då Stridsropets kamera närmar sig.
På frågan om hur en typisk dag kan se ut blir hon allvarligare och funderar en stund.
– Ja, jag vaknar, röker en cigg och håller mig hemma tills det börjar krypa i kroppen. Då tar jag mig ner till dammen på Backaplan och ser om de andra är där. Sedan försöker jag väl åka hem. Jag börjar lära mig att vara ensam men det är ett rent helvete ibland, säger hon.
Den råa kåkjargongen är helt ok även här på Frälsningsarmén
Några av tjejerna kring bordet har erfarenhet av den kriminella världen och även av fängelsevistelse. Kvinnorna erkänner utan omsvep att de lätt kan hamna i bråk om de är för många på samma ställe, och att de är rätt oborstade i språket. Kårledare Lotta säger med ett leende att den lite råa kåkjargongen är helt ok även här på Frälsningsarmén.
69-åriga Susanne anländer lite senare till gruppen. Medan hon äter en tallrik soppa berättar hon hur om sin uppväxt med en alkoholiserad pappa och senare bror, och om mamma som var lågavlönad fabriksarbetare här i Göteborg. För 15 år sedan lyckades Susanne på egen hand komma ur sitt amfetaminmissbruk. Tjejgruppen ger henne jättemycket.
– Jag älskar att vara på Frälsningsarmén, personalen är underbar. Jag kan vara mig själv här. Vi delar och diskuterar allt möjligt, vågar vara privata och berätta om våra bekymmer. Och jag får också en fast punkt och något att göra varannan måndag, säger hon och erkänner att tillvaron annars är ganska ensam.
Gruppen kräver uthållighet och ger både sorg och glädje
När träffen är slut och alla kramats och bullrat ut genom Hisingskårens portar, beskriver Tina den djupa glädjen i att ha fått lära känna detta gäng med ganska vindpinade kvinnor. Hon råder den som vill starta en liknande grupp att ha uthållighet. Man kanske inte kommer att se förändringar eller resultat på en gång.
– Välj ut kvinnor utifrån dem ni har kontakt med, till exempel via kårens hjälpsökande arbete. Utgå från dem som har störst behov och som kan fungera något sånär med andra i gruppen, säger hon.
– De här tjejerna har blivit lite som vår familj. Numera är de mycket tryggare med oss och med varandra. Vi får vara med när livet går upp och ner, när någon separerat, åkt in på sjukhus eller har det extra jobbigt. Vi delar både sorg och glädje, avslutar Tina Råsberg.
Text och foto: Carina Tyskbo
Artikeln har publicerats i tidningen Stridsropet nr 2 - 2024
Fakta - kvinnor i missbruk
Kvinnor är längre gångna i sitt missbruk än män när de får kontakt med socialtjänsten.
Beroendeproblematik hos kvinnor, speciellt de med barn, är starkare förknippat med skuld och skam än för män.
Fysiskt, psykiskt, ekonomiskt och sexuellt våld drabbar kvinnor i missbruk högre grad än män.
65 procent av kvinnorna med substansrelaterade problem har en psykiatrisk diagnos och får vård för det. För män är andelen 52 procent.
Dödsfall i narkotika- och läkemedelsrelaterade förgiftningar ökar bland kvinnor, medan den minskar för män.
Risken för suicid bland kvinnor i missbruk är 45 procent, för män 31 procent.
En tredjedel av alla som får individuellt behovsprövade öppna insatser för missbruk (11 300 personer) är kvinnor.
Kvinnor i missbruk är dubbelt utsatta i samhället, på grund av rådande manligt kodad maktstruktur och att missbruksbehandling oftast utformas efter män.
För att nå kvinnor med stöd och vård krävs medvetenhet om och anpassning till hur deras problematik och behov skiljer sig från männens.
Källor: Socialstyrelsen 2022, 2019. Institutionen för socialt arbete vid Umeå universitet.
Fakta Frälsningsarméns arbete för kvinnor i missbruk, hemlöshet och psykisk ohälsa
Sagahemmets härbärge och stödboende i Uppsala: 6 platser för kvinnor som pga missbruk eller psykosociala orsaker blivit bostadslösa. Gästerna ges aktivt stöd.
Klippangården i Sundsvall: Natthärbärge där två av åtta platser är vikta för kvinnor, ett stödboende med 13 platser samt två utslussningslägenheter.
Sociala Centret, Stockholm: För kvinnor och män i missbruk eller hemlöshet. Erbjuder frukost eller lunch, internet, utdelning av matkassar, kläder och möjlighet att tvätta, duscha samt få stödsamtal och hjälp med myndighetskontakter.
Samtalscentret Eken, Stockholm: Erbjuder kvinnor och män stöd- och krissamtal, korttidsterapi, sorgebearbetning, främst för de som inte har möjlighet att bekosta samtalen helt på egen hand.
Flera kårer i landet har kvinnogrupper, samtal för kvinnor och stöd för ensamstående mammor med barn. Hitta en kår när dig här
Utsatta kvinnor får hjälp och stöd ›
Frälsningsarmén har sedan rörelsen grundades arbetat för människor som har det svårt. I stor utsträckning har fokus varit på de utsatta kvinnorna, något som dessvärre fortfarande är nödvändigt. De utsatta kvinnor vi möter i våra verksamheter idag behöver bemötas och få hjälp på olika sätt.
Missbruksvård ›
Människor med alla typer av missbruk får hjälp hos våra institutioner och i öppenvården på flera platser i landet.
Vårt arbete för personer i hemlöshet ›
För den som inte har något hem erbjuder vi nattlogi på ett akutboende, klädombyten, mat och praktisk hjälp framåt.