Hussein lämnar missbruket – nästa mål är en egen bostad

Hussein har varit nykter i ett år. Här på Frälsningsarméns motivationsboende i Midsommarkransen bor han sedan sex månader.  Hjälpen från Frälsningsarmén är fantastisk, menar 37-åringen.

– Alla är så snälla. De ser mig och sätter också gränser, säger han.

 I den gamla skolbyggnaden har Hussein sitt eget rum med utsikt över den brusande E4:an. Han rör sig fritt i huset och ute, möter vänner, träffar sitt barn ibland. 

Eskalerande missbruk efter flytten till Sverige

– Jag föddes i Syrien men jobbade många år i Turkiet med mat och catering. Vi lagade mat till stora bröllop, begravningar, fester. Jag är bra på mat, konstaterar han leende.

Kantat med ett intensivt arbetsliv smög sig hasch in i livet, och så småningom kokain. När krig och oroligheter bröt ut i Syrien med omnejd, flyttade han 2014 med fru och treårig son till Sverige. Dragningen till droger tilltog och blev till ett eskalerande missbruk. Liksom grälen med frun.

– Vi gled sakta ifrån varandra. Jag kunde vara borta flera nätter i rad och hon märkte att jag höll på med något. Vi separerade och återförenades flera gånger, säger Hussein dämpat.

Efter att ha bott i några olika svenska samhällen kom familjen till Barkarby sydväst om Stockholm och Hussein fick jobb på ett städföretag. Men det dröjde inte länge förrän han lät sig introduceras i Järvas undre värld och borrade sig allt längre ner i missbruket. 

– Ibland drack jag inte vatten på en vecka, bara vin eller sprit. Jag kunde inte äta, struntade i min kropp, i ekonomin – så dum var jag! utbrister han.

Sonens krav: honom eller alkoholen

När Husseins fru lämnade honom blev han hemlös och bodde hos olika bekanta. Socialtjänsten skickade honom till några olika behandlingshem och stödboenden i Stockholmsområdet. Där trivdes han sällan. Men i början av 2022 hamnade han för första gången här på akutboendet hos Frälsningsarmén. Konsumtionen av alkohol var då rekordhög.

– Redan 06 på morgonen kunde jag gå ut och dricka stora mängder, eftersom man inte får dricka här inne. Jag minns att personalen sade: ”Du dödar dig själv Hussein!”

Kontakten med barnet svajade. Och en dag krävde Husseins son att pappa skulle välja: honom eller alkoholen. Det blev det för mycket för Hussein.

– Jag visste att jag förlorar honom om jag inte slutar. Där någonstans började min resa mot nykterhet.

Hussein är nu drogfri och drömmer om lägenhet och jobb

Efter några vändor på andra behandlingshem och sju månaders nykterhet i bagaget, kom Hussein tillbaka hit till Midsommarkransen, men nu till Motivationsboendet. Drivkraften till förändring fanns och nu hände saker med honom varje vecka. Han är stolt över sin resa. Fortfarande kan suget efter alkohol återkomma när tillvaron krånglar eller han känner sig orolig. Men hittills har han stått emot. Och att känna sig fri ger mersmak.

Vad Hussein nu drömmer om nu är klart och tydligt. Han räknar på fingrarna: 

– En lägenhet med tillräcklig plats för mitt barn att sova över. Ett jobb, ta körkort, kunna lägga undan lite pengar. Kanske skaffa en billig bil. Jobba extra, spara mer, skjutsa sonen och göra utflykter, säger Hussein och ler.

Men bostad är grunden, menar han bestämt. Utan det kommer flera andra pusselbitar inte på plats. Så enkel och svårt på samma gång är det när man varit i missbruk.

– Tänk att ha en egen nyckel i fickan, komma hem från jobbet, duscha, byta kläder. Inget kaos hemma, inget kaos i huvudet, säger Hussein.

Drömjobbet är att få vara hjälpassistent åt personer med handikapp, gärna dem som talar hans språk och som skulle känna sig hemma med honom. 

– Jag tycker om att hjälpa folk. Jag är beredd att gå de kurser som behövs, intygar han.

Motivationsboendet ger omsorg och hjälp med myndighetskontakter

Hussein är nöjd med allt här på Midsommarkransen – sin kontaktperson Fransisco och bemötandet från all personal. Han berättar om tisdagarnas boendemöten där man får komma med förslag och synpunkter. Man kan träna, åka på utflykt eller gå och fika. Eller laga mat.

– Jag har själv lagat turkisk och kurdisk mat här flera gånger, det är populärt!

Agnes på motivationsboendet tycker han är som en syster, som alltid svara vänligt på hans ibland tjatiga frågor.

– Har man ont i huvudet eller inte vill äta, knackar de på dörren och frågar hur det är.  Det känns så bra att någon är så intresserad av mig, säger han.

Utöver vänlig omsorg får Hussein hjälp i den snårskog som det kan vara med myndighetskontakter, möten med Socialtjänst och Arbetsförmedling, försäkringar, tider att passa, blanketter att fylla i, bistånd att söka.

– Jag får en röst. Rätt röst och rätt hjälp, understryker Hussein.

Hussein har muslimsk bakgrund men här har han då och då följt med Jonas i personalen till en kristen kyrka och ibland har de besökt Frälsningsarmén Home i Sundbyberg, dit många med hans problematik har sökt sig och hittat ett hem.

– Jag sjunger med och ber – jag känner också Jesus! Vi har alla vår räkenskap med vår Gud att göra. Det viktigaste för mig är hjärtat, att du är en snäll person. Och det vill jag vara, avslutar Hussein.

Text: Carina Tyskbo
Foto: Kerstin Tillenius