Skaparverkstan skapar en väg ur människohandel
På Frälsningsarméns skyddade boende Lyktan bor kvinnor, barn och även män som utnyttjats i sexhandel, arbetsexploatering eller tiggeri. På det nystartade Verkstan får klienterna skapa och sälja produkter på vägen mot ett fritt liv.
Prat och bebisjoller blandar sig med fågelkvitter från gården. Inne på Verkstan, Frälsningsarméns annex till det skyddade boendet Lyktan, skapas det för fullt. Över borden diskuterar klienter och personal sömmar, mått och tekniker. Överallt finns tyger, band, saxar, färger och papper. Tjocka träbalkar går från tak till golv och längs väggarna hänger klienternas tavlor med motiv som associerar till frihet, styrka och kärlek. En lång rad ballonger är fästa i ett band.
— Vi hade kalas igår för ett av barnen, säger verksamhetsansvariga Kremena Hultby och hälsar välkommen.
Lyktan har fyra lägenheter som tar emot kvinnor, barn och män. Gemensamt för alla är att de behöver hjälp ur människohandel i form av arbets- eller sexuell exploatering och tiggeri. Hos Frälsningsarmén får de bo från en månad till några år, beroende på vilken hjälp som behövs.
Hjälper klienterna att etablera sig i samhället
Sannah Sjöström, som är socionom och klientkoordinator, bär runt på barnet som storögt kikar på alla vuxna. Vanligtvis hjälper Sannah klienter med myndighetskontakter, etableringsprogram, skola vård och jobb. Barnets mamma visar en vetekudde och ser glad ut.
— Det är första gången jag syr, säger hon på engelska, uppenbart stolt över det röda hjärtat som kan värmas och läggas på värkande nackar eller ryggar.
Inne på Verkstan finns kvinnor och män från flera världsdelar men skillnaderna känns utsuddade i den varma stämningen. Nyckeln till allt arbete är relationer, förklarar Kremena när hon visar upp till den stora, ljusa övervåningen. Under snedtaket finns köksdel, matbord och en hemtrevlig soffgrupp. Längst in i rummet ligger Kremenas kontor.
— Vi är så glada över denna lokal som verkligen blivit vårt ”hem”! utbrister hon. Den kom som en gåva från Gud efter att det blivit för opraktiskt på vårt förra ställe. Här får vi bygga den trygga miljö vi vet att kvinnorna och männen behöver.
Behöver vanlighet och skratt trots svåra trauman
Verkstan är öppen varje torsdag eftermiddag och de kvinnor och män som finns i Lyktans nätverk kan komma och gå som de vill. Övriga dagar finns personalen här och arbetar med klienternas ärenden. Idag är några av barnen ute i en park med Sara Ulander, som är familjekonsulent.
— Tiden på Verkstan är kvinnornas egen stund, då ska de få vila från barnen. Och som du hör– vi har roligt också, säger Kremena leende om skratten som avlöser varandra från nedervåningen.
Både mammor och barn kan vara traumatiserade efter väldigt svåra upplevelser av våld, flykt och kränkningar. Men Kremena poängterar att också personer utsatta för övergrepp av olika slag behöver ”vanlighet” omkring sig. Att tänka på annat än sin svåra situation är läkande.
Enkelt skapande för lust och bra resultat
Lotta Larsson kommer upp för trappan för att ta en kopp kaffe ur bryggaren. Hon har ett förkläde med handtryckta bin som surrar kring kupan. Lotta ansvarar för den skapande verksamheten där målet är att göra enkla saker som ganska snabbt blir klara, ofta av återbruksmaterial.
— Det handlar om lust men också om övning och resultat. På så sätt tror vi att klienternas självförtroende stärks när de ser att de faktiskt kan göra något med sina händer, säger Lotta.
Säljer redan tygprodukter och hudvård
I julas såldes en hel del produkter och planerna är att utvidga ännu mer framöver. Klienterna skapar bland annat kaffefilter av linnetyg, frukt- och grönsakspåsar, thé, honung, vykort och inte minst egentillverkade salvor och läppcerat av ringblomma.
— Vi ska gå en kurs i tvåltillverkning och när hudprodukterna godkänts av Läkemedelsverket blir det ny logotyp. Då kan vi sälja lite mer seriöst. Det skapar goda cirklar och på sikt kan klienterna förhoppningsvis tjäna en liten slant på detta, inflikar Kremena.
Senare visar Lotta källarplanet där man förbereder för ännu mer skapande. Här finns redan drejskiva, diskbänk och hyllor för lersaker på tork. I ett mindre rum finns några träningsredskap och gymmattor. Den som bär på mycket oro mår bra av att röra sig och en stärkt kropp blir också ett själsligt försvar.
Samuel har utnyttjats hela livet
I Verkstan har en ung man med blå sportjacka och vänlig uppsyn just klivit in. Han småpratar en stund innan han slår sig ner vid ett bord där Lotta förberett lera och verktyg.
— Jag har varit på flykt i nästan hela mitt liv säger Samuel, som egentligen heter något annat.
Han rullar keramikleran mellan sina fingrar och berättar om fruktansvärda omständigheter från barndomen och om åren på flykt. Hur han utnyttjats och lurats av skrupellösa arbetsgivare och personer han först litat på. Hela tiden är Samuel lugn och saklig men när något blir särskilt svårt att minnas stakar sig orden. Alla åren har gett honom en känslighet för stämningar.
Vill bli fri och kunna försörja sig
— Här på Frälsningsarmén kan jag avläsa något, säger han sökande. Något fint och bra. Här kan jag för första gången känna mig lugn. Kanske har det med er tro att göra?
Samuel längtar efter att så småningom bli helt fri och kunna försörja sig. Under tiden studerar han, jobbar extra, tränar och läser. Bostaden på Lyktan är bra. Och trots all utsatthet genom åren har han drömmar kvar:
— Jag skulle nog vilja bli psykolog en dag, säger han och ler mjukt.
Text och foto: Carina Tyskbo