Volontären Julia ger hopp till överlevare av trafficking

Jag står på trappan till Frälsningsarméns lokaler. I handen håller jag en julgåva - ett presentkort och några små gåvor. Inget märkvärdigt för mig – men jag vet att det kommer betyda mycket för den kvinna jag ska möta. Hennes skjuts blev försenad, så jag kör hem till henne för att lämna gåvorna. När jag ser hennes glädje, när hon berättar hur mycket detta lilla betyder för henne, påminns jag om varför jag gör det jag gör. 

Mitt namn är Julia Karlsson, och jag är volontär för Frälsningsarméns Safe Havens. Mitt uppdrag är att ge stöd och hopp till människor som överlevt människohandel och sexuell exploatering. I två år har jag stått vid deras sida – följt dem till myndighetsbesök, hjälpt dem navigera i det snåriga svenska systemet och, kanske viktigast av allt, bara funnits där som någon att lita på.

Att stå upp för dem som ingen annan kämpar för

Min resa började långt innan jag ens visste vad Safe Havens var. Redan som barn hade jag en stark känsla för rättvisa. Jag kunde inte stå ut med att se någon behandlas illa. Det var som om något vändes inom mig varje gång jag bevittnade orättvisor. När jag blev äldre började jag förstå att världen är fylld av människor vars röster aldrig hörs. Det blev min drivkraft – att stå upp för dem som ingen annan kämpar för.

Jag kom först i kontakt med Safe Havens genom ett inlägg på en Facebooksida för socionomer. Redan då studerade jag juridik och hade länge varit intresserad av frågor kring människohandel. Jag hade en bekant som själv varit utsatt, och hennes berättelse väckte något djupt inom mig. Jag ville inte bara veta mer – jag ville göra skillnad. Och när jag såg att Safe Havens sökte volontärer, visste jag att det var dit jag skulle.

Kontaktperson för överlevare av människohandel

På Safe Havens är vi som volontärer kontaktpersoner för överlevare av människohandel. Vi hjälper dem med praktiska saker – följer med till polisstationen, vårdbesök och myndigheter. Men vi är också ett stöd i vardagen. Vi lyssnar, stöttar och försöker hjälpa dem ta ansvar för sina egna liv. Det handlar om empowerment – att ge människor verktygen att bygga upp sin egen framtid.

Att möta dessa människor har varit en resa som förändrat mig för alltid. Jag minns särskilt en av dem – en kvinna som kämpade i flera år för att få uppehållstillstånd. När beskedet äntligen kom, när hon fick veta att hon inte längre behövde leva i rädsla, var det som om hela världen stannade för ett ögonblick. Jag var där, och jag såg den lättnad och glädje som spred sig i hennes ansikte. Det är svårt att beskriva känslan av att få vara en del av en sådan stund. Det är ögonblick som detta som ger mig kraft att fortsätta, även när arbetet är svårt.

Skadorna från exploateringen 

För det är svårt, ibland svårare än jag kunde föreställa mig. Att arbeta med människor som varit med om trauman är tungt. Jag minns mitt första halvår som volontär – hur jag trodde att jag kunde hålla distansen och vara professionell. Men verkligheten slog mig hårt. Att höra dessa berättelser, att se skadorna som exploateringen lämnat, var omtumlande. Det var inte förrän jag lärde mig att sätta gränser och ta hand om mig själv som jag kunde hitta balansen.

Men för varje utmaning finns det en belöning. Det finns något otroligt givande i att få vara en del av Safe Havens. Det är inte bara de jag hjälper som växer – jag växer också. Jag har blivit mer medveten om världen, om samhällets dolda problem och om hur komplex människohandel verkligen är. Jag har också blivit bättre på att möta människor, att lyssna och att bygga relationer. Det är en kunskap som jag kommer bära med mig hela livet.

Att göra skillnad som volontär

Safe Havens är en plats som gör skillnad – inte bara för dem som söker hjälp utan för hela samhället. Här får överlevare en chans att börja om, att bygga upp sina liv igen. Och för mig är det en ära att få vara en del av det arbetet. Jag hoppas att fler ska få upp ögonen för människohandeln som pågår mitt ibland oss, och jag hoppas att fler vågar engagera sig för att göra skillnad.

Om du någon gång funderat på att bli volontär, vill jag bara säga: Gör det. Det kommer vara en av de mest givande saker du någonsin gör. Det är inte alltid lätt, men det är alltid värt det. Och för mig – ja, för mig har det varit en resa som förvandlat inte bara dem jag möter, utan också mig själv. 

Berättat för: Kiki Broms
Foto: Jonas Nimmersjö