Tina överlevde människohandeln - nu vill hon hjälpa andra

– Egentligen vill jag inte prata om det jag varit med om. Men jag måste göra det. Jag vill inte se fler som råkar ut för samma sak som jag, säger 53-åriga Tina allvarsamt och på bruten engelska.

Hon har slagit sig ner i en fåtölj på en av Frälsningsarméns kårer i Stockholm. Hals och handleder pryds av guldsmycken. Händerna med rödmålade naglar vilar i knäet på de rutiga byxorna. 

Blev föräldralös vid elva års ålder

Tina berättar att hon föddes i Ghana men när hon var fyra år lämnade den lilla familjen landet för Nigeria där tre syskon kom till världen. De fick en kristen uppväxt och Tina fick ibland höra att hon borde bli pastor. Tron på Gud har alltid varit viktig för henne, särskilt med tanke på vad som kom att hända senare i livet. 

När hon var elva år gammal dödades hennes mor och far av invånare som inte ville ha människor av deras nationalitet i sitt land.

– Det var fruktansvärt! Vi var utomlands och hade ingen där så det var svårt och tufft, förklarar Tina.

De fyra barnen fick bo med en väninna till deras mor och hon behandlade dem väl. Hon var sömmerska så Tina hjälpte henne med att sy men för att få ihop till brödfödan gjorde hon även ärenden och sålde saker och ting på gatan. 

Europa-drömmen började med voodoo-ritual

En bekant till Tina berättade en dag om folk som tog människor till Europa och det slutade med att de båda ville ta den chansen.

– Jag ville överleva och få ett bättre liv för mig och mina syskon, säger Tina som då var 24 år.

Då ingen av tjejerna hade pengar till resan hamnade de i underläge direkt och det första de tvingades göra var att delta i en voodoo-ritual. Prästen tog hårstrån och blod från kvinnorna och lät en orm ringla sig runt deras huvuden. De tvingades lova att göra allt vad de befalldes under resan och blev ålagda med tystnadsplikt.

– Om vi inte gjorde som de sa skulle vi dö eller bli galna. Jag ville dra mig ur och detta har jagat mig hela livet. Det har blivit ett enormt trauma för mig, säger Tina sorgset.

Väninnan dog under resan

Detta var år 1996 och det kom att bli en flera månader lång resa till fots samt med bil, båt och motorcykel. Redan i Libyen fick gruppen med kvinnor göra en första ”arbetsinsats”, nämligen att sälja sex. Större delen av de intjänade pengarna hamnade i förövarnas fickor.

– Även killen som förde bort oss utnyttjade oss och för att klara av det stängde jag av mina känslor, berättar Tina.  

– Det var en hemsk resa och min väninna överlevde inte, hon drunknade. Det har också skapat trauma och jag har känt mig tom och galen, fortsätter hon.

Fick ingen hjälp i Tyskland

Kvinnorna fördes till olika länder och städer och år 2002 kom Tina till Stockholm där Malmskillnadsgatan var ett av arbetsfälten. Hon pendlade mellan Tyskland och Sverige och blev snart varse hur olika de två ländernas lagar är gällande sexhandel. När hon konfronterades av tysk polis delade hon lite om sin tillvaro men det enda som hände var att hon uppmanades söka asyl där. Sedan lämnades hon åt sitt öde till männen som naturligtvis hindrade henne från detta. Därmed kunde mardrömmen fortsatta. Tina får ett plågat ansiktsuttryck och säger:

– Varje gång jag pratar om det här mår jag illa och vill kräkas. 

Hon tar fram en näsduk, ursäktar sig och lämnar rummet för en stund. När hon hämtat sig lite återvänder hon och tar upp tråden igen. Hon berättar om den farliga miljö hon utsattes för och ibland har hon tvingats fly från kunder som blivit våldsamma, som när hon träffade en kund i Södertälje.

– Han ville göra saker som inte jag ville och tog strupgrepp på mig så att han nästan dödade mig. Men jag använde alla krafter jag hade och sprang därifrån, säger Tina.

– En annan gång blev jag slagen så att mitt ben svullnade upp och jag behövde sjukhusvård men jag var tvungen att jobba ändå, fortsätter hon.

Flydde men blev upptäckt och misshandlad

Tillslut kände hon att hon måste ta sig ur detta, kosta vad det kosta ville. På YouTube hade hon sett en nigeriansk pastor som hjälpt och befriat många kvinnor som sålt sina kroppar. Honom ville hon träffa. När hon behövde genomgå ett kirurgiskt ingrepp i livmodern lyckades hon få godkänt av sina plågoandar att åka till Nigeria. Det blev hennes chans att fly. Tina sökte upp pastorns församling och började delta i gudstjänster där, men då dessa filmas och sänds på internet lyckades hennes förövare identifiera och lokalisera henne.

– De följde efter mig till mitt hem och slog mig så illa att jag höll på att dö så jag insåg att jag var tvungen att lämna landet, säger Tina.

Jagad av plågsamma minnen

Hon tog sig till Sverige och Arlanda där hon uppmärksammades av en polis. Efter att hon berättat om sin situation togs hon till migrationsverket för att söka asyl. Men fortfarande jagades hon av plågsamma minnen av det hon varit utsatt för och ville därför fortfarande få förbön av pastorn i Nigeria. Hon återvände dit och upplevde att hon blev befriad och hon fick även operationen i livmodern utförd. Därefter bosatte hon sig i Ghana och stannade i nio år. Där var det dock tufft ekonomiskt och hon blev beroende av att ha en försörjare trots att hon vid det här laget hade väldigt svårt att känna tillit till män. Därför bestämde hon sig för att åka tillbaka till Sverige.

Kom till Safe Havens och Skogsbo

Här fick hon kontakt med en advokat som samarbetar med Frälsningsarméns traffickingcenter Safe Havens. På centret fick Tina hjälp, stöd och rådgivning när det gäller hennes juridiska rättigheter och under tio månader bodde hon på Frälsningsarméns skyddade boende Skogsbo som tar emot personer som utsatts för människohandel och arbetsexploatering.

– Det förvandlade mitt liv att bo där! Innan hade jag bara träffat dåliga personer men när jag såg hur de i personalen behandlade människor blev jag förälskad i dem, utbrister Tina.

”Miljontals kvinnor beredda ta samma risk”

Hon går nu hos en psykolog för att bearbeta sitt förflutna och på Frälsningsarméns Kvinnocenter i Akalla har hon fått samtala med en kaplan.

– När hon pratade och bad för mig så kände jag att detta är mitt uppdrag – att tjäna Gud och hjälpa kvinnor som är i samma situation som jag var, förklarar Tina.

– I Ghana och Nigeria finns det miljoner kvinnor som är beredda att ta sådana risker som jag gjorde, och många av dem dör under resan eller av männen de jobbar för. Jag vill inte se detta hända andra, fortsätter hon.

”Gud bereder en väg för mig”

Tina har nu fått permanent uppehållstillstånd.

– Jag tackar Gud, han har varit så god mot mig, och jag vet att han bereder en väg för mig. Jesus är mitt allt, utbrister Tina och när han kommer på tal ljusnar blicken.

– Jag bad hela tiden till honom när jag jobbade, han vet att jag inte ville göra detta, fortsätter hon.

Hon nämner sitt favoritbibelord, 1 Petrus brev 5:10: ”Efter en liten tids lidande ska all nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, upprätta, stödja, styrka och befästa er.”

Vidare citerar hon Matteusevangeliet 11:28: ”Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila.”

– Under en tid led jag, men han kände och älskade mig och höll mig levande. Han har gett mig vila nu och jag behöver inte lida längre, kommenterar hon.

”Jag är stolt över mig själv”

Tina läser på SFI för att bättra på språkkunskaperna och i framtiden vill hon bli frälsningsofficer och arbeta socialt. Hon skulle vilja bygga ett hus för utsatta kvinnor och föräldralösa barn. Hon har invigts till frälsningssoldat i en av kårerna i Stockholm.

– Frälsningsarmén betyder så mycket för mig och har gjort mitt liv så mycket bättre. Där har jag lärt mig att kristendom inte bara handlar om att läsa Bibeln utan om att hjälpa människor. Man blir välsignad för att man ska välsigna andra och jag känner mig välsignad nu, säger hon.

-Jag är väldigt stolt över mig själv idag för jag står upp och har fått visdom. Det är inte alla som har gått igenom det jag har gjort och det är inte alla som har den styrkan, fortsätter hon.

”Jag vill bo i det land som räddade mig”

Hon bor numera i en andrahandslägenhet i Stockholm.

– Att bo i Sverige är fantastiskt, jag ser kärleken här. Jag vill bo i det land som räddade mig, inte i ett land som inte bryr sig, fortsätter hon och syftar på Tyskland.

Legal sexhandel har hon ingenting till övers för. Hon påpekar att många invånare i fattiga delar av världen, såsom Ghana och Nigeria, tvingas sälja sina kroppar för att kunna gå i skolan. Därför har hon svårt att förstå varför man vill ha sådant elände i ett land som erbjuder gratis skolgång och hjälper människor med boende. Hon köper heller inte riktigt att det finns kvinnor som frivilligt prostituerar sig.

– Jag har träffat dem som säger att de vill ha det jobbet men då undrar jag varför de dricker och röker på för att klara av det, påpekar Tina.

Har förlåtit sina förövare

Idag har hon förlåtit dem som utsatt henne för alla dessa kränkningar. Hon hoppas att de ska lära känna Jesus och att handeln med människors kroppar ska upphöra. Dock önskar hon att dem som behandlat henne illa ska få se henne blomstra. Efter att inte ha hört av sina syskon på flera år har hon nyligen fått kontakt med dem via Facebook, likaså andra bekanta, såsom kvinnan som tog hand om dem när de förlorat sina föräldrar. 

Text: Teresia Jansson

Tina heter egentligen någonting annat.