”Jag vill hjälpa till medan jag väntar på asylbesked”

Nittonåriga Eyosias får stöd genom Project Soulidarity, ett samverkansboende genom civilsamhället och Stockholmsregionen där han bor tillsammans med 26 asylsökande, bostadslösa killar. Platsen är ett samverkansprojekt där Frälsningsarmén är en av aktörerna som vill hjälpa de boende vidare till utbildning, jobb och ett mer långsiktigt boende. Här kan Eyosias även delta i aktiviteter och utflykter och få samtalsstöd.

Som asylsökande är tillvaron ofta en rastlös, långsam och ibland hopplös väntan. Ett avslag har han hunnit få av Migrationsverket, men hoppas på en framtida förändring. 

— Jag delar rum med två andra killar. Det är okej. Men det blir så jobbigt att bara vänta. Så jag frågade de som jobbar på Soulidarity om det fanns något jag kunde göra om dagarna. Kan jag hjälpa till någonstans? 

Volontärarbetar på Frälsningsarmén

Eyosias sattes i kontakt med Daniel Back, verksamhetsansvarig för det sociala arbetet på Frälsningsarméns kår Templet. Nu kommer han hit fyra dagar i veckan och volontärarbetar under fyra timmar. Han hjälper till vid serveringen av kaffe och smörgåsar och är lite allt-i-allo, förklarar Daniel Back som sitter med under samtalet och försäkrar att Eyosias gör ett fint arbete och är omtyckt bland personalen.

— Alla är så bra här, jag trivs bra. Alla är snälla på Frälsningsarmén, säger Eyosias.

Ganska ofta mår han dåligt av situationen han befinner sig i. Men just för tillfället är det okej. 

— Ibland kan jag inte sova alls på hela natten, men jag vill inte svika Daniel och ställa in jobbet. I natt sov jag bättre, ungefär fyra-fem timmar. Och det är inte bråkigt där jag bor nu som det varit på en del andra ställen. 

Mamma dog tidigt

För Eyosias har mött många elaka människor förklarar han rakt på sak. Och en del snälla. Han föddes i Eritrea som enda barnet och växte upp med sin mamma. Pappan fanns aldrig med i bilden. När Eyosias var tre år lämnade de två landet och kom till Etiopien och senare till Sudan, där mamman blev sjuk. 

— Jag spelade fotboll ute och kom hem till huset. Det var massa folk där. Någon sade att mamma hade dött, säger han allvarligt.

Då var Eyosias drygt 13 år och fick sedan försöka klara sig själv med hjälp av bekanta. I länder präglade av krig och där ett uppblossande IS och Buku Haram fick mer och mer fäste, var det potentiellt livsfarligt att vara troende ortodox, som han och mamman var. Eyosias fingrar på sitt kors runt halsen och berättar hur han flera gånger fått ta av sig halsbandet inför hotfulla situationer. Flera unga vänner blev under resan tillfångatagna och dödade och han har ofta fruktat för sitt liv.  

Alltid rädd för krig och ett växande IS

Från Sudan tog Eyosias sig till Libyen. Han försörjde sig på småjobb som att bära vattendunkar till lastbilstransporter och gå runt sälja tuggummi. Men livet var väldigt svårt att leva, med ständig oro för strider. 

— Det var hela tiden inbördeskrig, aldrig fred. Vi hörde skott varje dag, minns han. 

2019 betalade Eysosias en person för att få hjälp att resa till Europa tillsammans med några vänner. Båten var tätt packad under de många timmarna över havet. 

— Om jag var rädd? Ja, men vi var mer rädda för IS än för Medelhavet.  

Det här boendet är bästa platsen hittills

Via Italien styrdes resan sedan norrut mot Sverige. Eyosias hamnade i Skellefteå och senare på några olika platser i Stockholm, bland annat på flyktingförläggningen i Täby. Han berättar hur beroende han varit av människors välvilja, där någon varit god och hjälpsam och andra velat lura honom. Soulidaritys boende tycker han är den bästa platsen hittills. Men han vill vidare i livet, kunna klara sig själv och försörja sig. Eyosias hade ingen skolgång i barndomen men är ändå, tack vare en snäll granne i Etiopien, engelsktalande- och skrivande.  Efter bara 2,5 år i landet sker så gott som hela intervjun på svenska.

— Men svenskan är svår, säger han och ler igen.

Ber till Gud för sin framtid

Han vill läsa sig språket men SFI (Svenska för invandrare) får bara den gå som fått uppehållstillstånd och är 20 år. Så han gör vad han kan för att läsa böcker, se på svenska teveprogram och prata med människor. Han ber till Gud för sin framtid varje dag och tycker om Frälsningsarméns gudstjänster som han har besökt en del nu.

— Det är fint när de spelar och sjunger, menar han och hämtar efter lite uppmuntran gitarren som hänger längre bort i rummet.

Vill ta körkort och börja jobba

Eyosias knäpper på strängarna och sjunger en typisk kristen ortodox kyrkosång med blicken ut genom fönstret. Annars är fotboll hans stora passion, förklarar han en stund senare.

— Jag är med i FFA (Fotboll For All), (Frälsningsarméns projekt) med ledaren Huffman. Han är så bra, säger Eyosias.

En framtid som professionell fotbollsspelare skulle vara drömmen men ett mer realistiskt mål är att ta körkort och sedan taxikort. Han vill jobba som taxichaufför och gärna bo här i Stockholm.  

— Men innan dess måste jag veta att jag får stanna, säger Eyosias.

Text och foto: Carina Tyskbo