Bott på soffor, garage och tält
Baltsar tycker att det är skönt att ha något att göra om dagarna, i en vardag med många tomma timmar. Att dagen börjar hos Frälsningsarmén ger kontur på resten. Han och Tomas stöttar varandra.
– Hur jag sov när jag var hemlös? Ja, när man var i ett förhållande bodde man där. Eller på soffor hos folk. Eller utomhus, i tält. Tält är jobbigt för att är tungt att bära runt på om dagarna, förklarar Baltsar.
Tomas drar sig till minnes när de båda sov i ett garage här på Östermalm.
Utsatthet mot hemlösa ökat
– Det viktigaste är att man har någon att lita på och inte är ensam. Utsattheten mot hemlösa har ökat, det är ett problem, menar Tomas.
Tomas hjärta klappar lite extra för Frälsningsarmén eftersom hans farmor var kapten i rörelsen. Han vistades mycket hos henne i uppväxten och gick på söndagsskola och gudstjänster. De fina julgudstjänsterna på Templet i Motala och läsningen av julevangeliet har satt sig varmt i sinnet.
Farmor i Frälsningsarmén betytt mycket
– Farmor betydde mycket för mig när tillvaron var trasslig och mamma och pappa skilde sig, säger han dämpat.
När hon dog var det han som fick lägga farmors kaptensmössa på kistlocket. Ett väldigt starkt minne, menar han och blir berörd.
Tomas är talför och medveten, dessutom är han utbildad yrkessnickare och har hjälpt till här på Frälsningsarmén med olika saker. Det sista säger han med stolthet. I ett pågående rättsfall har han stöd från en advokatbyrå som kostnadsfritt hjälper personer i utsatthet.
Olika men viktiga för varandra
Smörgåsarna är uppätna, kaffet urdrucket. Det är dags att bryta upp och gå ut i höstsolen. De båda vännerna ska till redaktionen för tidningen de säljer och Baltsar ska till frisören. De flesta brukar gissa att han är betydligt yngre med sitt långa, mjuka hår.
–Jag brukar få honom att sätta upp det i snodd ibland, säger Tomas med varm blick på Baltsar, som konstaterar att det är bra att ha Tomas som sparkar honom i baken ibland.
– Vi är rätt olika. Men han är bra, säger Baltsar innan de traskar bort mot tunnelbanan.
Text och foto: Carina Tyskbo
