"Nu har jag förstått hur hemlösa har det"

Mona, 48 år, har ett 14 år långt äktenskap bakom sig och fyra barn men hennes relationer med män har inte varit helt enkla.

– Mitt ex misshandlade mig totalt. Jag är pratglad och kommer överens med alla så han blev svartsjuk, berättar hon.
– Han använde droger också men han dolde det väl så jag förstod inte det förrän år 1998 när han gav mig amfetamin för att jag skulle orka hålla mig uppe och skicka iväg barnen till skolan, fortsätter hon.

"Att sova under ett stort träd skyddar ju lite i alla fall"

På grund av misshandeln behövde Mona drogerna för att klara av tillvaron men när paret skilde sig och Mona fick tag på en egen lägenhet slutade hon med sitt missbruk av amfetamin helt och hållet. Mona har blivit slagen även av en annan man och stökigheten har gjort att Mona tidvis har varit hemlös. En tid hade hon ett tillfälligt boende men lyckades inte få något långsiktigt kontrakt efter det. Sedan i våras har hon sovit utomhus många gånger.

– Det har ju inte varit roligt. Jag har sovit under ett stort träd ibland, det skyddar ju lite i alla fall, säger Mona.
– Först nu har jag förstått hur hemlösa har det. Det värsta är om det är kallt och jag är ju kvinna så kommer det ett gäng män har jag ingen chans, påpekar hon.

"På fredagar kan man få en matkasse"

Lyckligtvis har hon klarat sig från att bli överfallen. Liljeholmstorget i Stockholm är som en samlingspunkt för dem som lever i missbruk och hemlöshet. Där lärde Mona känna Lars-Åke och nu låter han henne bo hos honom. På frågan hur det känns att ha fått den möjligheten svarar Mona med eftertryck:

– Åh herre Gud, jag är tacksam varje dag!

Hon har gjort Lars-Åke sällskap till Frälsningsarméns sociala center i Hornstull några gånger.

– Jag tycker att det är mysigt här och man kommer ut och träffar folk, säger hon.
– På fredagar kan man få en matkasse och den tar jag tacksamt emot, fortsätter hon.

Om Mona får önska fritt så står ett eget boende högst på listan. I skrivande stund inväntar hon att hennes socialsekreterare ska komma tillbaka från sin semester och Mona hoppas då få hjälp med detta. Bara tanken på det gör att Mona lyser upp.

– Drömmen är att få en fast punkt att gå hem till. Jag är inte så kräsen, det är strunt samma om lägenheten är risig, då har jag i alla fall tak över huvudet, säger hon.

Mona har tidigare arbetat som lokalvårdare och kört Glassbil. Hon har även praktiserat på en fritidsgård och om hon får en egen bostad tänker hon börja söka jobb och allra helst vill hon arbeta med just barn.

– De stormtrivdes med mig, utbrister hon varmt, och jag tror henne verkligen.

Själv har hon inte jättemycket kontakt med sina egna barn och barnbarn men vad hon vet så har de det bra.

Text: Teresia Jansson
Foto: Kerstin Tillenius

Denna artikel publicerades första gången 2018.