Ofta ensamt vara hemlös
Jérôme vill helst inte belasta någon med sina problem. Familjen i hemlandet vill han inte oroa. Men det kan bli lite ensamt, svenskar har kanske lite svårare att öppna upp för nya människor.
– Jag måste försöka lära mig hur man ska vara med människor i det här landet. Ni fikar ju mycket till exempel, säger han och ler lite.
– Men jag vill inte klaga och säga att livet är orättvis, bedyrar Jérôme.
Uppskattar gå i svenska kyrkor
Smörgåspåsen är hopknölad, kaffet urdrucket. Snart börjar en kvinna föreläsa om änglar, eftersom det just varit ängeln Mikaels dag. Det gör inget att han inte kan svenska, menar Jérôme, det är vilsamt att bara sitta med och lyssna.
Han har en tro på Jesus Kristus och uppskattar exempelvis gudstjänsterna i St:a Clara kyrka. Svenska predikanter är professionella och mer dedikerade än i Frankrike.
Alla har en egen ängel
På frågan om hur han får dagarna att gå berättar han att han hela livet varit fascinerad av papper.
– Jag viker origami, du vet. När man sover ute kommer fladdermössen riktigt nära ibland, det är fint. Då viker jag fladdermöss.
Jérôme blir rörd när vi skiljs åt, tittar ner på sina händer och pysslar med servetten. När dörrarna om Templet slår igen syns han genom glasrutorna, vänligt blickande upp på föreläsaren, som på det främmande språket talar om att varje människa har en egen ängel.
Text och foto: Carina Tyskbo