De får hjälp att komma vidare

Lena är ivrig att få berätta sin historia, orden ramlar snabbt över varandra. Hon sitter på Frälsningsarméns sociala center på Södermalm och ska få en matkasse och hjälp med myndighetskontakter. Lena har ett kors i ett långt halsband runt halsen och flera ringar på fingrarna. Framför henne finns kaffe och bulle, mitt emot sitter sambon Christer. Han vrider sina händer. Christers kamp handlar till viss del om droger, för Lena är det den fysiska och psykiska hälsan som sviker, och den ekonomiska situation som uppstått kring det.

”Gittan på centret är min ängel!”

— Jag kom in i en djup kris. Jag har jobbat mig igenom en del av det nu, säger Lena och ser intensivt på mig med klarblå ögon. 

— Gittan här på sociala centret är min ängel! fortsätter hon med eftertryck. 

I handen håller hon ett kort hon gjort själv, med en ängel på framsidan och en fin text på insidan. Det ska Gittan och de andra i personalen få.

— Som tack för all hjälp jag fått, säger Lena och ser rörd ut.

I mitten av 90−talet hamnade hon i skilsmässa från sin dåvarande make. Kort därefter dog hennes mamma, följt av bästa vännen. 

— Så enormt stora förluster, det var så hemskt! utbrister hon. Där och då föll allt.

Stora skulder efter år av sjukdom

Kroppen orkade allt mindre, liksom psyket. Lena berättar att hon bland annat drabbats av Burning Mouth syndrome – med en ständigt brännande eldkänsla i munnen. År av sjukskrivningar försatte henne i stora skulder. Utan rätt försäkringar, hjälp med medicinkostnader, vårdkostnader och färdtjänst har utgifterna galopperat åt helt fel håll. Till slut kom Kronofogden. Nu har hon fått hjälp med skuldsanering och under den tiden är ekonomin stenhårt begränsad. Lena och Christer kommer ofta hit till centret för att få hjälp.

— Jag har jobbat livet ur mig för att ställa allt tillrätta. Om jag orkar hålla ut sju-åtta månader medan räkningarna betalas av kanske det vänder, säger Lena förhoppningsfullt.

Hon tycks ha bestämt sig för att kämpa. Christer hummar. Jo, så är det. 

Deprimerad och orkeslös efter stroke

Han är 67 år, lång och reslig och har historik av våld och droger. Men just nu ser han bara dämpad ut. Efter en stroke 2012 och en eskalerande grå starr har han blivit trött och deprimerad. Han ser nästan ingenting längre. På grund av drogproblemen kan Christer inte få någon antidepressiv medicin - det blir ett Moment 22.

— Jag orkar ju inte skruva i en skruv ens, säger han. Jag sitter ju mest i soffan hemma.

— Ja, Christer, du skulle behöva gå och prata med någon, flikar Lena bestämt in.

Det märks att de talat om det här förut.

Droger och våldsam historik

Redan som barn var Christer en slagskämpe och har under livet suttit i fängelse flera gånger för misshandel. Han vet inte riktigt varför han har blivit så arg. Alkohol och droger har inte gjort ilskan lättare att hantera. Om man hade vetat mer om barn som Christer på den tiden kanske det hade sluppit bli som det blev, funderar han.

— Jag tyckte någonstans också att det var kul att bråka, erkänner han uppgivet.

Han gillar precis som Lena den mänskliga stämningen här på sociala centret och hjälpen han får från Frälsningsarmén. Sina anhöriga har han inte längre någon kontakt med. Det är hans eget fel, står han fast vid. Sviker man flera gånger så slutar folk att tro på en. Han ser ner i bordet.

På frågan vad som skulle muntra upp honom säger han nästan direkt:

— Jag hade hund i många år, från jag var tolv år. Jag gillar hundar. Om jag hade en skulle jag kanske komma ut mer.

Text och foto: Carina Tyskbo

Hjälp någon i utsatthet

Swishnummer 9004805 

Exempel på hur din gåva hjälper

• 50 kr - Ger en matkasse med bröd, frukt och två konserver
• 80 kr - Ger sängkläder för en natt
• 100 kr - Fika och gemenskap för äldre
• 300 kr - Kläder till ett barn
• 500 kr - En matkasse till en familj