Cancersjuk man räddades från att kastas ut i kylan
Nästan alla som kommer till Klippangårdens akutboende lider antingen av psykisk ohälsa eller är fast i någon typ av missbruk.
– Oftast finns det en samsjuklighet, med både psykiska diagnoser och missbruk, säger Anders Fagerblom.
På senare tid har även en del äldre personer kommit till Klippangården. Anders Fagerblom berättar bland annat om en cancersjuk man i åttioårsåldern, som höll på att hamna på gatan. Mannens fru hade dött hastigt. Och eftersom hon hade skött alla räkningar hade hyran förblivit obetald. Så efter cancerbehandlingen var mannen vräkt och hänvisad till gatan.
– Vi på Frälsningsarmén var hans sista halmstrå. Det här var mitt i vintern, så hade vi inte hjälpt honom hade han kastats ut i kylan, berättar Anders Fagerblom.
Egentligen tar akutboendet i Sundsvall enbart emot människor över natten. Dagtid är boendet stängt. Men här fanns ömmande skäl, som gjorde att Frälsningsarméns medarbetare ändå ordnade en plats i värmen för den cancersjuke mannen.
– Vi vill aldrig säga nej till människor som riskerar att kastas ut i snön, och än mindre om någon dessutom är svårt sjuk i cancer. Då får vi helt enkelt hoppas på att någon betalar för vistelsen, säger Anders Fagerblom.
”Oacceptabelt att människor riskerar att frysa ihjäl”
Frälsningsarméns kår i Södertälje möter inte enbart personer som redan lever i hemlöshet. På senare tid har allt fler som riskerar att vräkas och hamna i hemlöshet sökt sig till kåren. Fattigpensionärer och ensamstående föräldrar med barn är mest utsatta. Många av de drabbade saknar såväl ekonomisk buffert som sociala nätverk.
– För den som redan är sårbar behövs inte särskilt mycket för att hela livet ska slås omkull, förklarar Leif Öberg.
I Södertälje finns ingen tak-över-huvudet-garanti, som exempelvis i Stockholm. Det gör att personer som vräks riskerar att hamna på gatan. De många minusgraderna gör att det vräkningsförebyggande arbetet ibland är på liv och död.
– Den som blir hemlös i den kyla som varit under vintern riskerar på riktigt livet. Så det är självklart att vi vill vara med och förebygga hemlöshet och ta strid för alla människors rätt till en bostad, säger Leif Öberg.
Han är starkt kritisk till att en del kommuner – likt Södertälje – inte garanterar alla invånare tak över huvudet.
– Det måste vara totalt oacceptabelt att vi skickar människor ut i akut hemlöshet, där de riskerar att frysa ihjäl. Det är inte värdigt vårt land, säger han med eftertryck.
”Utan Frälsis hade jag inte orkat en dag till...”
Stefan är en av alla de personer i hemlöshet som brukar komma till en av Frälsningsarméns sociala verksamheter. Där kan han bland annat duscha, byta kläder, äta och få hjälp med myndighets- och sjukvårdskontakter. Stefan lever sitt liv på gatan, men när det blir alldeles för kallt brukar han sova någon natt på ett av Frälsningsarméns akutboenden. Han är tacksam över all den hjälp han får.
– Jag hade inte orkat en dag till utan er på Frälsis, säger han, innan han ger sig ut i kylan igen.
På Frälsningsarmén i Södertälje räknar man med mer arbete framöver. Varje vecka möter Leif Öberg och hans kollegor människor som lever på burksoppa och tvingas vända på varje krona. Det vräkningsförebyggande arbetet blir därför allt viktigare.
– Så länge människor riskerar att kastas ut på gatan tänker vi fortsätta med det vräkningsförebyggande arbetet. Vi vet hur tufft livet är för den som är hemlös, så det vill vi förhindra till varje pris, säger Leif Öberg.
Text: Lukas Berggren
Foto: Jonas Nimmersjö
