"Vi hade inte överlevt utan hjälpen från Frälsningsarmén"

— Hjälpen från Frälsningsarmén har varit livsnödvändig.

Det säger Johanna, en sexbarnsmor i Vetlanda. Hon och hennes make bodde tidigare i Jönköping där hon arbetade som undersköterska och han som svetsare. Flera barn kom till världen och familjelivet flöt på tills för sex år sedan när de väntade tillökning för femte gången. Då slog en bomb ner. Föräldrarna fick veta att barn nummer tre har adhd och nummer fyra dras med en cp-skada. Tillslut blev allt för mycket, särskilt för Johanna som själv diagnosticerats med adhd.

— Jag rasade ihop och blev sjukskriven och då var min man tvungen att vara pappaledig och nu har vi levt på två futtiga inkomster i tre år, säger hon.

— Det har varit tufft och ekonomin har varit på noll och förrförra sommaren fick vi flytta från huset för Kronofogden hade lagt ut det till försäljning, fortsätter hon.

”Samhällets skyddsnät räcker inte till”

Något som också tagit på krafterna är alla möten och samtal med skolan, BUP, Försäkringskassa, Arbetsförmedling, Socialen och andra instanser. Det har tagit tid för döttrarna att få sina diagnoser fastställda och därmed också rätt stöd. Johanna vill att även de äldsta barnen utreds.

Hon tycker att samhällets skyddsnät inte räcker till och att det uppenbarligen finns hål där hennes familj har fallit igenom. Vid något tillfälle uppstod det ett glapp på tre veckor mellan sjukskrivning och inskrivning hos Arbetsförmedlingen för henne på grund av att hennes läkare var sjuk och därför inte hade kunnat skriva intyg. Det innebar uteblivet stöd under den perioden, något Johanna fick veta inte går att justera i efterhand. Den bortfallna inkomsten blev smärtsamt märkbar.

— Man behandlar inte en sexbarnsfamilj med särskilda behov på det sättet. Man ska inte behöva flytta från sitt hem och sin trygghet, proklamerar Johanna.

— Och ofta behöver man hjälp ganska omgående och det är inte alltid det händer saker så snabbt om ens alls, menar hon på.

Livsnödvändig hjälp

Av pengarna som blev över från husförsäljningen lät Kronofogden dem köpa ett nytt hus som nu håller på att rustas upp då elen behövde dras om och varmvatten saknas. Att bo i lägenhet är inget alternativ med så många och högljudda barn. Under pandemin med mer tid hemma har bråk och stök dem emellan frestat på.

För fem år sedan kom familjen, via en bekant, i kontakt med Frälsningsarméns kår i Jönköping och där har Johanna och maken kunnat hämta matkassar när de haft det extra skralt i kassan. Efter sjätte barnets födelse fick de även en del kläder.

— För oss har den hjälpen varit livsnödvändig, för de pengar vi har haft har inte täckt våra utgifter, påpekar Johanna.

De har även deltagit i kårens familjemiddagar, utflykter och läger och döttrarna är med i aktiviteter för tjejer där. Johanna nämner att de kunnat åka till Astrid Lindgrens värld, Liseberg och andra ställen med de äldsta barnen innan ekonomin rasade men det har de inte kunnat göra med de yngre.

— Så när de berättade på en familjemiddag nyligen att vi skulle åka till Kolmården började jag gråta för den möjligheten finns ju bara inte för oss, säger Johanna.

— Dessutom fick vi hjälp med barnen när vi var där, vilket underlättade mycket, fortsätter hon.

Att få till ett julfirande med allt som hör till har inte varit så enkelt under dessa år och Johanna berättar att familjen mer eller mindre isolerat sig under dessa högtider på grund av livssituationen. Och den traditionsenliga maten har uteblivit. Men vid några tillfällen har familjen fått julmat och klappar till barnen som kåren har delat ut.

— Julmat är ju jätteviktigt och det har varit en glädje men också spänning för oss att ta emot denna eftersom vi inte vetat på förhand vilken mat vi skulle få. Och klapparna var redan inslagna så det har varit en surprise och det är ju lite kul, säger Johanna.

På senare tid börjar hon och familjen trots allt se en ljusning i tillvaron. Maken har bytt upp sig på jobbfronten och Johanna har ett vikariat som undersköterska på förlossningen.

— I år hade vi hoppats klara julen på egen hand men nu har diskmaskinen gått sönder så vi får se, säger Johanna.

Även om familjen som sagt bor i Vetlanda numera så åker de regelbundet till kåren i Frälsningsarmén då de under åren har byggt upp en vänskapskrets där. Johanna gläds över mottagandet de fått trots att de är en så stor familj med livliga barn. I andra sammanhang, när omgivningen blir störd, kan hon känna sig som en bristfällig mor som inte har pli på sina barn.

— Det känns tryggt att komma till kåren för där finns en sådan förståelse och acceptans och vi sörjer om vi missar någon familjemiddag. De blir väldigt värdefulla avbrott i vardagen, understryker Johanna som även börjat gå en alpha-kurs, grundkurs i kristen tro, på kåren, något som har påverkat hennes uppfattning om Gud.

— Nu förstår jag att någon varit med oss fastän det har varit tufft, avslutar hon.

Text: Teresia Jansson