Kollo för alla i Akalla

Det är 22 grader varmt redan klockan tio på morgonen. Kråkorna kivas i träden och småbarnens lek ekar mellan de nyrenoverade flervåningshusen. Det doftar fläder. Här i kanten av det stora Järvafältet i Stockholm ligger Husby, där Frälsningsarmén sedan den 15 juni haft dagkollo för upp till 30 barn varje dag i åldrarna nio till tolv. Dagarna startar alltid med incheckning och välkomnande på Frälsningsarméns manscenter, ett nytt litet gårdshus som just nu är kantat av röda vimplar och ballonger. En beachflagga annonserar att det här är Frälsningsarméns arrangemang.

Incheckning och samtal på gården

— Hej, godmorgon, välkommen!

Intill planteringarna med salvia, daggkåpa och akleja har barn slagit sig ner med sina mobiltelefoner eller börjat spela pingis. Musiken strömmar ur högtalaren och blandas med diskussioner om TikTok-filmer och kända Youtubers. Några av de här barnen känner varandra väl sedan tidigare, andra är här för första gången. De flesta bor i området, andra inne i Stockholm eller söder om stan. Gemensamt är att alla är välkomna, oavsett bakgrund, tro och ekonomisk situation i hemmen.

Somliga kan inte resa ens inom Sverige i sommar

— Vi hoppas med kollot att få ge en fin, rolig och minnesvärd sommar för de som inte hade råd eller möjlighet att komma iväg på semesterresor ens inom Sverige, säger Julia Adolfsson, nationell barnkonsulent på Frälsningsarmén, medan hon prickar av ett par flickor med blommiga sommarklänningar.

Ledarna Julia, Simon, Lina, Elisa, Nellie, Romina, Huffman och Deo har bråda dagar. Både när det gäller aktiviteter som lekar, bad, sport, pyssel och dans, men också med att försöka se varje barn så mycket som möjligt. Samtal på tu man hand över ett pärlat halsband eller på väg mot en fotbollsplan kan betyda massor för barn som i olika grad har aktiva vuxna i sitt liv.

— Hallå alla, nu samlas vi inomhus! hojtar ledaren Elisa.

Uppvärmningslekar med fniss

Inne på manscentret finns en glad orangefärgad fondvägg och stolar ställda längs väggarna. En jordglob i plast hänger ner från taket. Leken "boppelibopp" värmer upp gänget, där man snabbt som ögat ska hinna möta motståndaren med sitt "bopp" innan den hinner före. Barnen fnissar när det blir fel. "Härma min rörelse" avlöser. Många skrattar, någon är lite blyg och avstår, andra viftar med en arm, hoppar eller gör ett knasigt ljud.

Ledaren Simon Hurtig, som också är ungdomskonsulent på Frälsningsarmén, ber barnen slå sig ner. Han läser från sin mobiltelefon ur bibeln, berättelsen om Marta och Maria.

"Är du Marta eller Maria?"

— Vem kan ni känna igen er mest i, Marta som flänger runt och gör saker för att det ska bli bra när Jesus är på besök, eller Maria, som chillar och lyssnar? frågar han.

— Maria, säger de flesta.

Simon tittar uppmärksamt på en flicka som förklarar att Jesus för henne är någon som lyssnar på alla hennes bekymmer. När gruppen ska be förklarar Julia att det är okej vare sig man vill knäppa händerna, blunda, titta eller bara sitta som vanligt. En pojke väljer att gå ut på gården och Julia ber för dagen och tackar för barnen som kommit.

Namnlekar och svettig kubbstafett

Efter den glada lite rap-inspirerade lägersången "Sommarkollo" som skrivits av ledaren Lina Melkersson, tågar gänget ut i grönskan. De höga tallarna svalkar skönt på väg till en gräsplan där Elisa delar in barnen i lag med en röd filt emellan.

— Hör ni, nu ska vi lära oss varandras namn bättre, säger hon.

Barnen makar på sig i gräset. Några gäspar. När filten släpps ska man snabbt säga namnet på den som sitter mittemot.

— Eeh, Maryam...nej,Fatima... nej - Anaitha!

Traskar till Akalla för god lunch

Jublet stiger när namnen blandas ihop och sedan blir rätt. Sedan följer en dramatisk kubbstafett och en charad där man ska gissa vilket yrke som spelas upp. Så lite spontanbrottning, massage och häng i skuggan innan det är det dags att gå till Frälsningsarméns kvinnocenter i Akalla för lunch. På vägen mellan bostadsområdets skogsbeklädda kullar berättar Alma att det är hennes första kollovecka. Men läger är hon annars ganska van vid.

— Jag längtar tills i morgon när vi ska bada - det är ju så varmt! Och i sommar ska jag resa med familjen till Gotland också, nu när man får resa, flikar hon in.

Alma tycker att coronasituationen varit jobbig, särskilt för mormor och morfar, som inte fått ta emot besök på hela våren.

— Men vi har gått promenader med dem och haft picknick utomhus i alla fall.

Trösta ingår också i ledarrollen

Framme vid kvinnocentret doftar det gott så snart vi öppnar dörren. Alla ställer sig i kön till det obligatoriska handspritandet. Inne i samlingsrummet har kvinnorna på centret lagat mumsiga kebabtacos till kollogänget. En flicka är ledsen och behöver tröstas en stund, Julia släpper det hon har för händer och sitter på huk intill henne. I en ledares ansvar ingår mycket, från lägerlogistik och det praktiska, till specialkost och andra omständigheter som kan råda.

— Ja, det är intensivt och vi har många behov runt om oss. Först vid femtiden på eftermiddagen äter jag min mat, jag är inte så hungrig när det är som mest att göra, säger Julia lite senare.

Världens kortaste bordsbön

Mobiltelefoner plockas bort och världens kortaste bordssång tar vid:

— Mat, halleluja - amen! sjunger barnen högt och slår i bordet två gånger på ordet amen.

Under lunchen stiger samtalsnivån medan deltagarna pratar över borden och smider planer för eftermiddagen då man kan dela upp sig i grupper och se film, pyssla eller spela fotboll. Många vill vara i fotbollsgruppen, trots den nu stekande hettan där solen målar Sibeliusgången vit utanför fönstren.

Ledaren Simon slår sig ner med en extra tallrik tacos. Han delar sin vision för kollona i Frälsningsarméns regi här i förorten, som han menar är en viktig plats att synas på för Frälsningsarmén. Han och de andra ledarna får vara med och forma ungas upplevelse av kyrkan.