”Jag har inte haft så här roligt på jättelänge!”
Vattenkrig, bowling, bio och trampolinpark. Food trucks, glass och affirmationer. Under fyra veckor sommaren 2021 har runt 140 barn i Husby med omnejd haft sommarkul i Frälsningsarméns regi. Det är dubbelt så många som vid succépremiären förra året. Under en pandemi är ett dagkollo som detta extra efterlängtat.
Julia Adolfsson, barn- och ungdomskonsulent för Frälsningsarmén och en av ledarna på kollot tillsammans med några av kollo-deltagarna. Foto: Teresia Jansson
— Det finns inget man hellre vill göra på sin födelsedag än att vara på Sommarkul! Det har ju varit corona så jag har inte haft så här roligt på jättelänge!
Orden kommer från Rakel som fyller elva år just idag. Ögonen plirar bakom de svarta glasögonbågarna och stenar glimrar på örsnibbarna. De afrikanska flätorna sträcker sig ner över den batikmönstrade t-shirten. Rakel är en av omkring 40 barn som tagit sig till Trondheimsgatan 44 i Husby denna molniga måndagsförmiddag. Det är andra veckan i augusti och sista veckan av fyra som Frälsningsarméns kvinnocenter i Akalla anordnar dagkollo i Järvaområdet. Främst riktar man sig till dem i åldern 9-12 år.
— Jag tycker de är jättekreativa som tar oss till olika ställen och det roligaste har varit att baka. Jag har fått smaka så mycket nytt som jag aldrig har ätit förut, säger Rakel på sitt kavata och lillgamla vis.
— Jag lär mig också mer om min tro, om Bibeln och om Jesus och det är viktigast för mig, fortsätter hon.
Även dagkollo 2021 har blivit en succé
De fem timmarna fylls med aktiviteter som lekar, bad, fotboll, pyssel, utflykter, mat och glass. Förra sommaren var det premiär för upplägget som blev en succé. Då deltog totalt 74 barn och sedan dess har ryktet spridit sig. Frälsningsarmén Ung har haft kontakt med fjolårets deltagare över Snap chat och Julia Adolfsson, barn- och ungdomskonsulent, berättar att många har hört av sig och varit rädda för att platserna skulle ta slut inför i år. Och deras oro har faktiskt inte varit helt obefogad. Omkring 140 barn har man träffat den här sommaren.
— Det har varit helt fantastiskt! Första dagen kom det 70 barn så i år har vi fått begränsa antalet och bett en del att komma veckan efter istället och de har fått välja två av veckorna att delta på, säger Julia engagerat medan hon ögnar igenom planeringen. Hon avbryts av ett telefonsamtal från en förälder.
— Ja, tyvärr är det fullt idag. Jag är jätteledsen, säger hon ursäktande. Men om det blir plats så ringer jag dig. Hälsa tjejerna!, avslutar hon och lägger på.
”Det bästa är att du är här!”
Enplanslokalen, där Frälsningsarméns manscenter annars har sin verksamhet, ligger inträngd mellan höga bostadshus i vitt och grönt. Den är prydd både in-, och utvändigt med vimplar i guld och silver, färgglada ballonger och upptryckta citat i positiv anda: ”Du är älskad och värdefull!”, ”Här kan du känna dig hemma!”, ”Vet du vad det bästa med Sommarkul är? Att du är här!”, basunerar de ut. Deltagandet är helt gratis och Julia riktar ett stort tack till bland annat Gålöstiftelsen som gjort det hela möjligt.
— Jag tror att det är jätteviktigt att vi gör detta, särskilt för de familjer som har det tight ekonomiskt och därför har svårt att hitta på saker för barnen, säger hon menande.
— Det bästa är att se dem lära känna nya vänner, skratta och ha kul. Jag hoppas att det skapas sommarminnen att berätta om i skolan och att de bär med sig en varm och kärleksfull atmosfär och känner att vi såg dem, fortsätter hon kärleksfullt.
”Man blir varm i hjärtat”
Vid elvatiden har de flesta deltagarna anlänt och hälsas välkomna av de sex ledarna. Amir Moghadam har gått halva utbildningen för att bli frälsningsofficer. Han flydde från Iran för sju år sedan efter att han konverterat till kristendomen. De svarta solglasögonen vilar på det gula kepsbrättet när han går runt på gården med en fruktbricka som han bjuder deltagarna på.
— Man är ganska trött på kvällarna för barnen lyssnar inte alltid på en men varje morgon känns det kul att åka hit, säger han och det riktigt lyser om honom.
— När barnen tackar oss och kanske ger en kram innan de går hem så blir man varm i hjärtat, fortsätter han glatt.
Bana Berhane står tillsammans med Caroline Storck och Romina Rustom Bustos vid ett litet bord och prickar av dem som kommit. De ljusa flätorna kontrasterar sig vackert mot de mörka hårrötterna. Några är samlade i en knut på hjässan. Bana har också ett år kvar på officersskolan. Hon kom till Sverige från Eritrea för fem år sedan och vill bli barn- och ungdomsledare på någon kår framöver.
— Det är jättekul att vara här och jag känner att det är min kallelse att arbeta med barn och unga, säger hon varmt och med brytning.
— Jag vill se dem hitta vägen till Jesus och jag hoppas de förstår innebörden av andakterna, att Gud älskar dem, och att de får växa upp i en positiv atmosfär, fortsätter hon och ler så att de gnistrande vita tänderna tittar fram.
Det kristna göms inte
Vid borden och bänkarna av trä har grupper av killar och tjejer slagit sig ner. De flesta ser ut att ha afrikanskt påbrå och inte en blond hårtest finns i syne. Några av flickorna bär sjal på huvudet. Barnen dricker saft, pratar och skojar och vissa är försjunkna i sina smartphones. Två grabbar i full adidasmundering står och hänger över sina sparkcyklar som de tagit sig hit på. Här och var hörs fraser på bland annat arabiska. ”Jalla!” (skynda) ropar en kille till en annan. Ur en högtalare på stenplattorna vid ingången strömmar musik. ”Du är mitt hopp”, lyder texten och snart nämns Jesus vid namn. Att det är en kristen organisation och kyrka som är arrangör görs ingen hemlighet av.
Första halvan av kolloperioden var solen på sitt bästa humör men sedan förra veckan har vädret varit mer ostadigt och idag trängs molnen i skyarna även om ljusstrålar stundvis försöker tränga sig emellan. Det väntas regn så i eftermiddag står biobesök på agendan: ”Tom och Jerry” och ”Hurra, land i sikte”.
”Allt är roligt!”
Flera av kollodeltagarna är syskon eller kusiner. Lucas, Ezana, Siyena, Sefanit och Naomi har rötter i Eritrea och Etiopien. De är släkt med varandra, vilket märks på den uppsluppna jargonen dem emellan.
— Det bästa med Sommarkul är att man träffar så många nya personer och ledarna är jättetrevliga, säger Lucas, 13 år.
— Allt är roligt men särskilt när vi åt på Max i Kista och när vi var på trampolinparken Jumpyard i Barkarby, fortsätter han.
Kusinen Ezana, 11 år, håller med.
— Ja, ledarna är jättesnälla. Jag tror det kommer bli roligt idag, påpekar han förhoppningsfullt.
Fatima, 11 år, härstammar från Kazakstan och bor i Jakobsberg. Hon kände ingen av barnen på kollot tidigare men det har det blivit ändring på. Hon skiner upp när hon nämner att bowling och bio varit roligast.
— Men ingenting är tråkigt. Och ledarna är också roliga, inflikar hon och säger att hon gillar hur de skojar med dem ibland.
Samling och en food truck med lunch
Efter en stund tar Julia ton: ”Nu är det samling!” Deltagarna slår sig ner på stolarna längs väggarna inne i den rektangulära lokalen. När Elisa Gallardo, ungdomsofficer vid Vasakåren, håller en kort andakt om vikten av förlåtelse sitter åhörarna koncentrerade och lyssnar och när Julia ber en bön för dagen är det flera som knäpper händerna och blundar. Enligt henne kommer många av barnen från troende, praktiserande familjer. Majoriteten är muslimer. Och det blir många samtal om livet, tro och religionsfrihet både under samlingarna och på promenaderna mellan aktiviteterna.
Julia berättar för de samlade att det anlänt en food truck med dagens lunch och då tjoar barnen högt och blir genast nyfikna på menyn. ”Sin nombre” (namnlös) står det intill en gul döskalle på den i övrigt turkosblå skåpbilen. Den står parkerad på gatan utanför gården och där inne står en kockklädd Walter som är chilenare och morbror till ledaren Romina. Romina är nyutbildad socialpedagog och har tidigare praktiserat på Akalla kvinnocenter. Matoset börjar leta sig ut ur vagnen och doften av stekta hamburgare väcker smaklökarna till liv.
— Pommes eller nacho? Vad vill du dricka?, ropar Walter ut genom luckan där barnen trängs med hungriga ögon.
— Cheeseburgare med nachochips och en Trocadero, varsågod! Hoppas det ska smaka, säger han och ler när han räcker över beställningen till en glad mottagare.
”Vi är typ bästa kompisar nu!”
Rakel ska snart ta sig an sin födelsedagslunch. Lillebror Eskinder, 9 år, är lika nöjd med kollot som sin syster. Däremot tvivlar han på att han kommer bli mätt på en portion mat.
— Min mage är som ett bottenlöst hål, utbrister han med ett smajl. Igår åt jag så många korvar, jag tror det var 20 stycken, påstår han och stoppar i sig några pommes frites som matchar den knallgula t-shirten.
Samuel, Leon och Jeremiah har just satt tänderna i sina burgare. De är alla elva år och har ursprung från Eritrea respektive Kongo och Uganda. Jeremiah har ring i örat och axellånga dreadlocks samlade i en tofs i nacken. Han pekar mot ett vitt hus ett stenkast därifrån och berättar att han bor där. Sedan nickar han mot Samuel.
— Jag såg hans Nike air force-dojor och tänkte att ”han är min vän!” Vi är typ bästa kompisar nu, säger han bestämt. Och jag känner nästan alla fröknarna. De är bra, fortsätter han.
— Jag kände bara tre, fyra stycken innan men nu är de så många att jag inte kan räkna dem, inflikar Samuel.
Leon är på besök från England och kan inte svenska så de andra grabbarna oroar sig över om han kommer förstå något av filmen.
— Men vi är bra på engelska så vi får hjälpa honom, påpekar Jeremiah självsäkert.
Sami och Maykel, 11 respektive 12 år, träffades i kyrkan i Tensta som deras egyptiska grupp lånar för sina sammankomster och de är ett helt gäng här vars föräldrar är födda i Egypten. Både Sami och Maykel ser fram emot bion i eftermiddag. Maykels keps som går i kornblått plockar upp färgen på t-shirtens transformers-tryck. Även han understryker att ledarna är snälla.
— Jag känner många som är här också men en del är lite jobbiga, påpekar han en aning skämtsamt.
”Dessa unga behöver det som allra mest”
Det händer att det blir intriger och hårda ord mellan barnen och ibland har det övergått i fysiska påhopp. Men det är ytterligare ett skäl att anordna aktiviteter som dessa, menar Julia, eftersom dessa unga behöver det som allra mest. Men vid upprepat beteende trots tillsägelser blir det såklart konsekvenser på så vis att man måste lämna gemenskapen.
När maten sjunkit ner blir det fart på gungorna och aktivitet i klätterställningen i parken som fylls av rop och skratt. Några tjejer turas om att svischa fram på en skateboard. Klockan har blivit ett och sällskapet samlas för promenad mot Kista centrum och snart har lämmeltåget med förväntansfulla filmentusiaster försvunnit ur sikte.
Himlen har sett lite opålitlig ut senaste timmen och efter ett åskmuller öppnar den sig strax och riktar en störtskur mot jorden. Men då har Sommarkul-gänget förhoppningsvis hunnit sätta sig tillrätta i biosalongerna med nävarna fulla av popcorn och chips som ledarna utlovat vid dagens början.
Text och foto: Teresia Jansson
Läs mer
Utsatta familjer behöver hjälp inför skolstarten ›
Nu startar skolorna, något som betyder ekonomiska utmaningar för många familjer. Kläder har vuxits ur, läxor ska läsas och barn och unga ska hitta meningsfulla fritidsaktiviteter. Corona-pandemin har slagit extra hårt mot redan utsatta. Frälsningsarmén finns med och stöder inför ett nytt läsår, men behoven är stora.
Meningsfull fritid ska motverka att unga hamnar i kriminalitet ›
Att fånga upp barnen tidigt, ge dem ett positivt sammanhang och sunda värderingar är av stor vikt för att de inte ska lockas in i den kriminella världen, speciellt i utsatta områden. Likaså att stötta föräldrarna. Det tror Jenny Alm, verksamhetsansvarig för Frälsningsarméns kvinnocenter i Akalla.
