Fyra barnlägerledares bästa lägerminnen

Jenny Gallardo: Jag minns en tjej som jag var konfirmationsledare för. Vi hade disco sista kvällen och hon berättade hur roligt hon hade haft och att hon aldrig hade vågat dansa framför andra tidigare. Det var även en annan konfirmand som kom fram till mig och berättade att han aldrig trodde att han skulle våga åka på konfaläger ”men sättet som ni gjorde det på gjorde att jag vågade stanna kvar”. Att höra det från en 17-åring betydde jättemycket. Vår önskan är att barnen ska få komma vara precis som de är och få vila i det att de duger och inte behöver vara någon annan. Vi längtar efter att få unga människor att växa och våga sträcka på sig, känna att de är värdefulla, omtyckta, uppskattade och sedda. Jag älskar det.

Elias Carlsson: Det var första gången jag officiellt var ledare och kände mig osäker på om jag skulle kunna få en bra kontakt med barnen. Jag minns en liten kille som sprang runt, han stack ut lite från gruppen men vi fick jättebra kontakt, jag fick hjälpa honom att känna sig trygg och när han skulle lämna lägret sprang han gråtande fram till mig och gav mig en kram. Det betydde mycket för mig som ny ledare att få betyda något för ett barn. Det är också så roligt att se team formas och gåvor komma fram.

Sara Högdahl: Efter ett läger där jag berättat om att min mamma hade bröstcancer kom ett barn, som hade liknande erfarenheter, fram till mig bara för att säga att jag inte är ensam. Jag tyckte bara det var så fint.

Alexandra Ougleva: Det var den första dagen på ett sommarkollo, jag pratade lite med en tjej och tänkte att hon hade så vackra ögon så jag bara sa det till henne. Hon blev lite ställd och så sa hon ”jag hatar mina ögon”. Jag kunde inte förstå vad hon fått det ifrån men tydligen var det någon som hade sagt det till henne och jag fick vara med och vända de tankarna. Att få vara i den platsen och bryta negativa tankar som ungdomarna har om sig själva, det lever jag länge på.