”Frälsningsarmén tog sig an oss alkoholistbarn”

Viola är 82 år och sjunger varje vecka i en kör som håller till på Frälsningsarmén i Östersund (RPG-kören, Riksförbundet Pensionärsgemenskap). Hon saknar sin make från ett nästan 60-årigt äktenskap, men sångglädjen och gemenskapen på kåren tröstar.

– Jag trivs så bra här, säger Viola, där hon just avslutat fikat med körkamraterna.

Alkoholiserad och våldsam far

Violas barndom i 40- och 50-talens Stockholm präglades av den alkoholiserade och våldsamma fadern och motgångar i skolan. Modern tog hela ansvaret för hemmet och de fyra syskonen, i en liten enkel stuga med utedass och vattenpump på gården.

På stan hade Viola sett frälsningsofficerer och alltid lockats av deras fina uniformer. Fyllda 11 år tog hon steget och började i Frälsningsarméns söndagsskola. Något som Violas pappa avskydde och gjorde allt för att motarbeta.

– Jag vet inte, men kanske gnagde hans missbrukande samvete i honom, funderar Viola.

Frälsningsofficeren Siri hämtade barnen

Söndagsskolfröken hette Siri och var underbar. Siri hade själv en make som var alkoholist och Viola tror att det hos henne fanns både en igenkänning och en kontrast till det egna livet.

– Hon betydde allt för mig! På vår gata i Midsommarkransen fanns det nästan bara stökiga alkoholistbarn. Siri hämtade oss och tog oss till ”sjuan”, Frälsningsarméns 7:e kår, numera Söderkåren. De som inte hade pengar till spårvagnen betalade hon för.

Rädd berätta att hon blivit frälst

Senare på ett barnmöte tog Viola emot Jesus i sitt liv. Väl medveten om faderns åsikter kom hon hem med bultande hjärta, ropade inåt lägenheten ”Jag har blivit frälst!” och skyndade in på sitt rum.

– Pappa hörde inte, tack och lov, för då hade jag väl blivit ihjälslagen, säger Viola.

 Hon minns flera gånger då han handgripligen försökte hindra henne.

– En gång slog han mig så jag blödde näsblod och fläckade ner uniformsblusen. Han skrattade och sade att jag skulle behöva stanna hemma. Men jag gick till Frälsningsarmén ändå!

Glad marsch med Frälsningsarmén till Mariatorget

Med glädje minns Viola däremot hur kåren marscherade med hornmusikanterna till Mariatorget på Södermalm, där man höll friluftsmöten. En dag stod hon där och vaktade ”grytan”, Frälsningsarméns insamlingsbössa, när hon fick se sin pappa på andra sidan Hornsgatan. Hon fruktade reaktionen, men fadern upptäckte i sin tur syn hur en onykter man började bråka med tonårsdottern. Han kastade sig över vägen till undsättning.

– Det var stort för mig. För mitt i allt, att pappa hatade att jag var med i ”armén” - ville han ändå skydda mig, säger Viola och ser berörd ut.

När hon var 21 år dog fadern i sitt missbruk.

– Först som vuxen insåg jag vilken enorm börda mamma burit, säger Viola.

”Min kristna födelse är här”

Fyllda 23 gick Viola i in tjänst som fältassistent inom Frälsningsarméns sociala arbete, och funderade på att gå Krigsskolan, som officersutbildningen då kallades. De hängivna officerarna på ett boende för alkoholistfruar och deras barn, gjorde stort intryck på henne.

Men kärleken kom emellan, hon gifte sig och fick en egen familj, numer med barn i tre generationer. Östersund är hemma sedan många år, och hon är medlem i en pingstförsamling.

– Men min kristna födelse är här. Jag är så oerhört tacksam för vad Frälsningsarmén har betytt för mig! avslutar Viola.

Text: Carina Tyskbo  Bild: Sofia Jerner