De låga förväntningarnas diskriminering

I maj 2007 genomfördes av en amerikansk tekniktidning en stor konsumentundersökning som kom fram till att iPhone är den telefon människor tycker bäst om. Vad som är uppseendeväckande med detta resultat är att undersökningen gjordes två månader innan produkten lanserats, förväntningarna på telefonen var så stora att användarna redan var nöjda.

På samma sätt finns studier som bevisar att om du berättar för en person att en maträtt smakar illa är sannolikheten högre att personen kommer hålla med dig, inte för att maträtten faktiskt smakar illa utan för att förväntningar har en stark påverkan på hur vi uppfattar vår omvärld.

Förväntningar spelar även en viktig roll i mötet mellan människor och särskilt angeläget är det att uppmärksamma fenomenet när det handlar om vår syn på barn. Michael Gerson, talskrivare till president George W. Bush, myntade i början av 2000-talet begreppet de låga förväntningarnas rasism, vilket kan vara goda intentioner som slår fel på grund av att vi har olika förväntningar på människor utifrån kultur och etnicitet.

Vi ser exempel på detta i skolor i svenska utanförskapsområden där nyanställda rektorer vittnar om hur ansvariga vuxna har så låga förväntningar på eleverna att de på förhand är dömda att misslyckas.

Tanken det blir inte bättre än så här leder till att utsatthet accepteras, resurser sätts inte in och skolorna blir fritidsgårdar som helt saknar utrymmen för studier och läxläsning.

Liknande diskriminering finns mot barn som inte passar in i den funktionsnorm som råder. Många barn med funktionsnedsättning hänvisas till en särplattform både när det gäller skola och fritid, vilket ofta resulterar i lägre förväntningar på individen att kunna bidra och skapa något av till exempel kulturellt värde.

De låga förväntningarnas diskriminering gör att dessa barn, som befinner sig i samhällets utkanter på grund av socioekonomisk utsatthet eller funktionsnedsättning, nekas de utmaningar och resurser de behöver för att nå sin fulla potential. Detta går helt emot svensk lagstiftning, barnkonventionen och den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.

God förväntan och tilltro

Men begreppet hög förväntan har inte enbart en positiv klang. Efter millennieskiftet har unga vuxit upp i generation stress och såväl europeiska som amerikanska undersökningar visar att dagens 18–35-åringar är mer stressade än någonsin på grund av alla de förväntningar och möjligheter som omvärlden projicerar på dem. Men krav på produktion är inte samma sak som tilltro till ett barns förmåga att utvecklas, en trygg miljö kan motivera framsteg utan att skapa prestationsångest.

God förväntan däremot innebär åtgärder och satsade resurser, vilka uteblir om vi tror att det inte finns någon möjlighet till förändring. Men vi får aldrig acceptera utsatthet som status quo, istället måste vi ha en förväntan som inte begränsas av postnummer eller funktionsnedsättning.

Nekas utmaningar och resurser

Låt aldrig din syn på barnen stanna vid tanken jag tror inte det blir bättre än så här utan låt den andas tillförsikt, titta barnen i ögonen och säg: jag tror att du kan. Låt din förväntan vara tillräckligt stor för att rymma alla barns framtid.

Text: Gabriel Ekbeck, projektledare för Kylskåpsradion, Frälsningsarmén

Debattartikeln har publicerats i i tidningen Stridsropet nr 1 - 2020