”Jag försöker alltid ta mig tid att möta människan”
Det är bara i undantagsfall som Frälsningsarmén betalar en räkning eller ett särskilt utlägg. Men det händer.
– I särskilt ömmande fall kan man få hjälp till hyra, eller med en tandläkarräkning eller glasögon. Men vi delar inte ut pengar, utan betalar i så fall en faktura eller lämnar över ett presentkort.
För Anna-Lena är det viktigt att inte enbart möta de akuta, materiella behoven. I varje möte med en utsatt medmänniska är hon mån om att se personen bakom utsattheten.
– Jag försöker alltid ta mig tid och fråga hur de mår. Och gärna följa upp genom att ringa och höra hur det går. Jag märker att det gör stor skillnad.
Den unga mamman fick hjälp genom krisen
Anna-Lena berättar om ett särskilt möte, som hon bär med sig. En ung mamma med två döttrar kom till Kår 393 för att be om hjälp – för allra första gången. Det märktes tydligt att kvinnan bar på mycket skam.
– Men när hon fick en relation till mig och oss här på kåren blev det lättare för henne. Vi har kunnat hjälpa på lite olika sätt, men bland annat så att barnen har kunnat vara med på aktiviteter med sina kompisar. Det har betytt mycket.
Efter en period av sjukskrivning har den unga mamman nu fått jobb. Det är fortfarande tufft för henne. Men på grund av relationen med Anna-Lena och Frälsningsarmén vet hon vart hon ska vända sig om hon får problem.
– Hon kommer när det är riktig kris. Det känner jag mig trygg med.
”Jag kan inte hjälpa alla – men i alla fall någon”
Den tilltagande utsattheten gör att prioriteringarna blir svårare för medarbetarna på Kår 393. När fler söker hjälp måste kåren på Södermalm fördela mer försiktigt.
– Det är tuffa prioriteringar ibland, men vi försöker hjälpa så många som möjligt.
Efter 40 år i tjänst är Anna-Lena Hjerpe fortsatt besluten att stå vid de utsattas sida.
– Jag brukar tänka att även om jag inte kan hjälpa alla, så kan jag i alla fall hjälpa någon. Och för den som får hjälp kan den hjälpen betyda väldigt mycket.
Text: Lukas Berggren
Foto: Jonas Nimmersjö
