Goda gärningar och svåra minnen
James den Hartog har ett långt rikt liv inom Frälsningsarmén bakom sig. Men också svåra barndomsminnen från ett världskrig som för alltid satte spår i den lille pojken i Rotterdam. Tillsammans med hustrun trivs han på Alingsås kår där de sedan länge är aktiva.
James börjar med att ursäkta sin röst, som på grund av astman blivit lite svag och hes. Men det är ingen risk att 82-åringen inte hörs - berättelsen är stark och berör. Det handlar om liv, kärlek och glädje, liksom om krig, nöd och död. Och om tro, där Frälsningsarmén funnit med ända från barnsben i Nederländerna. Nu är han sedan mer än fyra decennier en välkänd gestalt på Alingsås kår.
Frun Inga, 80 år, är på bokklubb idag, annars går de tillsammans på kårens aktiviteter. Ännu hörs en svag brytning när James talar och åren i hemlandet är för alltid inetsade i honom.
Lärde känna svenskar genom värnplikten
Men låt oss ta det från början.
— Jag föddes in i Frälsningsarmén, kan man säga. Min far var hornmusikmästare i Rotterdam Södra, säger James.
— När jag gjorde värnplikten inom ett NATO-förband i Holland fanns ett semesterområde inte långt ifrån där vi befann oss. Det var fullt av ungdomar, även från Sverige, fortsätter han.
Han lärde känna flera scouter från Stockholm och for senare på semester dit. Ynglingen trivdes så bra att han återvände kommande jul, då han fått ett års uppehållstillstånd för att arbeta.
— Det var en sådan brist på arbetskraft på LM Ericsson vid Midsommarkransen, minns James.
Blivande hustrun fanns på 6:e kåren
Här i Stockholm gick han med i dåvarande 6:e kåren, som senare blev Kungsholmskåren. Och där fanns Inga, den blivande hustrun som då studerade till sjuksköterska på Betelseminariet.
— Jag satt högt upp på estraden och spelade i hornmusiken, Inga satt i församlingen. Så det var lätt att se henne, säger James med ett leende.
Det blev starten på ett långt liv i Sverige.
Runt tjugoårsåldern fanns de båda med i kårens ungdomsgrupp och kör. Efter en flytt till Örebro och studier till gymnasieingenjör fick James jobb i Kristinehamn på mekanisk verkstad. De pendlade mellan Örebro och Kristinehamns kår varje helg, ofta även på lördagar då James spelade på Kristinehamns torg.
Stort engagemang på Hisingskåren
Två söner föddes och när James 1979 fick arbete på Volvo Lastvagnar i Göteborg, flyttade han och Inga så småningom dit. Vardagen var intensiv med James arbete och stort engagemang i Frälsningsarmén. De gick med i Hisingskåren men var även söndagsskolelärare Brunnsbo i Backa där de bodde.
— Dessutom ledde jag hornmusikgruppen, säger James och skrattar åt den ungdomliga energin, men lägger till att de åren inte hade fungerat utan Ingas goda arbete med hem och barn.
I Göteborg blev han kårkadettledare med bland annat en ung Kjell Olausson som adept, nuvarande chefssekreterare på högkvarteret i Stockholm.
Präglad av Frälsningsarméns lära om att hjälpa andra
— När vi byggde hus utanför Alingsås blev det för långt att åka till Hisingen varje helg. Så 1975 klev vi in på kåren här i Alingsås och är kvar än, säger han.
De många årens erfarenheter och Frälsningsarmén har präglat James till ett liv där det är självklart att hjälpa andra.
— Frälsningsarméns lära från William Booth sitter i ryggraden – jag tror på att ta hand om varandra och kämpa mot orättvisor, säger han.
Han minns till exempel kollegor som ingen talade med och andra som James såg till att de togs om hand.
Starka minnen av krigsåren i Rotterdam
Men hur var det nu med andra världskriget?
I ärlighetens namn är James ganska trött på krigsskildringar i filmer och böcker, men de egna erfarenheterna finns alltid där och kommer upp lätt till ytan. Ljud och lukter kan blixtsnabbt förflytta honom till fyra-femårsåldern och en undantagstillvaro där familjen under flyganfallen gömde sig i källaren.
— Jag glömmer aldrig så länge jag lever ljudet av sirenerna som ljöd innan anfallen, säger han och illustrerar exakt det stigande och fallande tjutandet – och dunkande från planens propellrar som sedan for i rader över staden.
Tvingades bevittna tysk hämndaktion
Bilderna är tydliga när han berättar; hur familjen försökte skaffa mat eller ved att elda med när allt var slut. Hur tyska soldater som en hämndaktion för en underjordisk attack tog ut fångar från det näraliggande fängelset och tvingande en femårig James och många andra att se på när de avrättades på öppen gata. James ögon tåras när han berättar om den stolta bokhandlaren som vägrade se på mördandet och som istället sköts själv.
— Hans fru fick där och då ”en knäpp”, blev traumatiserad och fruktansvärt otrevlig resten av livet. Men vi alla fortsatte handla böcker hos henne i sympati.
Fick tillbaka sin far till slut
Framförallt tog krigsåren ifrån James hans pappa, som förflyttades härs och tvärs över Europa. Länge trodde familjen att han var död. Men en dag när kriget var över satt en sexårig James hemma i fönstret och tittade ut.
— En jeep kom inkörande på gården. En högrest svart soldat steg ur och från andra sidan klev an annan man ut. Mamma höll på med något i huset. Hon skrek, släppte allt med ett skrammel och sprang ut. Det var min pappa. Vi hade inte setts sedan jag var tre år. Min lillebror hade inga minnen av honom alls, säger James rörd.
Glad över livet i Alingsås och kåren
Idag finns de egna barnen och barnbarnen i Karlstad och Lindome, utanför Göteborg. Nu när coronarestriktionerna lättat lite ser han fram emot att träffas oftare igen. James är glad över livet, som trots en tuff start blev rikt, långt och spännande i det nya landet. Han kommer så ofta han kan till kåren och nu till Kafé Salome, som just avslutats på sommarhemmet i Hjälmared.
Men nu kikar han på klockan – mer ska hinnas idag och Inga ringde just.
— Det är dags att bege sig hemåt, säger James.
Text och foto: Carina Tyskbo
