Frisörer klippte hemlösa
Frisörerna Jessica och Ann-Marie lämnade salongen en vanlig torsdag i början av december och kom till Sociala centret för att klippa hemlösa.
Många passade på att snygga till sig.
– Det har blivit för dyrt att klippa sig på stan, säger 67-åriga Jan-Olov.
Det surrar från rakapparater och klirrar från saxar. Ett trivsamt småprat hörs. Längst inne i Frälsningsarméns sociala centers garderob blir gästerna klippta av frisörerna Jessica och Ann-Marie. Och det finns mycket att klippa. Personer i utsatthet kan sällan prioritera att få håret skött, när basala behov som mat och boende denna höst har blivit extra dyrt. Massor av hår ligger på golvet, och sopas undan efterhand.
Jan-Olov är 67 år och har gått till centret i flera år. Han bor i söder om stan i en träningslägenhet med hjälp av en boendestödjare.
– Det funkar bra säger Jan-Olov, som tycker att det är riktigt skönt att bli tillsnyggad. Han har klippt sig på centret en gång förut. Ute på stan blir det för dyrt.
– Så det blir bara av om det finns pengar, säger han, medan hårslingor faller ner på axlarna.
Fick alkoholproblem
Jan-Olov har varit till sjöss under stora delar av livet, redan som 15-åring mönstrade han på. Det var en härlig tid, minns han. Senare fick han problem med alkohol. Han och kompisen intill, som får sina långa grå lockar klippta, småpratar och ser sig själva i spegeln när ansiktena kommer fram i takt med att håret faller till golvet.
– Har jag nån helikopterplatta än? frågar Jan-Olov och flinar åt frisören Ann-Marie, som leende skakar på huvudet.
– Nej, du har ingen flint alls – och så fint hår! intygar hon med sax och kam i ständig rörelse.
”Det känns bra att kunna göra detta idag”
Anne-Marie och Jessica har aldrig varit här tidigare. De arbetar annars på en frisersalong väster om Stockholm, och hörde talas om gästernas behov av klippning via sociala centrets verksamhetschef Bodil Nilsson.
– Det känns väldigt bra att göra detta idag, menar Jessica, som inte riktigt visste vad hon skulle vänta sig inför dagen i den här miljön, där en strid ström av hemlösa kommer för att äta, vila, läsa tidning, umgås eller få samtalsstöd av någon av kuratorerna.
– Det känns bra att kunna göra något. Bodil känner ju personerna och vet vilka som passar och orkar sitta stilla. Några vill klippa bara lite, andra har hår långt ner på ryggen, fortsätter Jessica.
Har njutit av stunden
– Var sin dam och flera herrar har vi klippt idag, det känns jättebra, inflikar Ann-Marie.
Båda frisörerna säger att förmiddagen varit lättsam, samtalen med gästerna i stolen har flutit på fint, gästerna har njutit av stunden och gillar att prata hår.
– Kvinnorna frågar oss om färgningar och undrar var de ska göra av tråkiga utväxter. Vi tipsar gärna den som har ont om pengar om att man kan klippa sig på frisörskolorna, säger Ann-Marie.
Elisabet får en fin page
En stund senare sitter 74-åriga Elisabet en av stolarna, som temporärt ställts in på sociala centrets garderob där gäster kan få kläder som skänkts av allmänheten. Elisabet har besökt sociala centret varje vardag under många år. Nu har hon kommit ut från hårtvätten med det långa grå håret kring ansiktet. Hon ler.
– Klipp av en bra bit du, säger hon på lätt skånska senare framför spegeln. Ann-Marie fäster upp håret med svarta klämmor.
Intill sitter vännen Jonny, 60 år, som också bor här på Söder.
– Klipp AIK bak i nacken på henne, säger Jonny och skrattar.
”Personalen är så vänlig här”
– Nä, nä, skrockar Elisabet, som bor på i närheten och tycker att det är väldigt fint att komma hit, där man får mat och kaffe. Och personalen är så vänlig, tycker hon. Nu har allt blivit så dyrt också. Elisabet har varit med om ganska dramatiska saker i livet och personer som inte varit snälla mot henne. Men hon försöker gå vidare.
– Jag bär med mig detta ordspråk: ”Lär dig livets svåra gåta, älska, glömma och förlåta”. Även om jag inte säger det till den stygga personen kan jag förlåta i hjärtat, säger hon.
Jonny vill vara fin när han ska söka jobb
Jonny nickar. På stan har det blivit så dyrt att klippa sig och han tycker att detta är en fin möjlighet.
– Det är så skönt, jag sitter nästan och somnar, säger han, och berättar för Jessica att han gärna vill ha lite längd kvar på luggen.
Jonny är arbetslös och har efter flera tragiska händelser i livet kämpat med missbruk till och från, också bland närstående. På 80-talet var bodde han på Frälsningsarméns dåvarande behandlingshem Kurön. Men han har haft flera jobb. I grunden är han gipsgjutare och målare men också fönsterputsare. Jonny har inga bidrag utan söker jobb på olika ställen. Utan lap top blir det till att surfa på bibliotek, eller här på centret när datorerna är lediga.
– Jag har satt upp många delmål, och ett är att ha ett jobb innan jul. Jag är envis, jag brukar klara mig, säger han beslutsamt. Ju fler nej jag får, desto mer energi får jag att söka fler jobb.
– Nu kan du titta ner, säger Jessica och finklipper nacken.
”Så mycket piller kring Hornstull”
Utanför bankar några påverkade personer hårt på fönstret, ropar och vill titta in. Jonny skakar på huvudet.
– Det har blivit ett rent helvete här vid Hornstull den senaste tiden. Så många som knarkar. Det har gått ner i åldrarna och det är så mycket piller, suckar han.
Nu är de båda färdigklippta.
– Åh vad skönt det här var, utbrister Elisabet, som har fått en fräsch page i stället för det långa håret, som Ann-Marie nu sopar ihop.
– Elisabet, du vet väl att du kan göra penslar av ditt hår, säger Jonny och flinar.
Hon ger tillbaka:
– Du kan få det så kan du själv göra penslar och sälja!
De tar omsorgsfullt på sig mössor, halsdukar och jackor, tackar Jessica, Ann-Marie och personalen så mycket och stegar ut från Frälsningsarméns sociala center. Snart ses de igen, kanske redan i morgon.
Text och foto: Carina Tyskbo