Lettlands nya ledare tror på förvandling

Vad är er bakgrund och historia inom Frälsningsarmén?

– Vi blev ordinerade som officerare 2002, berättar Melanie Smith, assisterande regionchef i Lettland. Våra första uppdrag var som kårledare i Malvern, Leek och Cheltenham, alla i Storbritannien. Därefter arbetade vi fem år på regional nivå. Jag blev personalansvarig medan Steve fortsatte som missionsansvarig.

– Jag hade samma uppdrag, fyller Steve Smith i. Vi var lokala ledare innan vi gick in i officerstjänst, jag som ledare för ungdomsmusikkår och körledare, Melanie som lokal ledare med ansvar för ungdomsarbete på Jersey.

Och innan ni kom till Lettland, vad gjorde ni då?

– Jag arbetade som missionsansvarig i sydvästra divisionen, säger Steve. Det fanns 52 kårer i regionen – bland annat i Cornwall, Devon och Bristol. Mitt uppdrag var att coacha kårledare och hjälpa dem att förbättra sitt lokala missionsarbete.

– Vi ingick i ett team som hade både divisionschef och biträdande chef. Som missionsansvariga arbetade vi ofta närmare kåren än ledningen gjorde. Vi gjorde inspektioner, gav vägledning och försökte hjälpa församlingarna att hitta sin identitet i sitt sammanhang.

När ni fick kallelsen till Lettland, vad var er första reaktion?

– Vi behövde kolla på en karta för att se var det låg, skrattar Melanie.

– Vi hade hört talas om Lettland, men visste inte riktigt var det låg, säger Steve. Uppdraget kom från IHQ efter att vi anmält oss som villiga att tjänstgöra utomlands. Först blev vi lite chockade – men vi blev snabbt glada och nyfikna.

Och nu har ni varit där hur länge?

– Sju månader, svarar Steve.

– Och vi älskar det, tillägger Melanie.

– Många tror att Lettland är ett fattigt land där det bara finns varmvatten en gång i månaden. Men Riga är en modern stad med full service. Vi saknar egentligen ingenting, säger Steve.

– Jag hade fått lite information från Anna and David Kotrikadze och från Sarah Ilsters innan vi åkte, säger Melanie. Så vi hade viss förförståelse.

Vad hade ni för förväntningar på jobbet?

– Jag hade inga specifika förväntningar, säger Melanie. Jag var bara glad att få åka utomlands.

– För mig har det blivit en ögonöppnare, säger Steve. Jag har fått lära mig mycket – om Lettland, men också om Frälsningsarmén. Vi gör mycket med små resurser här, och det har fått mig att inse att många av de strukturer vi tar för givna hemma inte är nödvändiga.

– Här gör en person det som en hel avdelning gör i Storbritannien. Det är enklare, men man måste kunna mycket mer. Det har varit en brant, men spännande lärkurva, säger Steve.

– Jag trodde landet skulle vara fattigare och mindre utvecklat, säger Melanie. Men det var bättre än jag förväntat mig.

Vilka utmaningar ser ni för Frälsningsarmén i Lettland, och vad är era drömmar?

– Många av våra officerare är äldre, säger Melanie. När de pensioneras finns det inte så många kvar. Men vi ser stor potential hos de unga. Det finns kristna ungdomar här med ett verkligt engagemang. Vår bön är att de en dag ska vilja bli officerare.

– Det finns en kulturell utmaning som har rötter i sovjettiden, säger Steve. Folk är vana vid att bli tillsagda vad de ska göra – inte att själva ta initiativ. Men de är smarta, kreativa och har mycket att ge. De behöver bara förstå att de kan.

– Det gäller både officerare och lokala ledare. Potentialen finns – den måste bara få lov att blomma, säger han.

Hur tänker ni om arbetet med ukrainska flyktingar?

– Om tio år är det kanske fred, och då kanske många återvänder, säger Steve. Frälsningsarmén i Ukraina måste vara redo för det. Men många kommer att stanna – för de har inget hem att återvända till.

– Det är ett privilegium att få arbeta med dem. För ett år sen kände jag ingen från Ukraina. Nu har jag kollegor och vänner därifrån. Det är inte bara nyheter längre – jag har hört deras berättelser och deras trauma. Jag sa till en ukrainsk kvinna: ”Ni är alltid så glada.” Hon svarade: ”Vi är bara glada att vara vid liv.”

Har ni något ni vill säga till en svensk publik?

– Ja, det jag brukar säga i kåren: Jag tror på förvandling – gör du? säger Steve. Det är inte bara en slogan, det är en strategi. Vi har tre mål: att sprida evangeliet, göra lärjungar och tjäna människor i Jesu namn. Om vi gör det, då förändras våra soldater – och de i sin tur förändrar sina samhällen.

Text och foto: Jonas Nimmersjö