Historia

Boendet för hemlösa i Midsommarkransen öppnade 1989 i Midsommarkransens gamla skola. Skolan hade då varit stängd sedan Essingeleden byggdes på 1960-talet. Men tack vare det undanskymda och trafikstörda läget har akutboendet fått vara kvar i över 30 år.

Härbärge startade efter samhällsdebatt

På 1980-talet hade hemlösheten i Sverige minskat så mycket att den nästan upphört. De flesta hemlösa ansågs ha någon form av mer lämpligt institutionellt boende. Situationen ändrades i slutet av decenniet och i början av 1990-talet konstaterades i stället att hemlösheten återigen hade blivit ett problem. En av dem som var engagerade i debatten då var Frälsningsarméns Bertil Rodin, som hade kontakter med politiker och var en av initiativtagarna till att starta härbärget.

Man kan på så vis säga att verksamheten startade i ett historiskt läge då det skulle komma att behövas. Då fanns många volontärer på härbärget som arbetade och bedrev uppsökande verksamhet, gick ut på stan och erbjud hemlösa sovplats. Det var då endast öppet under de kalla delarna av året, på somrarna drevs vandrarhem i lokalerna.

Gamla skolan – en ostörd plats

Lokalen är Midsommarkransens gamla skola. Den uppfördes mellan 1914 och 1915 vid Södertäljevägen och öppnade höstterminen 1915. Då hade skolan 13 klassrum för cirka 450 barn och även ett klassrum för en friluftsskola för tuberkulossjuka barn.

När skolan byggdes fanns grönområden både norr och söder, men på 1960-talet breddades Södertäljevägen och Essingeleden började byggas. Skolan hamnade då mitt i en av Essingeledens stora trafikplatser (nuvarande Nybodakopplet), omgiven av Västberga allé, Södertäljevägen, Nybodakopplet och Essingeleden. Delar av skolan fick rivas för att få plats med alla vägar.

Att ett boende för hemlösa kunnat ligga så här länge på samma plats är i Stockholm ovanligt, vilket sannolikt beror på att platsen länge varit ointressant för stadsutveckling, så länge trafiklederna omger den. Vi får hoppas att boendet blir kvar så länge behovet finns.