70-årsjubileum för kadettringen Troskämparna

Kadettringen Troskämparna 1947.

År 1947 på Krigsskolan i Stockholm

1947 var ett "efterkrigsår", bara två år hade gått sedan andra världskriget slutade. Fortfarande var det oroligt i världen och vissa matvaror var det brist på. Ransoneringskort på kaffe och te återinfördes, och på gatan utanför Frälsningsarméns Krigsskola på Skeppargatan i Stockholm, liksom inne på gården, fanns stora staplar av ved för skolans värmepanna.

"Sabbats-sabotören" kallades en man som placerade ut bomber på lördagarna med början på Centralstationen. Ryktet gick att Frälsningsarméns högkvarter på Östermalmsgatan och Krigsskolan fanns med på platser som skulle sprängas. De manliga kadetterna fick därför i uppdrag att gå nattvakt vissa nätter. Det kändes lite kusligt att smyga bakom vedstaplarna för att fånga en man med bomber men som väl var kom han aldrig till Skeppargatan eller Östermalmsgatan. Det visade sig sedan att det var en liga som utförde sprängningarna. Tre personer greps och sattes i fängelse.

Officersinvigning och orderdag

1947 infördes personnummer i Sverige. Jag fick nummer 280521 och fyra siffror till. Numera har man satt till 19 före. Det talar om att jag är från förra århundradet.

Andra saker hände också 1947; provsändningar av TV gjordes. Volvo PV lanserades och man kunde läsa om Thor Heyerdahls expedition i Söderhavet med Kon-Tiki. Men – för 50 kadetter i Frälsningsarmén var torsdagen den 26 juni 1947 en stor dag – officersinvigning och orderdag! Årskongressen hölls sedan på fredag till tisdag. De nya löjtnanterna hade gula snören på axelklaffarna och på ståndkragen så de syntes tydligt i kongressens olika möten.

Vad var det för människor som tillsammans i nio månader tränats till att kämpa för tron?

Vanliga människor finns inte enligt mig och flera andra. Alla människor är speciella. Det talas också om vanliga arbeten och då menade man enklare jobb eftersom man inte tagit studenten. De tjänade ofta som butiksbiträde, hemhjälp eller händräckning. Några hade haft verkstadsarbete, några på kontor. Men i gruppen fanns de som gått högre utbildning också. Men ingen av oss frågade vad för slags arbete de andra hade. Vi visste att en frälsningsofficer kunde få arbeta inom många yrken; själavård och lokalvård, kontorsarbete och tidningsförsäljning, ommålning och vaktmästeri, sjunga, spela, predika och undervisa barn och unga. Mångsyssleri i Jesu namn. I början av den här dagen visste vi inte var vi skulle få användning för vad vi lärt på Krigsskolan. Gösta, Sunde, Sven-Erik, Alfred, Gunnar, Sven, Arne, Eric, Ingvar samt Arthur med fru Inger skulle om en vecka vara i fullt arbete på nya platser. Det skulle också de 33 nya kvinnliga löjtnanterna. Alla hade de vackra namn, men tyvärr blir namnen inte nämnda här.

Förutsättningen för var och en var kallelsen till Guds tjänst. Några hade nog brottats med Gud längre än andra. Min kallelse kom nog redan när jag blev invigd till scout fast jag inte visste det då. Namnet på Frälsningsarméns scoutrörelse var Livräddningsscouterna och mottot var Rädda och Tjäna. Det är ju ett bra motto för en Troskämpe. Tala om vem som kan rädda tron; Jesus. Tjäna människor både andligt och genom hjälparbete.

Många kårer representerades bland de nya frälsningsofficerarna. Bland andra Lycksele, Malung, Sjötorp, Råneå, Ven, Kinna, Tärnaby, Hallstahammar och Karlskoga. Tyvärr finns numera ingen kår på dessa platser. Kårerna i både Stockholm och Göteborg hade skickat kadetter till Krigsskolan. Likaså flera andra kårer som är kvar än i dag var representerade bland Troskämparna.

Troskämparnas lärare

Krigsskolan chef, överstelöjtnant Anders Jerhagen, brigadör Josef Blychert och major Märta Friis var de huvudansvariga. Blychert för manliga avdelningen och Friis för kvinnliga avdelningen. Sammanlagt var det 14 frälsningsofficerare stationerade på Krigsskolan. Dessutom var det två kadettsergeanter som gick sitt andra år på Krigsskolan som också hade ledaruppgifter.

Undervisningen genom både böcker och fälttjänst

Att sälja Stridsropet skulle läras. Varje kadett fick en viss gata där han/hon skulle knacka dörr. Jag fick en gata på Kungsholmen. Det lyckades mig att få en del kunder där som köpte varje vecka, men ibland var det svårsålt. Intressanta samtal om tro och tvivel blev det några gånger, och det var just detta som vi nya frälsningsofficerare skulle möta i vår tjänst, så träning behövdes.

Fälttjänsten på söndagarna var förlagd till någon kår i Stockholm. Ibland hela dagens möten, och ibland på eftermiddag och kväll. Utan musik, men med fanan i täten marscherade brigaden till möteslokalen. Middag medfördes från Krigsskolan och intogs på kåren. Matkorgen var stor och den kadett som ansvarade för korgen fick åka spårvagn dit. I helgelsemötet medverkade kadetterna med vittnesbörd och sång. Eftermiddagens möte var helt i händerna på kadetterna och det var också Barnmötet som hölls innan frälsningsmötet. Mötesledning och predikan tränades in, men det blev aldrig slentrian. I kvällsmörkret marscherade kadetterna sedan hem till Krigsskolan. Trötta? Ja, men lyckliga. Speciellt lyckliga när man fått be till Gud med någon under dagen.

Vad arbetet som frälsningsofficer kunde innebära

Kommendörlöjtnant Axel Beckman, ledaren för Frälsningsarmén i Sverige, höll tal vid invigningsmötet liksom vid Ordermötet. De flestas order gällde kårverksamhet. Men några fick order till social verksamhet som slumsystrar och någon till verksamheten bland döva och blinda. Slumsystrarnas blå/vita arbetskläder lyste så fint. Dessa kvinnor var redo att predika handgripligen; skura, diska, tvätta, ordna bostäder åt fattiga, dela ut kläder och mat. Till sommarhemmen bjöds människor som kanske aldrig haft råd att vara på semester. De som arbetade i verksamheten bland döva måste ju kunna teckenspråket. De hade också en stor uppgift; att tolka vid läkarbesök och hos myndigheter bland annat. I kongressens möten såg man dem tolka till en grupp icke hörande. Denna arbetesgren inom Frälsningsarmén kändes också betydelsefull.

Om helgelsemöten

Kårverksamheten är ju den kyrkliga verksamheten. Gudstjänsterna på söndagarna var helgelsemöte på förmiddagen och frälsningsmöte på kvällen. Sommartid hölls också friluftsmöte före kvällens möte. Jag tyckte mest om helgelsemötena. Det är en saknad att jag inte kan gå på helgelsemöten längre. Det var där som jag fick undervisning om att jag måste växa i min tro. Det räcker inte att enbart säga "Jag är frälst". Syndens taggar sitter oftast kvar så djupt att man faller tillbaka i synd och otro. Jag får sjunga med i sången "Herre i blodet som utgjutet är, rening för mig. Fastän jag syndat och brutit din lag, sett månget krossande svårt nederlag, dock på ditt löfte o Gud litar jag; rening för mig." Det är en bön om helgelse. Min första order var till Borås kår som assistent.

50-årsjubileum

Troskämparna har firat både 50- och 60-års jubileum med samlingar i samband med Frälsningsarméns årskongresser.

50-årsjubiléet firade vi på Vasakåren. Elva Troskämpar var med plus att några hade maka/make med. Det var många minnen som berättades. En del hälsningar kom från Troskämpar som inte kunde komma. Jag gjorde en liten rapport och skickade till de jag hade adresser. I rapporten ger jag en fråga; Hur många av oss är i livet när vi firar 70 år? Nu kan jag svara: tre stycken. Men jag har inte koll på allas adresser så det kan vara fler.

60-årsjubileum

Till 60-årsjubiléet kom fem troskämpar, två makar och en make. Kongressmötena hölls i Immanuelskyrkan. I samma hus ligger restaurang Birger Jarl så det passade bra att äta lunch där tillsammans efter helgelsemötet på söndagen. Skriftliga hälsningar hade kommit från sju stycken. Muntlig hälsning kom från en kämpe som skulle varit med men hade brutit foten.

70-årsjubileum

70-årsjubliéet är inte inhiberat. Men om det är någon Troskämpe som läser detta så beräknar jag att på söndag den 2 juli kl 13 ha ett eget jubileumsmöte i bön och tacksamhet. Kanske jag sitter i min elrullstol utomhus någonstans och nämner Troskämparnas namn inför Gud. De som vill vara med på det mötet kan hitta en plats där man kan tacka Gud för Troskämparna i ett eget bönemöte.

Hur blev mitt liv som Troskämpe?

Ett ord skulle räcka – fantastiskt! Självkritiskt kan jag säga – det kunde varit bättre tro och glöd från mitt håll. Men Jesus han sviker inte! Frälsningsarmén älskar jag ännu mer nu. Jag har sett att det är fel och brister på Frälsningsarmén precis som det finns bland människor. Men jag har sett soldater och officerare som helhjärtat har gett sig själva i Guds tjänst. De har varit trons kämpar för min tro. Som bonus har jag fått arbeta på många olika håll. Från Luleå i norr till Kristianstad i söder. Från New York i väster till Riga i öster, ja på många ställen mellan dessa platser också.

Gränslös frälsning skrev William Booth  om, och den  frälsningen håller troskämpen inom mig levande.

Och nu halleluja, mitt liv från idag jag inviger, helgar, till Herrens behag.
Be Herren att han kallar dig till tjänst. Du får ett rikt liv om du följer Herren.

Ingvar Fallström