Frågor och svar om själavård

En själavårdare ger stöd till människor som behöver allmänmänsklig omsorg, någon som lyssnar, ger råd och hjälpa dem att reflektera över sina känslor och upplevelser. De kan också erbjuda vägledning i existentiella och andliga frågor utifrån kristen tro.

Ett själavårdande samtal är ett möte där en person får prata öppet om sina tankar, känslor och problem med en själavårdare. Samtalet kan handla om allt från personliga kriser till frågor om livets mening och innehåll, och själavårdaren försöker hjälpa personen att hitta klarhet och inre ro.

Ja, naturligtvis kan en präst, pastor eller officer i Frälsningsarmén behöva en själavårdare. Precis som alla andra kan de uppleva utmaningar i livet och behöver någon att prata med för att få stöd och hjälp att reflektera över situationen.

Själavård är en form av samtalsstöd där fokus ligger på den andliga, känslomässiga och existentiella hälsan hos en person. Själavård innehåller element av lyssnande, vägledning och hjälp att reflektera när någon till exempel går igenom sorg, en livskris eller har djupa frågor om livet, tron eller relationer. Själavård erbjuds av utbildade personer inom olika kristna samfund.

Själavårdare är ingen skyddad yrkestitel, men för att tjänstgöra som själavårdare krävs oftast en utbildning inom teologi, psykologi eller socialt arbete. Många själavårdare har en bakgrund som officer i Frälsningsarmén, präst, pastor eller diakon inom kyrkan och har specialutbildning i själavård och samtalsterapi. Att ha erfarenhet av arbete med människor i utsatta situationer eller trauma är också en viktig del av kompetensen.

Själavård fokuserar oftast på andliga och existentiella frågor, och är därför många gånger kopplat till en religiös eller filosofisk förståelse av livet. Med terapi menas däremot oftast en behandlingsform som vanligen fokuserar på psykologiska problem, diagnoser och specifika terapeutiska metoder. Båda kan vara stödjande, men kan ha något olika fokus eller utgångspunkt.

Ja, själavård är öppen för alla, oavsett om man är troende eller inte. Många söker själavård när de vill ha ett djupare, mer existentiellt samtal om livets stora frågor, går igenom sorg, känslomässiga kriser eller har behov av att bearbeta svåra upplevelser eller trauma.

Inför ett själavårdande samtal hjälper det att vara införstådd med ramarna för samtalet. Till exempel; vad kan jag prata om, hur länge varar samtalet, kan vi fortsätta prata vid ett annat tillfälle om det behövs? Under ett själavårdande samtal kan man förvänta sig att få dela sin berättelse, oro, fråga eller sorg och bli lyssnad på, med respekt och utan dömande. Den som söker själavård kan också förvänta sig att få hjälp att reflektera över sina känslor och tankar och få stöd i att förstå och hantera sina upplevelser. Ett själavårdande samtal kan även inkludera bön eller andlig reflektion om personen önskar det 

De flesta själavårdande samtal, särskilt inom Frälsningsarmén och andra kristna samfund, är kostnadsfria, eftersom själavård ses som en del av en kyrkas uppdrag. Om det blir fråga om en serie av regelbundna samtal för att vid återkommande tillfällen bearbeta en livssituation, kan det dock bli fråga om en viss kostnad. Själavårdare som arbetar privat kan också komma att debitera en kostnad, men detta varierar beroende på var man söker hjälp.

Du kan oftast kontakta en lokal kristen församling eller kyrka för att boka tid med en själavårdare. Sjukhus, fängelser och andra vårdinrättningar kan ibland också erbjuda själavårdande samtal, och det finns möjlighet att söka på nätet efter själavårdare som arbetar privat eller i olika organisationer.

En själavårdare kan till exempel vara till hjälp i situationer av känslomässiga problem, sorg, stress, relationer, ensamhet och existentiella kriser. De kan också stödja människor som har livsfrågor, söker mening, behöver andlig vägledning eller har behov att hantera tro och tvivel.

Utgångspunkten är att själavård är konfidentiellt, men det är inte alltid enkelt att veta hur begreppet tystnadsplikt fungerar. För att absolut tystnadsplikt ska gälla vid ett själavårdssamtal är det viktigt att du; Avtalar tid för samtalet (det kan alltså inte ske spontant i stunden). Är tydlig med att ert samtal sker under bikt och att det ni samtalar om kommer att vara under absolut tystnadsplikt. Båda parter behöver också acceptera överenskommelsen. En bikt som ges i telefonen faller till exempel under rubriken ”tillfälligt samtal” och den absoluta tystnadsplikten gäller inte.

Varje officer i Frälsningsarmén omfattas av den etiska tystnadsplikten som är avtalsreglerad och du kan känna dig trygg i att prata öppet om dina känslor och problem. De som arbetar inom institutioner, sociala verksamheter eller skolor har dessutom juridisk/lagstadgad tystnadsplikt och kan åtalas om de yppar sekretessbelagd information. 

Tro och livsåskådning kan spela en central roll i själavård, speciellt om den sker i ett kristet sammanhang, men det är inte nödvändigt för alla samtal. Själavårdaren anpassar sig ofta efter personens behov – för vissa handlar samtalen mycket om tro, medan för andra är de mer inriktade på personliga eller existentiella frågor utan en tydlig religiös koppling.

Ett själavårdssamtal brukar pågå i cirka 45–60 minuter, beroende på vad personen behöver diskutera. Längden på samtalen kan variera beroende på överenskommelse, sammanhang och individens behov.

Ja, det finns själavård speciellt anpassad för ungdomar och barn. Dessa samtal är ofta utformade på ett sätt som gör det lättare för yngre personer att prata om sina känslor och upplevelser, och det kan även inkludera kreativa metoder som lek eller berättelser.

Hur ofta man träffar en själavårdare varierar beroende på ens behov. Vissa människor går en gång i veckan, medan andra kanske bara har ett enstaka samtal eller återkommer när det uppstår nya utmaningar i livet.

Nej, själavård är inte enbart för troende personer. Vem som helst kan söka själavård, oavsett tro, eftersom samtalen fokuserar på den enskildes behov, livsfrågor och känslor, och religion behöver inte vara en del om personen inte önskar det.

Inför ett själavårdande samtal kan du till exempel ta reda på om ditt behov av samtal passar just den här själavårdaren. Vissa har utbildning i trauma, andra i sorg eller relationer, och det är bra att finna någon med rätt kompetens och erfarenhet. Planera för hur länge samtalet varar och om ni till exempel kan fortsätta prata vid ett annat tillfälle om det behövs och om det är någon kostnad för samtalet. Du kan också ta upp frågan om tystnadsplikt om det känns viktigt för dig att känna till vad som gäller. 

Inom själavård används metoder som aktivt lyssnande, reflektion och samtal. I samråd med konfidenten (den som önskar samtal) kan själavård också vara konfessionell, det vill säga till exempel innehålla andlig kontemplation, vägledning och bön. Målet är alltid att skapa en trygg plats där personen kan dela sina tankar och känslor och få hjälp att bearbeta och förstå sina upplevelser.