"Visste inte att man kunde ha ett sånt här liv!"

Elisabeth Lundqvists mamma var kristen och höll bland annat i en kyrkokör som dottern var med i men Elisabeth ser det ändå inte direkt som att hon själv hade någon barnatro. Senare i livet fick hon en son och en dotter fast med olika fäder och efter att ha separerat en andra gång flyttade hon år 1994 tillbaka till födelseorten Nässjö. Där fick hon jobb inom psyk- och funktionshinderomsorgen.

”Det var så fridfullt runt mamma”

På en begravning träffade Elisabeth Roland som hon inledde en relation med. År 2000 förlovade sig paret och två år senare ringde bröllopsklockorna. Elisabeth stod väldigt nära sin mor som brukade följa med dottern och Roland på mycket. Men mamman dog år 2013 och tiden innan vakade Elisabeth hos henne tillsammans med dottern Nina. Elisabeth nämner att Hemtjänsten som tog hand om Elisabeths mor i slutskedet påpekat vilket lugn som präglade henne trots att hon var döende.

- Ofta kan man ju känna en tjock ångest i ett rum i ett sådant sammanhang men det var så fridfullt runt mamma, understryker hon.

Kraschen

Efter begravningen gick Elisabeth helt in i sitt jobb. Hon hade mycket ansvar på sina axlar och arbetade alldeles för många timmar. Detta samtidigt som hon sörjde sin mor och två år senare när även pappan dog kraschade Elisabeth. Tursamt nog kunde hennes syskon ta hand om det mesta kring faderns bortgång. För hennes egen del fanns inget annat alternativ än sjukskrivning.

- På jobbet visste jag plötsligt inte vart jag var och vad jag pysslade med och jag var självmordsbenägen så min man fick ta hand om allting hemma, säger Elisabeth.

Blev uppsagd efter 22 år

Från arbetsgivaren fick hon beskedet att hon var uppsagd då man inte ansåg sig ha någon passande tjänst till henne. Sex månadslöner fick hon som enda plåster på såren fastän hon jobbat där i hela 22 år. Elisabeth kände sig väldigt besviken på kommunen och det blev många samtal och diskussioner med Försäkringskassan. Personalen där ville att hon skulle komma ut och träffa folk medan hon helst ville isolera sig. Elisabeth fick som förslag att vistas på Röda Korset/RIA hela människan men det ville hon absolut inte. Det skulle nämligen innebära att hon träffade på personer som hon själv stöttat i en tidigare tjänst när hon jobbat inom missbruksvården.

Kom i kontakt med Frälsningsarmén

Men så kom hennes man på att han skulle ringa sin kusin Lena som varit med i Frälsningsarmén sedan barnsben. Roland själv har ingen kristen bakgrund men nu undrade han om Elisabeth inte kunde göra Lena sällskap på kåren och baka på måndagar och så blev det. Lena undrade för sig själv hur det hela skulle gå eftersom hon visste att Elisabeth inte var kristen och när personalen samlades för morgonandakt nämnde hon att det var frivilligt att vara med. Men Elisabeth svarade att det kanske var precis vad hon behövde så Lena pustade ut.

- Jag gjorde bara som de andra gjorde fast det var en helt ny värld för mig. Men det jag märkte efter ett tag var att jag blev så varm i hjärtat, berättar Elisabeth.

- Och jag upptäckte att ingen på kåren svor så jag slutade med det jag med. Idag tycker jag att svordomar är jättefula, fortsätter hon.

Elisabeth kom att stortrivas dessa måndagar och snart utökades hennes tid så numera är hon där vissa torsdagar och fredagar också. Efter några månader hade hon bestämt sig för att gå på söndagsgudstjänst, något som Lena ännu inte hade vågat fråga henne om. Elisabeth fortsatte att gå på gudstjänster och nyfikenheten på den kristna tron växte och hon ställde mängder av frågor till vännerna på kåren. Lena lade även märke till hur Elisabeth under morgonbönen blev alltmer delaktig på så vis att hon själv lade fram nära och kära i bön.

- Jag hade en längtan och jag kände ett sådant lugn och en sådan glädje och kärlek i hjärtat, förklarar Elisabeth.

”Nu var jag frälst!”

Hon började också läsa Bibeln, något hon aldrig tidigare hade gjort. Vid ett tillfälle så frågade hon Lena och hennes make rakt ut ifall de ansåg att hon var frälst. Elisabeth fick då till svar att de kunde gå fram till botbänken i kyrkan tillsammans och låta kårledarna be med henne. Söndagen därpå gjorde de så.

- Även om jag redan hade känt den där värmen i hjärtat så blev det en symbolisk handling för mig att nu var jag frälst, utbrister Elisabeth.

Hon bär på en konstnärlig ådra och tidigare målade hon möbler och prydnadsföremål med kalkfärg i chabby chic-stil som hon sålde. Efter att hon blivit frälst började hon måla tavlor i akryl. Mest blir det abstrakta, färgrika motiv och i slutet av januari hade hon vernissage på kåren då 13 av de 28 verken såldes. Hemma har hon inrett friggeboden till ateljé där hon spenderar en hel del tid, vilket är rogivande för henne.

Maken har också börjat på alphakurs

Maken Roland har stöttat Elisabeth genom allt och skjutsat sin fru till Frälsningsarmén. Och på sistone har han även följt med henne in på måndagsträffen där och det händer att han står i kassan när det är café på torsdagar. När Elisabeth var med i en bönegrupp i kåren började även han att delta i den och numera går paret en alphakurs tillsammans för att lära sig mer om den kristna tron.

Lägger nu saker och ting i Guds händer

Elisabeth säger själv att hon har en ganska livlig och känslofylld personlighet och en rättframhet som gör att hon inte kan vara tyst om sina åsikter. Orosmoln kunde tidigare få henne att riva ner himmel och jord för att hon mådde så dåligt. Idag är det annorlunda, nu lägger hon saker och ting i Guds händer istället och litar på att han har kontroll på det hon själv inte kan påverka. Hon ser det själv som om tillvaron för henne har gått från mörker till ljus.

- Jag visste inte att man kunde ha ett sånt här liv! Den här friden och det här lugnet, jag känner mig så förankrad, utbrister Elisabeth!

- Jag trivs här och har ju aldrig varit i den här världen innan. Det är bara synd att man inte har fått del av det tidigare, avslutar hon.

Text oh foto: Teresia Jansson