Ville inte leva – fick nytt liv i Jesus

När Erika var tolv år skilde sig hennes mamma och pappa. Idag tror hon att de gjorde så gott de kunde men det blev mycket bråk mellan både dem och henne. Föräldrarna fann nya partners och Erika upplevde att det inte riktigt fanns plats för henne i deras liv. Hon var dessutom ensambarn.

— Jag hade en djupt rotad känsla av att inte vara älskad eller önskad av mina föräldrar. Min självkänsla sköts i botten och jag upplevde att de var mer intresserade av sina partners än av mig, säger hon.

Blev placerad i familjehem

Som 15-åring hade Erika ett stort gräl med sin far så hon rymde hon hemifrån och blev familjehemsplacerad. Där började hon röka hasch och vid ett tillfälle fick hon en snedtändning med hemska syner.

— Jag såg djävulen stå i ett hörn och hånskratta åt mig och när jag kom hem fick jag lugnande medicin av min styvmamma som var sjuksköterska. Men det gjorde det hela värre och jag såg skelett med lysande ögon marschera emot mig. Det var så hemskt, berättar Erika.

— Efter den upplevelsen ville jag aldrig mer röra droger eller mediciner och det har jag inte gjort heller, fortsätter hon.

Erika tappade förtroendet för vuxna och efter några månader rymde hon även från styvmamman. Hon hoppade av gymnasiet, jobbade och ville klara sig själv och fick bo i sin mammas gamla lägenhet. Hon kände sig tom inombords och en regnig aprilkväll satte hon sig i en lokal där Saronkyrkan i Göteborg hade musikkafé. Erika mådde inte alls bra och hade väldigt mörka tankar.

Självmordstankarna försvann efter förbönen

— Det var en fruktansvärd tid i mitt liv då jag inte litade på någon. Jag funderade över vilket sätt som skulle vara minst läskigt att ta mitt liv på, säger hon.

Men knappt hade hon slagit sig ner med en kopp te förrän den amerikanska ungdomspastorn fick syn på Erika. Det riktigt strålade om honom och han hade ett brett leende på läpparna när han kom fram till henne. ”Do you fancy a talk?” (Har du lust att prata lite?) frågade han, som om han visste att något var på tok, och efter en stund vällde allt Erika hade inom sig ur henne. Bland annat att hon inte kände att någon älskade henne.

— Men då sa han att det finns någon som älskar mig och det är Jesus och han undrade om jag ville be att han skulle komma in i mitt liv. Jag tyckte inte att jag hade något att förlora för jag var så desperat, säger Erika.

— Efter bönen kände jag ett sådant lugn. De mörka tankarna var borta, fortsätter hon.

"Jag älskar dig"

I en syn såg hon ett flygplan, en båt och ett tåg vilket blev som ett tecken för henne att hon skulle komma att resa mycket framöver. I och med detta helades hon även från sin flygrädsla. Erika erbjöds att stanna över hos pastorn och hans fru den kvällen och på vägen dit var Erika med om en omvälvande upplevelse.

— För varje regndroppe som föll på min arm kände jag hur Gud sa ”Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig!” Det var första gången jag var fylld av sådan kärlek och tomheten var borta. Det är det största som har hänt mig, utbrister hon.

Visserligen hade hon erfarenhet av katolska kyrkan och hade känt Jesu närvaro vid några tillfällen som barn. Exempelvis en gång när hon var rädd för åskan. Men hon hade inte upplevt den helige Andes vägledning.

— Jag kände att han flyttade in i mig och oavsett vad som har hänt i livet så är har han funnits där, säger Erika.

— Ledsen och nere kan alla vara men sedan jag blev frälst har jag varken varit djupt deprimerad eller haft några självmordstankar, fortsätter hon.

Förbön efter trafikolyckan

Erika började gå regelbundet till Saronkyrkan där hon blev aktiv i musikkaféet, sjöng i kören och åkte på läger. Den sommaren blev det bättre mellan henne och föräldrarna och hon flyttade hem till sin pappa igen. Hon fullföljde gymnasiestudierna även om hon släntrat efter ett år. Sedan arbetade hon en tid innan hon i 20-årsåldern tågluffade i Europa och när hon kom till Italien fick hon arbete och boende. Där lärde hon känna andra kristna från olika länder som träffades i varandras hem.

Tre år senare råkade Erika ut för en bilolycka då hon kastades in i vindrutan. Hennes revben bröts på tolv ställen, inklusive bröstbenet, och hon fick en tillfällig hjärnskada. De två första dygnen gled hon in och ut ur medvetslöshet. Enligt läkarna borde revbenen ha punkterat både hjärta och lungor men mirakulöst nog hade hon klarat sig ifrån det. Däremot hade smällen orsakat en skada/bubbla på levern stor som en golfboll. Vid Erikas sida på sjukhuset satt församlingsmedlemmar och bad för henne en kväll och då särskilt för hennes lever. Dagen efter gjordes ett ultraljud då läkarna förvånat konstaterade att skadan på levern hade gått ner till en liten skråma i en femörings storlek. Snart var Erika vaken allt längre perioder tills hon hade blivit helt återställd.

— Jag kände: Wow, jag har fått en ny chans! Och jag vet att det var vännernas böner som hjälpte mig, utbrister hon.

Blev gravid och återvände till Sverige

I Italien mötte hon en man som hon gifte sig med och efter en tid flyttade de till England där de dock skiljde sig efter ett år. Erika började tappa hoppet om barn och familj då åren gick och hon haft flera missfall. När hon till sin glädje blev gravid igen tvingade den blivande pappan henne att välja mellan honom och barnet.

Erika valde att fullfölja graviditeten men hon visste att om hon stannade i England var hon tvungen att jobba väldigt mycket för att som ensamstående mamma ha råd med en barnflicka. Därmed skulle hon endast se sitt barn vid läggdags och på helger. Dessutom var hennes hyreskontrakt på väg att löpa ut och det var svårt att hitta boende till rimligt pris så allt pekade mot att hon borde återvända till Sverige. Det var ett svårt val då hon fick lämna sitt nätverk men hon ville ge sitt barn en trygg och bra start i livet.

Kom i kontakt med Frälsningsarmén

Erika lyckades hyra ett rum i Göteborg, sökte andrahandslägenheter och ställde sig i bostadskö och hade ambitionen att arbeta inom Hemtjänsten tills det var dags att föda. Men det blev många turer mellan olika hyresrum och det var svårt att få hjälp av Socialtjänsten som bollade henne mellan olika stadsdelar. Barnet föddes i december och den vintern halkade Erika och bröt sin axel. I samband med detta hörde hon talas om Minnamottagningen som stöttar mammor som inte själva valt att vara ensamstående. Där har hon fått stöd både praktiskt och i samtal. Minnamottagningen samarbetar med Frälsningsarmén i vars lokaler det anordnas lek och rytmik för barnen, något som Erika deltagit i sedan dess.

Mor och barn kom att flytta från korttidskontrakt till korttidskontrakt, många gånger bland stökiga grannar. Under fem månader 2019 var de hemlösa. I den vevan tappade Erika plötsligt känseln i hela vänstra delen av kroppen hamnade på akuten. Där konstaterades stress och utmattning till följd av den osäkra boendesituationen.

— Men jag lämnade sjukhuset samma dag. Domnaden gick gradvis över och utmattningen är jag nu fri ifrån, säger Erika.

"Gud har satt fokus på min envishet"

Hon betonar vikten av att följa Guds ledning och att inte gå emot hans vilja. Hon nämner ett tillfälle när hon studerade och kom på tanken att arbeta samtidigt. Inom sig kände hon att hon skulle tacka nej till ett jobberbjudande hon fick men när hon ändå tackade ja resulterade det i många fler arbetstimmar än hon räknat med vilket äventyrade hennes studier.

— Om Gud har stängt en dörr så är det ingen idé att försöka öppna den. Gud har verkligen satt fokus på min envishet och jag har fått lära mig att inte gå emot hans ledning. På samma sätt är det superviktigt att följa hans uppmaningar även om det är utanför ens ”comfort zone”, menar Erika.

Följer Guds röst

Oftast har hon dock lytt när hon tyckt sig höra Guds röst. Som när hon körde bil och plötsligt kände att hon skulle sakta ner trots att hon inte körde så snabbt. Det gjorde hon och det var tur för annars hade hon frontalkrockat med bilen som kom körandes i hög hastighet i kurvan.

När hon bodde i England träffade hon en familj i kyrkan som verkade vara som vilken som helst men kände sig ändå ledd att ge föräldrarna 50 pund. De bröt då ihop av tacksamhet eftersom de var i en situation då de knappt visste hur de skulle ha råd med mat för kommande dagar. Erika hänvisar till Jakobs brev 1:5 “…Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den” (Svenska Folkbibeln 1998). Numera frågar hon alltid Gud om råd inför varje beslut.

— Och jag hade inte klarat av allt jag varit med om ifall inte Gud hade gett mig styrka genom sin nåd, säger hon.

En egen lägenhet

Under sommaren 2019 när hon var hemlös kände hon maningen att ringa en böneperson hon knappt kände och då blev hon tipsad om en mindre hyresvärd. Erika berättade om sin situation.

— Efter fem månader fick vi en underbar lägenhet! Och nu har vi en balkong jag kan odla på, säger hon tacksamt.

Medlemmar i Frälsningsarmén hjälpte till med flytten.

— Människor jag knappt träffat kom och bar kartonger och möbler tre våningar ner utan hiss, personer som inte pratar svenska men som med ett glatt leende hjälpte till, säger Erika.

Efter att hon återvänt till Sverige hade hon besökt några kyrkor och samfund men inte riktigt känt sig hemma. Men efter att hon lärt känna människor i Frälsningsarmén är hon nu aktiv i kåren Haga Mölndal.

— Birgitta och Kristina är rena rama krutkvinnor som stöttar oss stolta, självgående mammor. De erbjuder lek för våra barn, kärleksfulla middagar, gemenskap och ett lyssnande öra, säger Erika.

— Och jag har massor att tacka de förra kårledarna Alejandro och Jennie Gallardo för. De har hjälpt mig ofantligt mycket, fortsätter hon.

Hon nämner att hon trots sin scenskräck har haft modet att dela ett ord eller en uppmuntran ibland under gudstjänsterna.

— Frälsningsarmén är som en stor varm familj, där finns det helt underbara människor och jag är så otroligt tacksam över att vara en del i detta även om jag inte är medlem på papperet än, säger Erika.

Tio år efter hennes föräldrars skilsmässa så återförenades de och gifte om sig. Allt gammalt groll reddes ut, förläts och helades. Med tiden har också de tagit emot Jesus i sina liv. De bor utomlands och har daglig kontakt med dottern och barnbarnet. De senaste åren har Erika studerat och hennes önskan är att jobba med barn och unga. Att hon själv varit med om så pass mycket som ung och som mamma har gett henne förståelse och empati och med det som grund vill hon hjälpa och leda andra.

— Nu väntar jag bara på att se vad Gud vill att jag ska göra den närmsta framtiden. Det känns spännande, avslutar Erika.

Text: Teresia Jansson