"Viktigt att ha med Gud i allt!"

Peter Flodén har ingen kyrklig uppväxt även om han alltid har känt respekt för det kristna budskapet. Däremot hade han en återkommande dröm som kom att påverka honom. Första gången var han i tioårsåldern, andra gången omkring 16-17 år.

— Det var en mardröm då jag hastigt vaknade upp av en röst som sa att jag skulle dö när jag var 26 år. Det var lite otäckt men först viftade jag nog mest bort det, minns han.

— Men när jag blev äldre och jag tänkte på det funderade jag mer på meningen med livet, fortsätter han.

Letade efter svar i Bibeln

Peter träffade Gunilla som han gifte sig med och grannarna i Trollhättan där de bodde var med i samma föräldragrupp som dem. De var pingstvänner och då de ville dela med sig av sin tro gav de Peter en Bibel som var lättläst och på ett vardagligt språk. Han hade försökt läsa i sin konfirmationsbibel tidigare men gett upp då han tyckte den hade ett för högtravande språk. Nu blev det annorlunda.

— Eftersom jag hade tankar kring döden ville jag veta om Bibeln gav några svar och jag började längta efter nästa gång jag fick en stund över till att läsa, berättar Peter.

Han hade också en arbetskamrat som var kristen och Peter började peppra honom med frågor samtidigt som han kunde se i sin Bibel att vännens svar överensstämde med den. Övriga kollegor som hörde deras samtal undrade om Peter verkligen trodde på denna ”sagobok” och till en början nekade han till det men en dag hör han sig själv säga att han faktiskt litade på vad hans kristna vän förmedlade.

Poletten trillade ner

Strax efter upptäckte han bibelordet i Romarbrevet 10:10 där det står: ”För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst.” Då var det som om polletten trillade ner för Peter.

— En sådan glädje och ett sådant lugn spreds i mitt inre. Jag är frälst, jag är räddad! Det blev så verkligt allting, utbrister han.

— Jag fick en längtan efter att komma till kyrkan och jag började gå till Svenska Kyrkan ibland. Där satt jag längst bak och grät i smyg när jag hörde predikan och när vi sjöng psalmer, fortsätter han.

När Peter fyllt 27 år slog honom tanken att han fortfarande var vid liv, drömmen till trots.

— Då insåg jag att den måste ha betytt att jag skulle dö andligen tillsammans med Jesus på korset och sedan uppstå igen till en ny människa genom hans nåd, förklarar Peter.

Slutade med cigaretter

Det var en tillfredsställande känsla. Han kom snart på sig själv med att hans vokabulär blev renare och hans humör och beteende blev mildare. Däremot fortsatte han röka cigaretter men en dag träffade han på en bekant som hittat tillbaka till Gud och som menade på att det inte var rätt att skada sin kropp på det sättet som kristen. Peter blev obstinat och tyckte att han hade all rätt att göra det.

Samtidigt kände han en maning inombords om att han kanske faktiskt borde sluta. Så han slängde de sista cigaretterna han hade men var beredd på att han förmodligen skulle köpa nya snart. Han tänkte att det skulle bli som vid tidigare försök, att han i princip skulle klättra på väggarna och bli grinig i humöret. Men helgen passerade utan problem. På måndag morgon åkte han till jobbet som vanligt. Där brukar lunchrummet vara fyllt av en rökridå från dem som nyttjar nikotin.

— När jag kommer in ser jag röken men jag känner inte lukten och röksuget som brukar infinna sig på grund av doften är puts väck, säger Peter.

— Under en och en halv vecka kan jag inte känna någon röklukt och inte en enda gång efter detta har jag haft suget efter cigaretter. Jag kan bara tolka det som att Gud har helat mig från nikotinbegäret, fortsätter han.

Denna händelse påminner han sig ofta om och ser tillbaka på med glädje.

Hans fru följde med till slut

Givetvis önskade Peter att hans fru Gunilla också skulle möta Gud och han började själv gå regelbundet till en frikyrka. Han stötte dock på motstånd från Gunilla som inte alls verkade intresserad. När församlingen skulle ha en möteskampanj kände Peter att det var ett tillfälle när något positivt skulle kunna inträffa. Han bad ihärdigt till Gud att hans fru skulle följa med dit och bli frälst.

Dagen kom och även om Gunilla inte var särskilt medgörlig först så följde hon till sist med. Predikanten talade inledningsvis kort om frälsningen men gick sedan över till helande. Det är ett viktigt ämne enligt Peter men samtidigt var ju hans syfte att Gunilla skulle bli frälst så han kände sig lite missmodig för att det inte pratades mer om just det.

— Jag bad tyst men argt till Gud att om predikanten inte börjar predika om frälsning så går jag hem, att nu är det upp till bevis, berättar Peter.

— Mitt i predikan stannar han upp och säger att ”Jag känner att Herren manar mig att prata om frälsning igen”, och så började han tala med stor kraft om Guds nåd och himmel och helvete, fortsätter Peter som nu kände sig bönhörd.

Detta ledde till att flera närvarande, däribland Gunilla, gick fram för förbön vid frälsningsinbjudan. Peter följde med henne och där och då tog hon emot Jesus i sitt hjärta.

— Det kändes underbart att ha min fru med på resan. Nu var jag inte ensam i det längre, påpekar Peter.

Försökte klara sig utan Gud

Han har fått uppleva hur viktigt det är att ha med Gud i varje del av livet och att söka hans vilja i allt. Han anser att han inte haft de bästa förutsättningarna i skolan med bristfälliga betyg men hans far startade ett företag som reparerar lastpallar och efter en tid fick Peter anställning där. En period hade han dock funderingar på att göra slag i sin dröm om att bli pilot. Han fick kontakt med missionsflygarna, MAF, och blev inbjuden att göra ett test i Stockholm. Han tog sig dit men han ville inte riktigt släppa in Gud i det hela fastän han tänkt att yrket kunde vara en möjlighet att arbeta för honom.

— Jag sa till Gud att testet ville jag klara av själv för att vara säker på att jag hade kapaciteten och förmågan, förklarar Peter.

Det blev svar på tal. Morgonen när han skulle göra testet vaknade han med en fruktansvärd nackspärr och trots att han proppade i sig en massa Alvedon plågades han av en kraftig huvudvärk under den nio timmar långa testdagen.

För Peter blev det en läxa och han valde istället att ta över familjeföretaget och se till att inkludera Gud i alla beslut framöver. Numera är det han och Gunilla som driver företaget tillsammans och de har omkring 12-15 medarbetare.

Frälsningsarmén i Trollhättan

För ett antal år sedan kom de i kontakt med Frälsningsarmén i Trollhättan där de är medlemmar sedan tre år tillbaka. Detta efter att de flackat runt mellan olika kyrkor ett tag.

— Men där kände jag mig äntligen hemma. Jag upplevde en okonstlad och okomplicerad miljö, en ärlighet jag inte har sett någon annanstans. Där får man vara sig själv och den som kommer med livets tunga ryggsäck får lov att i egen takt slänga av det tunga, menar Peter.

Text: Teresia Jansson