”Utan Frälsningsarmén hade jag inte överlevt”

"Det var som om jag inte var någonting värd"

Livet fick ingen bra start för Karl Gunnar Svensson då mamman inte ville veta av honom. Vid ett tillfälle när Karl Gunnar var väldigt liten såg hans mor till att han blev kraftigt ansatt av mygg för att han skulle bli sjuk, allra helst dö. Grannana gjorde en orosanmälan till Socialtjänsten och Karl Gunnar blev som treåring fosterhemsplacerad i Eskilstuna. Men inte heller där fick han uppleva kärlek och värme även om familjen såg till att han var hel, ren och mätt.

– Jag blev väldigt illa behandlad psykiskt sett och fick aldrig beröm, kärlek eller kramar. Det var som om jag inte var någonting värd, berättar han.

Hur den psykiska ohälsan startade

Han fick inte vara med under julfiranden och familjen skrämde upp honom på så vis att om han hade en ynka finne så blev han itutad att han var allvarligt sjuk. Det lade grunden till att han utvecklade hypokondri men också panikångest och borderline. Han drabbades också av magsår och en stark dödslängtan. Tidvis var han inlagd på en psykavdelning men han var så illa däran och så besvärlig att ha att göra med att man inom sjukvården inte riktigt visste hur man skulle hjälpa honom. För att mildra ångesten började Karl Gunnar 16 år gammal att självmedicinera med alkohol och var snart fast i ett missbruk.

Flydde från fosterhemmet

När han var 20 år flydde han från fosterhemmet och tog sig först upp till Kiruna. Han gick, tjuvåkte med tåg och liftade och han sov utomhus och åt gratis soppa där det fanns. Men redan efter ett par veckor tog han sig söderut igen. Han stannade en tid på några olika platser, även i Köpenhamn, men hamnade slutligen i Ystad där han var kvar en kortare tid.

Alltid haft någon form av gudstro

Som barn var Karl Gunnar scout hos Frälsningsarmén och besökte en av deras ungdomsgårdar. Han har alltid haft någon form av gudstro även om han inte var en bekännande kristen.

– Jag har tänkt att om livet är som det är, om det bara tar slut sen, så kan jag ju lika gärna hoppa ut genom fönstret. Det måste finnas en levande Gud, menar han.

En jul när han inte hade någonstans att ta vägen hamnade han på julfirande hos Frälsningsarmén i Eskilstuna. Där fick han och kamraterna julklappar och mat.

– När de sjöng "Var glad..." så grät vi, för vi hade ju ingenting, inte ens en bostad, minns Karl-Gunnar.

En annan jul när han såg representanter från Frälsningsarmén på stan samla in pengar stannade han till och lyssnade när de sjöng. Han blev så pass tagen av budskapet att han skrev en hyllningssång till Frälsningsarmén som han gav till organisationen.

– Jag greps av glädjen när de sjöng om sin Herre ovan där och att de älskade Jesus. Jag ville också vara med om det, säger han.

Frälsningen växte fram

Sången han skrev handlade om organisationens arbete och allt fint den åstadkommer och Karl Gunnar högaktar det faktum att även udda människor, som han själv, tas emot av dess medarbetare med öppna armar. Efter detta började Karl-Gunnar gå på gudstjänster hos Frälsningsarmén och när han var 32 år tog han emot Jesus i sitt hjärta och 51 år gammal invigdes han till frälsningssoldat i kåren i Eskilstuna. Han har egentligen inte någon omvälvande frälsningsupplevelse utan hans har vuxit fram med tiden.

Vännerna stöttade honom i återfallen

Eftersom han hade erfarenhet av alkoholism så fick han jobb på Socialtjänsten där han tog sig an de som brottades med detta. Han kom också att arbeta på kontor inom Frälsningsarmén och blev en uppskattad själavårdare. Det hände att han drabbades av återfall men vännerna på Frälsningsarmén stöttade honom och visade aldrig bort honom.

– De gav mig mycket kärlek och ställde upp i vått och torrt. Jag kunde ringa dem mitt i natten om jag behövde, säger Karl Gunnar.

– Jag är så tacksam över deras insatser, de har stöttat mig ekonomiskt och hälsat på mig när jag har varit sjuk. Utan dem hade jag inte överlevt, fortsätter han.

Blev så helt fri från missbruket

I 35-årsåldern lyckades han ta sig ur missbruket helt och har inte druckit sedan dess men proverna som togs innan han blev nykter var inte roliga.

– Mina värden var så dåliga så de sa åt mig att man inte kan leva med dem. Hade jag druckit en månad till hade det varit kört så det är ett mirakel att jag har överlevt. Det tog 13 år för min lever att bli bra igen, säger Karl Gunnar.

Föreläser om hur det är att leva med psykisk ohälsa

Idag är han 74 år och är gift sedan 17 år tillbaka. Han vill understryka att han inte tycker synd om sig själv med tanke på allt han har varit med om i livet. Han skulle inte vilja vara utan de erfarenheterna utan kan dra nytta av dem nu då han möter människor som har det tufft.

Karl Gunnar spelar dragspel och har tidigare turnerat runt i Sverige med sitt dansband och gett ut skivor. Tillsammans med vänner från Frälsningsarmén besöker han exempelvis ålderdomshem och LP-stiftelsen och Karl Gunnar spelar, sjunger och berättar om sitt liv. Han har även skrivit sånger om Jesus. Tillsammans med sin läkare som han blivit god vän med föreläser han också om hur det är att leva med psykisk ohälsa, något som han gärna gör mer av om intresse finns.

"Psykisk ohälsa är skambelagt, särskilt inom kyrkans väggar"

– Jag har insett att väldigt många lever med psykisk ohälsa men det är skambelagt, särskilt inom kyrkans väggar, säger han.

– Jag är själv inte helt frisk än men jag har lärt mig att leva med det och har Jesus att hålla i handen, påpekar han.

Gett ut en bok och diktsamling

Karl Gunnar har även gett ut en bok om sitt liv som sträcker sig från födseln och till mötet med Gud och Frälsningsarmén. "Det finns ett hopp" är titeln och den har sålt bra. Karl Gunnar har även gjort en diktsamling på temat mörker som övergår till ljus.

– Hur livet än är så finns det alltid ett ljus, ett hopp, säger han.

– Jesus är en god vän som älskar mig som jag är och han tar verkligen hand om mig. Jag får bönesvar, känner mig trygg och Jesus sviker mig aldrig, fortsätter han.

Bönesvar

Han berättar om ett tillfälle när han behövde köpa skolböcker till ett värde av 5000 kronor och han visste inte hur han skulle kunna göra det och bad en bön till Gud.
– Bara några dagar senare fick jag ett brev om att jag skulle få tillbaka på skatten, pengar som jag egentligen skulle ha fått tio år tidigare, och det var ganska precis 5000 kronor, berättar han.

En annan gång fick han bensinstopp och det var snö och 20 minusgrader ute. Han vände sig till Gud och vädjade om hans hjälp. Genast dök det upp en man i filthatt och utan att Karl Gunnar nämnt vad problemet var så började mannen fylla på bensin från en dunk han hade med sig. Karl Gunnar böjde sig ner för att ta fram pengar i sin plånbok som tack för hjälpen men när han tittade upp såg han inte röken av mannen.

– Jag varken såg eller hörde något ljud när han försvann. Jag tror att det var en ängel som dök upp, vad annars?, funderar Karl Gunnar.

Dikt av Karl Gunnar Svensson:

"Kraken"

"Ensam är jag mot människor alla
helst de vill se mig i dyn falla
och släkten har ryggen mig vänt
De flinar och snattrar bakom min rygg
"den dåren hör hemma i botten av dyn"
han kan ingenting och vill ingenting
och dum är han också den kraken

Men om människor tycker jag är en dåre
då vet jag ändå, att Gud är mig nådig
han sviker mig ej det vet jag bestämt
för han älskar mig sådan jag är
med brister och fel som i livet jag bär"

Text: Teresia Jansson