Sara mötte Jesus på nätet

Sara växte upp i Huskvarna med mam­ma, pappa och två småsystrar. Mormor och morfar gick i kyrkan, men inte Saras föräldrar. I skolan hamnade hon i en klass med många kristna och under hela grundskolan åkte hon regelbundet med en pingstkyrka på läger och andra samlingar.

– Det var så jättemysigt med fin stämning och roliga möten på lägren. Men jag upp­levde inget speciellt och jag fick ingen tro, minns Sara.

I gymnasiet tappade hon all kontakt med de kristna kompisarna och snart också med kyrkan. Hon gick på krogen och levde det andra livet, men alltid med en känsla av tomhet och vilsenhet.

– Jag hittade ingen plats där jag kunde känna frid och var så orolig hela tiden.

Sara beskriver hur oron präglade allt: framtiden, utbildning, jobb. Rotlöshet do­minerade hela hennes unga vuxna liv. Hon saknade guidning och därmed mod att fatta egna beslut.

Hittade predikningar på Youtube

I trettioårsåldern pluggade Sara hälsove­tenskap. Nu började en roligare tid. Hon fick jobb och livet kändes bra. Men chefen var väldigt tuff.

– Det var så jobbigt med honom att jag började be till Gud i bilen till och från job­bet. På så sätt kände jag mig starkare fast jag egentligen inte var troende, säger hon.

Några år senare varslades Sara från sitt ar­bete. Hon befann sig mycket hemma och hamnade framför datorn. Där upptäckte hon kristna program på Youtube och letade upp filmer och fakta om vad det innebär att vara frälst. En dag såg hon på en hel predi­kan från en väckelsegudstjänst i USA, något hon aldrig gjort tidigare. Allt predikanten sade kändes som om det stämde. Sara ville gå fram till altaret med de andra i filmen och hon bad högt som de: ”Jesus, change my life. Amen”.

– Plötsligt kände jag intensivt att någon var med mig i rummet – det var Jesus! Jag såg inget, men kände det så starkt, utbrister Sara.

”Jag tror att jag har blivit frälst”

Vid ett annat tillfälle fann hon en hemsida som visade ”Tre steg till Gud”. Det talades om att Jesus vill vara vår vän, att han tog på sig vår synd och frivilligt gick till korset. Fil­men uppmanade till att ta emot Jesus och tro på att han har uppstått.

– Jag minns att jag kände en rörelse i hjär­tat. Men jag var inte redo och berättade det inte heller för någon, minns Sara.

Det gick en tid. Så en dag sökte Sara mer ak­tivt upp samma hemsida. Nu var hon redo. Som att senapsfröet, som Bibeln talar om, behövde gro. Det pirrade i hjärtat. Hon kun­de tro!

– Jag var chockad över att ingen hade berättat om detta för mig! Men det hade de ju gjort, det var jag som inte varit mogen, säger hon och skrattar lite.

Sara hade ingen därhemma att tala om upplevelsen med. Hon ringde sin kompis som var med i kyrkan. ”Jag tror att jag har blivit frälst” förkunnade hon i luren.

– Min kompis blev jätteglad och slussade mig till sin syster som lyssnade och förstod. Det kändes som att Gud hade letat efter mig och äntligen hittat mig. Nu kunde jag tala om kristen tro, om Gud och Jesus utan att det kändes konstigt. Vilken glädje och tack­samhet!

Dop, läsning i Bibeln och Frälsningsarmén i Jönköping

Sara följde med vännerna till Kungsportskyrkan i Huskvarna. Hon ville rotas i tron och lät döpa sig. Efter dopet gick hon med i en hemgrupp och slussades in i en hjälp­grupp. Hon deltog som medhjälpare i kyr­kans barngrupper, fick jobb på Svenska Kyr­kans förskola och senare på ett fritidshem.

– Jag var så brinnande under den där ti­den! Jag plöjde Bibeln, vittnade för kollegor och vänner och slukade gudstjänster på nä­tet så fort jag kom hem från jobbet, berättar Sara.

Så småningom blev hon tipsad om en tjänst som familjekonsulent på Frälsnings­armén Södra Vätterbygden i Jönköping. Allt tycktes stämma med vad hon tidigare syss­lat med inom skola, förskola och fritidshem. Och tjänsten blev hennes. Sedan i augusti 2021 jobbar hon med barnverksamheten och har även provat att predika under några sön­dagar.

– Det känns verkligen som om livet har löst sig till det bästa, säger Sara förundrad.

Sommarstugan - som en gåva från Gud

Hon delar en märklig händelse kring köpet av sin älskade sommarstuga. Stugan fann Sara på annons innan hon var troende, och när hon besökte säljarna hade de ett an­tal kristna bilder på väggarna.

– De frågade om jag ville ha bilderna kvar vid köpet och jag sade nej. Men jag behöll lite möbler.

Något år senare mötte Saras kollega just det par som sålt stugan. De hörde att Sara hade blivit frälst. Glädjen och förvåningen var stor.

– Det visade sig att paret hade bett massor för mig sedan jag köpte stugan! Deras böner hade blivit hörda. Därför ser jag min som­marstuga som en gåva från Gud, säger Sara med ett leende.

"Överlåt dig i ödmjukhet"

Att människor i hennes närhet och även an­dra visar så lite intresse för den kristna tron tycker hon är frustrerande. Hon vill se mer – se människor bli berörda och helade. Men hon gläder sig över att en systerdotter som inte trodde på Gud tidigare nu både frågar och talar om Jesus.

– När hon sover över läser vi Bibeln till­sammans och hon kan ringa och ha funde­ringar om Gud. Det är en välsignelse. Gud börjar med barnen, menar Sara.

Men hon längtar efter mer liv i försam­lingen och vill att den Helige Ande ska ta över. Frälsningsarmén behöver det.

– ”Se, jag gör något nytt”, säger Gud. Vi behöver förnyas, bli motiverade och uppleva att det går framåt. Inte fastna i något man en gång upplevde var så bra. Jag vill se en väckelse, att människor som törstar efter Je­sus kan komma till tro, säger hon engagerat.

Sara tycker att kristna mycket mer borde överlåta sig i ödmjukhet, ta upp sina kors och börja samarbeta med Gud genom bön och fasta. Utan att världsliga saker kommer emellan.

– Det är upp till var och en av oss att bör­ja!

Text och foto: Carina Tyskbo