Samtal med Gud i sjukhussängen

När Börje Duvell var barn var hans pappa ute till sjöss. Det var något Börje sörjde men hans mor tog med honom till Frälsningsarmén och han tog tidigt emot Jesus i sitt hjärta.

– I Frälsningsarmén upplevde jag kärlek, glädje och kvalitet i mötet med människor, säger han.

Den svåra bilolyckan

Som vuxen kom Börje att arbeta som lärare och så småningom som diplomat på Utrikesförvaltningen. Under 70-talet tjänstgjorde han i Kinshasa som förste ambassadsekreterare. Det skedde en hel del trafikolyckor där och i februari 1978 stannade Börje och hans chaufför till och klev ur bilen för att ordna till en passage förbi en olycksplats. Där låg en lastbil tvärsöver vägen med flaket mot en backe. Runt krönet kom en annan lastbil i hög hastighet och mellan den och olycksplatsen en kvinna i en personbil. Börje insåg faran men kollisionen blev ett faktum.

– Lastbilen körde in i det liggande flaket och flög på grund av centrifugalkraften två meter upp i luften. Den landade rakt på ambassadbilen. Jag lyckades kravla mig upp ur diket alldeles intill och där låg kvinnan som kört personbilen och hennes ben och underkropp var avklippta, berättar Börje.

Hjälp till sjukhuset av en afrikan som kunde svenska

Olyckan skördade omkring 25 liv. Börjes vänstra lårben och underben var krossade men hans chaufför var mirakulöst nog lindrigt skadad. Börje bönade chauffören att skaffa hjälp men var medveten om att i princip ingen skulle vilja stanna till på olycksplatsen då invånarna ansåg att en olycka hade med onda andar att göra.

Tillslut stannade det en afrikan som visade sig kunna svenska. Börje blev inburen i hans bil och innan han förlorade medvetandet hann han fråga mannen hur det kom sig att han kunde svenska och varför han hade stannat.

– Han berättade att han som tioåring ensam flytt från Angola till Kongo där han hade blivit omhändertagen av en svensk missionärsfamilj, säger Börje.

– Därför hade han bett till Gud att han skulle få möjligheten att göra något för Sverige och just den här dagen hade han känt sig orolig och gav sig därför ut. När han såg olycksplatsen såg han det som ett bönesvar, fortsätter Börje.

Visade sig ha samma blodgrupp

Nästa gång Börje vaknade upp befann han sig på sjukhuset Kimpese som är ett ekumeniskt och internationellt samarbetsprojekt. Börje behövde blod och mannen som kommit till hans undsättning visade sig ha samma blodgrupp så Börje fick blod av honom och en svensk sjuksköterska.

De tre missionsläkarna som tog hand om Börje bad till Gud tillsammans innan operationen. Två av dem ansåg att de borde amputera benet men den tredje läkaren drev igenom att försöka pussla ihop vener och ben. Han gjöt även en cementvagga då det saknades gips. Tre veckor senare flögs Börje hem till Sverige.

– På resan hem slog bakterierna till med full kraft och jag var nära att avlida. Jag låg på Karolinska sjukhuset i ett helt år och genomgick 25 operationer, säger Börje.

Samtalen med Gud varje dag på sjukhuset

Gråten sitter i halsen på honom när han berättar om hur han mitt i allt detta upplevde hur Gud talade till honom varje dag. En kristen sjuksköterska gav honom en andaktsbok och en Bibel och när han läste i dem eller tittade på kristna TV-program var det som om han fick svar på funderingar han hade. Han frågade också Gud varför han fick gå igenom allt detta och han förstod att Gud ville uppenbara saker hos honom som behövde komma upp i ljuset.

– Varje människa är som metallen som finns i slaggen. Gud måste få bort slaggen i våra liv för att kunna reflektera sig själv i oss människor. Det finns så många som sätter upp en bild av vilka de är som inte riktigt stämmer men Gud är inte intresserad av ord utan av våra hjärtan och vår ärlighet, menar Börje.

– Men jag blev mött av mycket kärlek och jag blir väldigt hjälpt genom mina andakter, fortsätter han.

Jesus uppmanade Börje att bygga ett sjukhus i Kongo

En av de sista nätterna på sjukhuset upplevde Börje hur Jesus kom till honom i en dröm och påpekade att det var dags att åka tillbaka till Kongo snart och att det var många som behövde hjälp där. På grund av att mammor blandade mjölkpulver med smutsigt vatten föddes det många barn med handikapp och i drömmen uppmanade Jesus Börje att bygga ett sjukhus.

Tillbaka i Kinshasa undrade Börjes nya chef om inte han som är frälsningssoldat kunde göra något för alla rörelsehindrade i omnejden. När Börje undrade vad så fick han till svar: "Bygg ett sjukhus!" När Börje sökte upp Frälsningsarméns chefssekreterare i territoriet fick han som svar ett skratt och frågan var de pengarna skulle komma ifrån. Någon vecka senare sökte chefssekreteraren upp Börje.

– Han sa att det var så märkligt för först kom jag och sedan hade tre tyska missionärer berättat för honom att de hade bett för att Frälsningsarmén skulle bygga ett sjukhus. Så då satte vi oss ner och började planera för det, berättar Börje.

En av missionärerna var lämpligt nog dessutom arkitekt så han satte igång och ritade helt utan kostnad.

Genomfördes via Frälsningsarméns egeninsats och SIDAs finansiering

Tillbaka i Stockholm presenterade Börje sjukhusprojektet för Frälsningsarméns chefssekreterare här. Ett annat projekt han hade i åtanke var ett som handlade om hur sjukvårdsinrättningar och ambulans skulle kunna kommunicera med varandra via kortvågsradio.

– Frälsningsarmén skulle behöva lägga ut omkring 3 miljoner kronor för sjukhuset och 50 000 kronor till kommunikationsutrustningen och det var mycket pengar på 70-talet. Men via Frälsningsarméns egeninsats och SIDAs finansiering lyckades vi genomföra båda projekten, säger Börje.

– Kommunikationsutrustningen installerades dessutom kostnadsfritt via en medarbetare på Utrikesdepartementet, fortsätter han.

Idag besöks sjukhuset dagligen av omkring 1000 personer

Dessa projekt blev helt enkelt av, mycket för att Börje och andra vågade tro på att de kunde bli verklighet. Idag besöks sjukhuset dagligen av omkring 1000 personer.
– Tänk om vi inte hade trott att Gud verkar i vår tid?!, utbrister Börje.

"Jag stämmer av med Gud varje dag"

Han berättar att sjukhustiden fick honom att fortsättningsvis börja dagen med en morgonandakt tillsammans med sin fru. De är idag medlemmar i Söderkåren i Stockholm.

– När vi har bett tillsammans har vi ingen anledning att bråka, vilket fallet var förr, menar Börje.

– Nu har jag en tvåvägskommunikation med Gud och stämmer av med honom hur han kan synas genom mig. Det är många som försummar det samtalet men det är fantastiskt att se att när vi ber när vi har det som mörkast så ljusnar det, avslutar han.

Text: Teresia Jansson