Rasmus Troedsson - "Ordet fel är relevant för min tro"

Jag tror att jag var ett väldigt olyckligt barn, men jag kan inte påstå att det beror på omständigheterna så väldigt mycket, därför att jag tror att jag hade varit väldigt olycklig oavsett omständigheterna.

Dessutom hade jag fina människor runt omkring mig. Men det var väldiga prövningar eftersom jag var barnhemsbarn och såhär.

Men jag har ändå någon känsla av att jag tror att jag skulle varit väldigt förvirrad och borta ändå, för det upptäckte jag tidigt att jag gick vilse i mig själv.

Det tog ju några år innan jag blev alkoholiserad men när jag hittade alkoholen i 12-årsåldern då var det en fantastisk upplevelse. Det var verkligen som att världens längsta halvmeter slöts helt och hållet till slut, det blev ingen sträcka däremellan, mellan hjärta och hjärna och det var alkoholen som var bron där.

Till sist blev det där en bro som var full med hål i och räcket höll inte så jag ramlade av den där bron hela tiden och dessutom gick jag faktiskt vilse till och med den korta sträckan.

Jag bad om tro

Men då var jag tvungen att ta ett steg till. Jag var tvungen att liksom lämna över mitt liv och skaffa mig en tillit till något som var så väldigt mycket större och starkare än mig själv.

Då bestämde jag mig för att gå ner på knä och be Gud om hjälp. Egentligen tror jag att det var såhär att jag, jag bad om tro. ­­­Det var det första jag bad om.

Nu såhär efteråt kan man ju tänka att om man ber om tro så kanske man har tro? Men det var inte riktigt så jag upplevde det. Jag bad om tro och jag bad om hjälp och jag tror att jag med åren har förstått mer och mer hur otroligt hjälplös jag är i mig själv och det mår jag väldigt bra av att veta, därför att jag söker inte mitt liv i mig själv utan jag söker livet hos Gud och jag får min kärlek till medmänniskor genom Gud.

Säg ordet Jesus på ett party

Det livsförvandlande ordet för mig det var Jesus. Just ordet Jesus. Och det roliga med det är att om man säger det på ett party då kraschar man partyt väldigt snabbt men det är ganska roligt att säga det.

Men det är min stora tröst, Jesus. Jag vill faktiskt säga det att för mig är tro tro. Och det som är avgörande för mig det är faktiskt insikten att jag vill inte veta för om jag vet behövs ingen tillit över huvud taget.

Om jag vet att det står en blomma bakom bordet där så behöver jag inte lita på det men om jag inte vet det, då måste jag lita på det om du säger att det står en blomma där.

Därför tror jag att tron är det Gud verkligen vill för att vi ska gå igenom den här processen att växa med Gud, växa med oss själva, växa med andra, och då blir tron en livslång resa.

Jag kan ha fel - men jag tror inte det

Men som en mentor sa till mig Rasmus, det är en sak som du måste veta om din tro.

Jaha, sa jag, vad är det då?

Du kan ha fel.

Och det kan jag!

Därför utgår jag från att jag kan ha fel, jag utgår inte från att jag kan ha rätt. Det begreppet "rätt" är inte relevant för min tro. Däremot är "fel" relevant för min tro, för jag kan ha fel. Men jag tror inte det.

Tack Gud att jag får det förtroendet

Det är min övertygelse att Jesus Kristus lyssnar och lever och är lika ja, Han är me närvarande än någon människa. Någon människa jag någonsin har träffat och det är jag så tacksam för för Han kan ändra på allt.

Jag har lärt mig älska genom Jesus. Andra människor, mig själv. Ja, kärlek över huvud taget. Han säger ju att Han inte bara förmedlar kärlek Han är kärleken och det tror jag på.

Jag är så tacksam. Jag tänker på alla dessa fantastiska gåvor jag får också, som egentligen är sidovinster som inte handlar om processen att växa och fyllas av kärlek,  men sidovinsterna.

Jag är så tacksam  för alla underbara rollerna jag har fått och alla journalistjobb och programledarjobb och allt det här. Jag är så tacksam.

Tack så mycket, men sen ibland ger Gud en gåva som är ännu mycket större. Det som verkligen handlar om Hans verk.

När jag för några veckor sen blev tillfrågad av Mercy Ships som är en världsberömd organisation som skänker sjukvård och framför allt kirurgisk hjälp till dem allra fattigaste längs Afrikas västkust. När de frågade mig om jag ville bli deras talesperson i Sverige då kände jag verkligen Tack Gud för att jag får det förtroendet, det ska jag verkligen försöka hantera på bästa tänkbara sätt och hoppas jag kan leva upp till det förtroendet.

Hoppas bli mindre självupptagen

Det jag älskar med det är nog samma sak som jag tycker väldigt mycket om med Frälsningsarmén nämligen att man tjänar. Tron växer i tjänandet. Och när man pekar på någonting, någonting stort, något som kommer från Gud och som inte kan möjliggöras av något annat än kärlek.

Jag hoppas att jag kan bli en bättre tjänare av andra människor och mindre självupptagen.

Det är ju lite så, det märker jag mer och mer att yttre framgång och självupptagenhet det kan Gud underhålla i den meningen att om Han ser att jag nu är en sån liten människa så jag måste ha uppmärksamhet så ger Han mig uppmärksamhet.

Men de största i Guds rike det är de som tjänar Gud utan att få uppmärksamhet  och som verkligen ger av sitt liv och där är inte jag men jag vill komma dit.

Sen vill jag faktiskt säga det att det här med, när vi pratar om tro, tro handlar inte om att bli en bättre människa än andra. Tvärtom, jag är i många avseenden, i alla fall i moraliska avseenden mycket sämre människa än många ateiser eller människor som har en annan tro.

Men det handlar inte om det, det handlar om att tro. Jag gör mig beroende av Gud och det är det största och viktigaste i mitt liv.

Jag är så tacksam att jag är nykter, att jag har vänner, och att jag att jag tror och inte vet.

Filmat av Julia Adolfsson