”Nu kan ingenting rubba mig”

När Rita Olafsens mor var gravid fick hon cancer i hjärnan och avled sju månader efter dotterns födsel. Den äldre systern fick växa upp med pappan medan mormodern tog hand om Rita. Av henne fick Rita mycket stryk och fick höra att hon var orsaken till sin mors död.

- Mormor sa att om inte jag hade fötts så hade nog mamma överlevt, så jag har vuxit upp med skuldkänslor över att jag har dödat min egen mamma. Det har påverkat hela mitt liv, säger Rita.

Kände sig arg och besviken på Gud

Mormodern klädde Rita i plagg som stack ut från kamraternas, vilket resulterade i många år av mobbning i skolan. Rita stack tidigt hemifrån och gifte sig redan vid 17 års ålder och blev mamma till en dotter när hon var 17,5. Hennes lilla familj bodde i Norge men när Rita var 26 år fick maken jobb i Sverige så de flyttade hit. Efter ett halvår blev det dock skilsmässa. Både den mannen och nästa make tampades med olika former av missbruk och tillvaron för Rita kantades av oro och psykisk misshandel.

Rita hade en barnatro, läste Bibeln som tonåring och fascinerades av pastorn Billy Graham. Men när livet blev allt tuffare kände hon sig arg och besviken på Gud och undrade var han höll hus. Förutom att Rita brottades med sitt förflutna så hamnade hon senare i livet i en tolv år lång tvist med Försäkringskassan. Hon beskriver sig själv som både andligt intresserad och känslig och började söka inom new age och för sju år sedan började hon gå en kurs inom detta. Efter två kurstillfällen brakade hon dock ihop totalt.

- Jag fick en sådan panikångest att jag inte ens klarade av att gå ut med soporna. Det tog mig sju månader att lyckas ta mig till en psykolog och det var då med hjälp av en boendestödjare, berättar Rita.

Det gick så långt att hon tänkte ta livet av sig.

- Jag satt hemma med en flaska alkohol och tabletter och kände att jag inte ville kämpa mer. Men då ringde någon på dörren och avbröt det hela. Jag tror att det var Gud som sände någon i min väg även om jag inte förstod det då, säger hon.

Frälsningsarméns alphakurs ledde till frälsning och dop

Hon gick hos en psykolog i fem år, under tre av dessa varje vecka. Ändå kände hon inte att hon mådde bättre eller att hon blev av med sviterna från allt hon gått igenom. För 3-4 år sedan började en vän till Rita gå till Frälsningsarmén i Örnsköldsvik. Hon försökte få med Rita som dock gjorde motstånd. Efter en tid anmälde hon sig trots allt till en alpha-kurs där, en grundkurs i kristen tro. Inom sig kände hon en tomhet och började samtidigt gå en ny new age-kurs. Detta var i januari 2017.

- Jag mådde så dåligt så jag tänkte nog att det inte spelade någon roll vad jag gjorde. Men ingen skulle minsann få pracka på mig Gud eller säga åt mig vad jag skulle tro, säger Rita.

Hon nämner att hon alltid har älskat Frälsningsarmén och som ung brukade hon ge en slant när medlemmar stod och sjöng på stan. När hon nu gick alpha-kursen så växte det fram någonting inombords som ledde till att hon efter tre månader tog emot Jesus i sitt liv och en månad senare, på mors dag, lät hon döpa sig. New age-kursen slutade hon på efter två lektioner då hon tappat intresset och det inte kändes bra att fullfölja den.

Rensade ut alla ockulta ting

Rita var så glad över att ha blivit frälst och döpt men efter dopet började hon må dåligt och känna sig ledsen. Kårledaren, Anita Allandotter, undrade då om det kunde vara så att Rita hade böcker och annat med ockulta inslag hemma. Det stämde så Rita slängde allt hon hade, stenar bland annat, och så kom Anita och hennes make, Henry, hem till henne och bad för och välsignade hennes lägenhet. Efteråt mådde Rita bättre.

I slutet av den sommaren var hon på Frälsningsarméns konferens Bygget.

- Jag har alltid känt mig utanför och som att jag inte passar in men när jag var där så sköljde en känsla över mig att jag hade kommit hem. Jag hade hittat det jag sökt efter hela livet, säger hon.

- Tomrummet inom mig hade fyllts och för första gången i mitt liv så kände jag mig hel och tyckte om mig själv, fortsätter hon.

"Förlåtelse är nyckeln"

Trots allt bar Rita på gamla sår men på kåren gick hon i förbönssamtal under sex timmar då hon fick prata ut om sitt förflutna och få förbön. En viktig del var också att förlåta dem som sårat henne, och kanske då särskilt mormodern, men också att förlåta sig själv för att hon hade tillåtit andra att behandla henne illa. Ritas mormor lever inte längre men de som gör det och som har sårat Rita har hon sökt upp. Hon har berättat för dem att hon inte längre hyser något agg emot dem och detta har fått henne att kunna släppa det gamla.

- Jag vet vad jag har varit med om men det är som om jag inte kan plocka fram det längre. Nu kan jag prata om exempelvis mormor utan att må dåligt. Då vet man att man har förlåtit, menar Rita.

- Förlåtelse är nyckeln och om man ska gå med Gud så måste man rensa ryggsäcken, påpekar hon.

Lämnade över till Gud och psykologen

Men då hon fortfarande befann sig i tvist med Försäkringskassan så kom det ett tillfälle när hon nästan tappade sin tro. Många gånger har hon hamnat mellan stolarna och slussats runt mellan olika instanser i samhället och nu blev hon tillsagd att ordna ett läkarintyg inom två veckor, annars skulle hon få avslag på sin ansökan om sjukpension. Det hade Rita redan fått några gånger och hon var även medveten om att det kan ta månader att få till ett läkarbesök. Hon blev så nedstämd att hon stängde in sig och pratade inte med någon på flera dagar. Hon lyssnade bara på lovsång och en dag gick hon ner på knä.

- Jag bad till Gud att hans vilja skulle ske, att han fick sköta om det hela, och jag tackade honom för att han skulle ordna allting, säger Rita.

Och så ringde hon psykologen och överlät allt åt henne samtidigt som hon försökte förtrösta på Gud. Psykologen kontaktade i sin tur Ritas läkare. Några veckor senare, närmare bestämt 17 januari i år, vaknade Rita upp med en märklig känsla inombords.

- Jag kände mig helt omfamnad av frid. Det går inte att beskriva men det var som om varje millimeter av min kropp var täckt av frid och jag tänkte att om det är så här det känns att vara med Gud så får han gärna hämta hem mig, berättar Rita.

Hon undrade samtidigt vad Gud menade med detta. Efter några timmar ringde telefonen. Det var en handläggare på Försäkringskassan som nu meddelade att allt var i sin ordning och att Rita skulle få sin sjukpension.

- Den friden jag fick den dagen har inte släppt än och nu är jag aldrig ensam. Om man inte går i egen kraft utan lägger saker i Guds händer så löser det sig, menar Rita.

- Nu har jag fått ett inre lugn, det är som om ingenting kan rubba mig och idag fattar jag inte hur jag klarade mig utan Gud tidigare, fortsätter hon.

”Jag är villig att gå dit Gud vill att jag ska gå”

Nu är hon medlem i kåren i Örnsköldsvik och går Frälsningsarméns bibelskola på distans. Hon understryker vikten av att läsa Bibeln, Guds ord, och att sjunga och lyssna på lovsång. Rita har fått bidra med inslag i gudstjänster ibland och hon ger en eloge till kårledarna som låter medlemmarna testa sina vingar och gåvor.

En annan person som betytt mycket för Ritas andliga utveckling är pastor Mattias Lekardal vars internetbaserade undervisning hon tagit del av. Han har även bett för och stöttat henne mycket. Rita ser framemot att komma ut i det hon är kallad att göra. Hon brinner för att nå människor med det kristna budskapet och skulle inte ha något emot att vara ute på gator och torg.

- Jag säger till Gud att jag är villig att gå dit han vill och göra vad han vill. Det är spännande för med honom vet man aldrig hur dagen blir, avslutar Rita.

Text: Teresia Jansson