"Nu har jag förstått meningen med livet"

I distriktet Dowlatãbãd i Afghanistan var det oroligt och krigshärjat under Shooja Oldins uppväxt. Skolorna var stängda periodvis och beväpnade män syntes i området. Shooja har en syster och en bror och vid ett tillfälle blev både hans bror och far skjutna. Brodern förlorade ena benet och pappan som sköts i huvudet avled några år senare i sviterna av detta.

— Ingen kände sig trygg och jag var ofta rädd. Det var ett liv utan framtid och man visste inte vad som skulle hända imorgon, om man skulle leva eller dö, säger Shooja.

År 2015 när han var i 20-årsåldern valde han att fly landet. Vart visste han inte, bara han kom bort från Afghanistan. Men egentligen ville han inte ge sig av och han påpekar att det nog inte är många som skulle resa från sitt hemland om det inte var fara för ens liv där.

— Att lämna sitt hem och sin familj och komma till ett helt nytt land med annat språk och annan kultur, jag tror inte att någon egentligen vill det, säger han.

Flykten blev dramatisk

Shooja tog hjälp av en människosmugglare och färdades till Pakistan i ett fordon med alltför många människor i. Föraren tog en kurva i för hög hastighet och bussen välte. Shooja förlorade medvetandet en stund och när han vaknade upp var han blodig och öm och människor skrek runtomkring honom. Några förlorade livet i kraschen, själv skadade han huvudet och armen men det rörde sig främst om skrapsår.

Och färden måste gå vidare om än till fots. Efter flera dagars vandring i bergen nådde sällskapet Iran och därefter Turkiet men där satte polisen stopp för resan och skickade tillbaka flyktingarna till Iran. De delade på sig och Shooja tog sig till Turkiet igen och vidare till Grekland med båt.

Efter att ha passerat ytterligare ett antal landsgränser i Europa kom han till Sverige och Malmö och snart placerades han på en flyktingförläggning i Västerås. Shooja växte upp i en muslimsk familj som dock inte var särskilt praktiserande men nu kom han i kontakt med en hel del kristna. Ett par kyrkor bjöd in till lektioner i svenska och Korskyrkan anordnade alphakurs, kurs i kristen tro, på persiska.

”Har lärt mig hur mycket Gud älskar oss”

Med anledning av den stora flyktingvågen det året började Frälsningsarméns kår i Västerås att engagera sig i integrationsfrågor på allvar. Personalen chartrade en buss, åkte ut till flyktingförläggningen där och bjöd med de boende till sina lokaler. Där blev det fika och språkkafé. Detta var efter att Shooja varit i Sverige i något halvår/år. Frälsningsarmén anordnade även alphakurs på svenska.

— Jag ville verkligen lära mig svenska så jag ville gå den kursen. Dessutom fick vi flyktingar bara 700 kronor i månaden och ett busskort kostade 600 så att vi blev hämtade av personalen på Frälsningsarmén var jättebra, säger Shooja.

— De bad för oss, gav oss mat och var väldigt omtänksamma och hjälpsamma och de försökte verkligen förstå oss, fortsätter han.

Även om Shooja lärde sig lite svenska på flyktingförläggningen så fick han ytterligare skjuts i de kunskaperna på kåren. Han uppskattade även innehållet i alphakursen.

— Som barn hade jag bara hört om hur Gud straffar oss. Här lärde jag mig om vad Gud har gjort för oss, hur mycket han älskar oss och att han förlåter våra synder. Att den som tror inte går förlorad utan har evigt liv, påpekar Shooja.

— Det jag läste i Bibeln och de handlingar jag såg att kristna gjorde fick mig intresserad, fortsätter han.

Så efter ett och ett halvt år sa han ”ja” till Jesus, att han ville följa honom. År 2020 invigdes han till frälsningssoldat i kåren.

— Jag har förstått meningen med livet och jag vet vad som händer när jag dör. Jag känner en stor frid och glädje och som om tomrummet inom mig har fyllts, förklarar Shooja.

— Nu känner jag mig trygg och jag vet att det finns en anledning till att Gud har skapat mig, fortsätter han.

Kåren ordnade med boende åt honom och idag bor han i en egen lägenhet. Efter en tid blev han till och med timanställd som allt i allo på Frälsningsarmén och hjälpte till med renovering, städning och annat.

— På så vis lärde jag mig hur en svensk arbetsplats fungerar, och om arbetsmiljö och rättigheter, säger han.

— Det var svårt för mig att komma ensam till Sverige och svenskar är inte alltid så lätta att få kontakt med. Jag kände mig helt låst, men på kåren fanns det folk som tog tid för mig. De känns som en familj, fortsätter han.

Pluggar till rörmokare

Shooja har gått Al massira; bibelundervisning på arabiska, och även Frälsningsarméns bibelskola på distans.

Han hjälper till med tekniken ibland på kårens gudstjänster och deltar i FFA; Football for all. Han kommer även till kyrkan för att studera och vara med på läxläsningstillfällen där han också hjälper andra. På sistone har Shooja tagit med ett gäng klasskamrater till kåren.

I skrivande stund läser han in gymnasiet på Komvux där han går en utbildning i VVS för att bli rörmokare. Han blir klar nu i vår och har fått anställning på HSB som fastighetsskötare och reparatör. Att han har haft möjligheten, modet och kraften att studera ser han som ett bönesvar.

— En del som kommer till ett nytt land blir sjuka och deprimerade men det är många som har bett för mig här. Jag har lärt mig både svenska och engelska och tagit körkort för bil och motorcykel, säger han.

Har Frälsningsarmén att tacka för mycket

Shooja har regelbunden kontakt med familjemedlemmarna i Afghanistan och han saknar dem då han inte träffat dem på sju år. Själv har han ett tillfälligt uppehållstillstånd som sträcker sig till år 2024 men som han hoppas ska bli permanent. Det han önskar mest inför framtiden är att klara av utbildningarna och få en stabil tillvaro och en egen familj.

— Sverige är ett fantastiskt land, jag känner mig hemma och jag är verkligen tacksam över att vara här. Det är tryggt och om man har drömmar och kämpar så kan man bli det man vill, påpekar han.

Idag har han Frälsningsarmén att tacka för mycket och han menar på att om han har gjort hälften av jobbet för att integreras så har kåren gjort resten. Och han har fått hjälp på alla möjliga sätt.

— Människorna i Frälsningsarmén har betytt väldigt mycket för mig. När jag har behövt prata så har de funnits där, säger Shooja.

— Och tack vare att jag studerat och inte hållit till ute så har jag undvikit att hamna i dåligt sällskap med droger och kriminalitet, avslutar han.

Text och foto: Teresia Jansson