"Nästan för bra för att vara sant"

Efter att nu 24-åriga John Olsson gått en bibelskola i närheten av Jönköping gick han en kurs för att bli kamratstödjare. Han började fundera över vad han skulle göra av sitt liv och både han och en kamrat kände ett starkt kall att arbeta för Gud. Den vännen bodde och jobbade i Norrköping så John funderade också på att flytta dit.

Bönesvar genom Facebook

John är uppvuxen på Klädesholmen utanför Göteborg men han och kamraten la ut en annons på Facebook att de sökte gemensamt boende i Norrköping och efter bara några minuter fick de svar. Ett kollektiv sökte just två killar som kunde flytta in omgående och det visade sig att de som bodde där var kristna.

– Och två av dem hade till och med gått samma bibelskola som jag, utbrister John.
– Det här var på sommaren och jag hade inga planer på vad jag skulle göra under hösten. Men eftersom jag fick bönesvar så snabbt angående boendet så kände jag ett lugn inombords, att det kommer att lösa sig, fortsätter han.

Blev erbjuden jobb hos Frälsningsarmén som ungdomskonsulent

När John tre veckor senare satt i bilen till Norrköping så ringde telefonen. Det var Sara Beijer, kårledare på Frälsningsarmén i just Norrköping. Det var ingen John kände till, i synnerhet eftersom han inte hade haft något med det samfundet att göra alls tidigare. Det visade sig att kåren sökte en medarbetare till barn- och ungdomsverksamheten och Sara hade blivit tipsad om John av en gemensam bekant som hade gått kamratstödjarkursen samtidigt som John.

– Jag skrattade eftersom samtalet kom precis när vi var på väg till Norrköping och jag sa att jag jättegärna ville komma på intervju, berättar John.

Nu har John arbetat där sedan år 2015 och har en heltidstjänst på kåren som ungdomskonsulent då han arbetar på kårens fritidsgård Fästet, i söndagsskolan, leder ungdomsgrupper, håller i lovsång, predikar och gör hembesök. Han möter många unga från förorten med invandrarbakgrund. John har också blivit invigd som frälsningssoldat i kåren.

– Jag trivs jättebra. Det är väldigt kul att arbeta tillsammans med kårledarparet och jag har lärt mig oerhört mycket, säger John.

Svårt att hitta ett nytt boende

Efter en tid, för ungefär två år sedan, var det dags att flytta från kollektivet men att få ett hyreskontrakt krävde några års kötid så John bestämde sig för att köpa en bostadsrätt. Han hade väldigt klart för sig vad han var ute efter och lade fram detta inför Gud. Han ville ha nära till jobbet, vattnet, matbutik och gym och önskade att lägenheten var fräsch utan behov av renovering men ändå någorlunda billig.

Han ville också att den låg centralt och på rätt sida av stan då John ville ha möjligheten att bjuda hem ungdomar. Exempelvis de han mötte på stan under de kvällar han befann sig ute för att erbjuda kaffe och samtal om Gud. Han hade själv blivit hembjuden av sin ungdomsledare tidigare i livet när han började ta sina första trevande steg mot en relation med Gud. Det hade betytt mycket för hans egen del och nu ville han kunna göra detsamma. Men i början kändes det hopplöst att få tag på det han sökte.

– Det var jättesvårt att hitta rätt lägenhet och när jag fastnade för en så var det ungefär 50 andra som också var intresserade av den, säger John som blev ganska nedslagen efter ett antal visningar och budgivningar.

Så fick han bönesvar genom mäklaren

Han hittade nämligen en lägenhet han väldigt gärna ville ha även om den skulle behöva renoveras en del. Men John och en kille i kollektivet bad över situationen och veckan efter blev John uppringd av en mäklare. Han hade valt ut fem personer som visat intresse för en viss lägenhet, just den som John hade fattat tycke för. Nu fanns det en till salu i samma trappuppgång och John blev inbjuden till en VIP-visning av den. John kände sig lite tveksam med de tidigare besvikelserna i bakhuvudet men gick ändå dit.

– Den var precis likadan som den jag tittat på förut men renoverad så den var jättefräsch. När jag såg den förra hade jag sett framför mig hur jag skulle vilja göra om den och den här såg ut precis så. Jag blev kär direkt, förklarar John.

Då han var ensam på visningen blev det naturligt att han samtalade en del med mäklaren och John berättade om sitt arbete med ungdomar i Frälsningsarmén och vad han hade för ambitioner med sitt hem. Det visade sig att ingen hade lagt något bud än så John lade det första. Han erbjöd sig att köpa den för utgångspriset men tänkte att priset säkert skulle sticka iväg i rask takt. John begav sig iväg till jobbet och det tog inte mer än en kvart så ringde mäklaren honom. John tänkte att någon budat över honom och ställde in sig på det.

– Men mäklaren sa: "Du fick den!" Han hade berättat för säljaren om mig som då sa att han ville sälja den till mig och ingen annan för att han tyckte att jag verkade vara en bra person, säger John.

"Jag tänkte att det måste vara någon som driver med mig"

Han blev väldigt överraskad men de glada nyheterna var inte slut där. När John kom till lägenheten för att skriva på köpekontraktet så pratade han en del med säljaren som hade gjort det mesta av renoveringen själv och John påpekade hur fint han tyckte att han hade matchat väggar, bord, stolar och soffa. Säljaren undrade då om John ville ha soffan. Den var nästan ny och värd omkring 25 000 kronor men för otymplig tyckte säljaren. John blev överrumplad men tackade ja. "Du kan faktiskt få bordet och stolarna också, och de stora IKEA-garderoberna med om du vill. Och jag vet inte om jag kommer ha någon balkong på nästa ställe så om du vill ha utemöblerna får du dem också", sa säljaren.

– Jag tänkte att det måste vara någon som driver med mig och började undra var de dolda kamerorna satt och mäklaren sa att han aldrig hade varit med om något liknande, säger John.

Det visade sig att säljaren mer eller mindre bodde på sitt kontor och därför inte riktigt orkade hantera de överblivna möblerna. Det hela slutade med att han lät John peka på allt han ville ha och så fick han det. Allt porslin till exempel.

– Det var nästan för bra för att vara sant och jag kände en sådan tacksamhet, understryker John.

När en vän kom på besök lade han märke till ett citat som förra ägaren skrivit på ena väggen. Det löd: "For a wounded man shall say to his assailant: If I live, I will kill you. If I die, you are forgiven." Vännen undrade om det var John som skrivit det och han kände till att det var ett stycke ur en låt av hårdrocksgruppen "Lamb of God." Kamraten tyckte att budskapet var "jättekristet" och drog paralleller till när Jesus hängde på korset och förlät rövaren som hängde intill honom och lovade att de skulle ses i himmelen.

– För mig var det en bekräftelse på nåd, att jag har fått allt av nåd och välsignelse. Och den här lägenheten är verkligen ett hem jag kan bjuda in människor till och välsigna dem, säger John.

"Jag kan släppa allt till honom och behöver inte oroa mig"

Vid årsskiftet går jobbkontraktet på kåren ut och i nuläget vet inte John hur nästa år kommer bli och vad som ligger framför.
– Men jag är inte orolig. Det känns som om Gud alltid löser saker åt mig, han har alltid gjort det så varför skulle han inte göra det nu? Jag kan släppa det till honom och behöver inte oroa mig, avslutar John.

Text: Teresia Jansson

Läs även artikeln om hur John på ett mycket märkligt sätt "råkade" träffa på sina biologiska föräldrar bland Filippinernas omkring 105 miljoner invånare.