"Mitt i allt visar sig Gud på de mest underbara sätt"

Mormors ställe. Snack om en gubbe i himlen. Många tanter och en del barn. Sitta still. Luciatåg. Fika. Detta var Frälsningsarmén och Gud för mig som barn. Absolut en lång rad av roliga och trevliga händelser, men det var ju mormors häng, inte mitt. Visst var det roligt att få sjunga i barnkören varje vecka och ibland hjälpa min moster i caféet. Men att be, lyssna på berättelser och sitta still- nej, inget för mig.

Åren gick och Frälsningsarméns barnkör Joykids byttes ut mot alla möjliga aktiviteter i Nässjös olika föreningar. Mormor pratade alltid gott om Frälsis och Gud, men jag var inte särskilt intresserad. Jag hade ju så mycket annat roligt att göra.

En klasskompis tog med mig till dansgruppen

När jag gick i mellanstadiet blev jag återigen inbjuden till Frälsningsarmén, men inte av mormor denna gång och inte till något café. Det var min klasskompis som ville att jag skulle hänga med till en dansgrupp som precis hade startat. ”Okej” tänkte jag, och följde med. Det tog inte många gånger innan jag kände mig så otroligt hemma och jag längtade varje vecka till dansen med efterföljande ”tonår”.

Efter något år skedde allting så snabbt- jag började i scouterna, jag blev juniorsoldat, jag åkte på läger och hajker, jag började hjälpa till i söndagsskolan och jag trivdes så bra. Jag fick höra om Jesus och älskade att sjunga lovsång. Någonstans mitt i allt detta brukar jag säga att jag blev frälst.

Bestämde mig för att nu är det på riktigt

Jag hade då inget särskilt datum för när det hände, vilket under en period bekymrade mig. Jag hade fått för mig att man var tvungen att ha det, och tyckte alltid att frågan "Är du frälst?" var jobbig att svara på. Under en nyårskonferens i Umeå gick jag fram till förbön och bad en frälsningsbön tillsammans med en ledare. Där och då bestämde jag mig för att nu är det på riktigt. Något år senare tog jag också steget att gå från Juniorsoldat till soldat på kåren i Nässjö.

Därifrån har livet med Jesus fortsatt som världens största äventyr. Jag har utmanats och slipats. Ibland har det känts som att jag gått två steg bakåt för varje steg fram, men så mitt i allt har Gud visat sig och sin vägledning på de mest underbara sätt.

Förstod att även jag var värd någonting

Efter gymnasiet fick jag möjlighet att gå ett år på folkhögskola och för min del blev det gospellinjen i Glimåkra. Jag kan fortfarande, såhär nästan sju år senare, se hur det året har påverkat mitt liv med Jesus. Under året på folkis fick jag utmana mig själv och min icke så extraordinära frimodighet. Jag började förstå att även jag kunde ha gåvor att bidra med, att även jag var värd någonting.

Kombinationen av häng, lek och Jesus

En enorm längtan efter att få berätta om Jesus för människor, och i synnerhet barn och ungdomar, började växa fram och året därpå började jag jobba som barn- och ungdomskonsulent på hemmaplan, alltså på kåren i Nässjö. 

I Nässjö blev jag kvar tre år. Tanken från början var ett år, men jag kunde bara inte sluta. Jag älskade ju det! Jag älskade kombinationen av häng, lek och Jesus. Och det gör jag fortfarande. Nu har det gått sex år sedan jag började jobba med barn och ungdomar och jag kan helt klart säga att det är det bästa jag vet!

Varför streta emot?

Efter åren i Nässjö hade jag egentligen planerat att flytta till Göteborg och börja plugga till mellanstadielärare, men även denna gång hade Gud andra planer. Mycket bättre planer. Jag flyttade upp till Stockholm istället och fortsatte jobba i Frälsningsarmén både lokalt och nationellt med barn och ungdomar.

Under de här tre åren har det gått upp för mig - Gud vill nog att jag ska vara i Frälsningsarmén, så varför streta emot? Och jag behöver inte tänka efter många sekunder innan jag inser att det är ju det även jag vill.

Detta får mitt hjärta att bulta!

Tiden i Stockholm har definitivt fört mig närmare Gud. Jag har fått utvecklats i mitt ledarskap, fått ta mer plats och större ansvar. Jag har träffat massor av människor som jag fått ta rygg på och fått lära mig av. Jag har fått dela livet med så många människor och inte minst har jag fått träffa fantastiska barn och ungdomar. Min längtan efter att få bidra till att Guds rike växer blir större för varje dag och de där tillfällena då jag får använda mina gåvor för att berätta om Jesus för ett gäng barn får mitt hjärta att bulta. Det är så ballt!

Min väg till Gud har kanske inte varit från totalt mörker till ljus, men den har inneburit ett hopp och ett meningsfullt liv som jag aldrig hade kommit i närheten av utan Jesus. Min tro på Jesus har vart bidragande till så mycket- självförtroende (eller kanske snarare Jesusförtroende), ledarskap, vänner, äventyr, spänning, utmaningar och en massa annat.

Nya utmaningar med utbildning till frälsningsofficer

Det bästa är att det inte slutar här. Jag är bara i början av min resa och det känns så fantastiskt spännande. I höst väntar nya utmaningar som kanske får bli starten på ett av de största äventyren i mitt liv. I augusti påbörjar jag min utbildning på Frälsningsarméns Officersskola och flyttar ner till Halmstad där jag ska få praktisera min utbildning. Jag ser fram emot två år där jag får utvecklas i mitt ledarskap och upptäcka ännu mer av vad Gud har för planer för mitt liv. För som det står i Jesaja 55:9 ”Liksom himlen är högt över jorden, så är mina vägar högt över era vägar, mina planer högt över era planer”. Jag säger bara: ”wow!”

Text: Lina Melkersson