Med Jesus kom friden

Hanna Smedjegård hade en väldigt vanlig, trygg och kärleksfull uppväxt i Västerås med en lillebror och akademiskt utbildade föräldrar. Hon lät konfirmera sig även om det inte gav något direkt avtryck i hennes liv. Samtidigt beskriver hon sig själv som en reflekterande person som funderade mycket kring liv och död och godhet och ondska. Visst hände det också att hon bad någon form av bön till högre makter när hon hamnade i jobbiga situationer men hon hade inte klart för sig om det verkligen finns någon Gud.

"I kören pressade de mig aldrig utan lät mig vara"

I gymnasiet hade hennes klass en handledare som var officer inom Frälsningsarmén och som även ledde den kör som Hanna var med i via det estetiska valet. Marina, som frälsningsofficeren hette, hade även en kör i Frälsningsarméns regi som Hanna fick nys om och den gick hon med i och sjöng i under fyra år, tills hon fyllt 20.
– Jag mådde väldigt bra av att sjunga och vi hade andakt varje gång. Det var en jättefin, varm kristen gemenskap där jag lärde känna människor som kom att bli betydelsefulla för mig. De pressade mig aldrig utan lät mig vara, säger hon.

Vid förbönen blev friden påtaglig

I oktober 2010 gick hon på en gudstjänst då några vänner till henne skulle invigas till frälsningssoldater i Frälsningsarméns kår i Västerås. Hanna ville vara med och hedra dem då hon förstod att det var viktigt för dem. Efter predikan bjöds det in till förbön och någonting inom Hanna sade att hon skulle gå fram.

– Jag gick fram till botbänken och böjde knä och Marina frågade om jag ville bli frälst. Jag sa ja utan att riktigt fatta vad det innebar och hon bad och jag bad efter. Jag kan inte riktigt förklara vad som hände vid det tillfället, man jag vet att det var då jag upplevde Gud på riktigt första gången och jag förstod att han verkligen fanns. Friden blev påtaglig och den friden har följt mig efter det, berättar Hanna.

"Jag fick chans att ställa alla mina frågor"

Hanna beskriver sig själv som rastlös och rapp och kanske just därför blev hon snabbt en del av kåren. Där kände hon sig väldigt hemma och hon minns att hon hade ett väldigt sug efter att lära känna Jesus och att lära sig mer om Bibeln. Bland annat gick hon en alpha-kurs som hon senare kom att bli en av ledarna för.

– Jag älskade gudstjänsterna och var så fascinerad av undervisningen! Det var högt i tak och jag fick chans att ställa alla mina frågor, säger hon.

Attraherad av frälsningsofficerarnas hängivenhet

Men att bli frälsningssoldat var inget för henne, trodde hon, eftersom hon inte ansåg att hon skulle kunna leva upp till vad det innebar. Men efter sex månader blev det tydligt för henne att det var precis det hon ville. På påskdagen 2011 blev hon invigd till frälsningssoldat på kåren i Västerås. Hon förstod också att officerskapet är hennes kallelse och hon älskade miljön i kåren och kände att det skulle vara fantastiskt att få jobba där. Att officersrollen verkade så variationsrik tilltalade henne också. Hon läste därmed två år på Officersskolan och blev invigd frälsningsofficer i juni 2014.

– Redan innan jag var frälst var jag väldigt attraherad av officerskapet på grund av den hängivenhet och övertygelse jag såg. Dessa människor brann för det de gjorde när de ville göra en skillnad både för dem i och utanför kåren, säger hon.

Hon bär en längtan att se alla generationer i kyrkan

Nu har hon arbetat som metodstöd för barn och ungdom i tre år, men det här med att bli utplacerad hade i vanliga fall inte varit helt okomplicerat för henne.

– Jag har nog lite av ett kontrollbehov men Gud visade mig vilken frid han ger när man släpper allting till honom, säger hon.

Men det var med en skräckblandad förtjusning hon tog sig an uppgiften eftersom hon var ödmjuk inför den och till en början såg hon inte riktigt vilken skillnad hon skulle kunna göra eller vad hon kunde bidra med. Men dessa år har gett henne otroligt mycket i form av fina möten med barn, unga och ledare, kunskap och erfarenheter och kanske framför allt hopp och tro inför framtiden när det gäller barn och ungas upprättelse och plats i Frälsningsarméns prioriteringar idag. Hon bär en längtan att se alla generationer i kyrkan som strävar framåt tillsammans och hon upplever att det går åt rätt håll på det området.

Efter att ha blivit frälst har hon blivit lugnare till sinnet och många gånger när hon burit på frågor som hon överlämnat till Gud har hon fått svar. Det har fascinerat henne hur sjuka människor blivit friska när de fått förbön och hon har fått många fina samtal med människor om livet.

- Jag tror att alla söker svar och en mening och frid i livet och folk vänder sig till mig eftersom det finns ett hopp i den kristna tron som lyser starkt. Jag tror att det finns en tanke i samhället att den kristna tron ger svar på de svåra frågorna, säger hon.

Är kårledare i Borlänge och Västerdalarna

Hon påpekar hur mycket glädje och välsignelser det ger när man bjuder in Gud i sitt liv. Hon är numera kårledare för Frälsningsarmén i Borlänge och Västerdalarna.

– Borlänge och Västerdalarna behöver Jesus och Frälsningsarmén. Framförallt Borlänge är en stad med många stora utmaningar och förhoppningsvis kan vi bidra till att ljus och hopp sprids till människorna i bygden. Det är min stora önskan och längtan, avslutar hon.

Teresia Jansson