Kärlek och förlåtelse ledde till drogfrihet

Göran Malmgren arbetar som boen­decoach på Frälsningsarméns ut­slussningsboende Halvvägshuset i Hjorthagen. Där stöttar han klienterna och hjälper dem att ordna sysselsättning, söka boende och hålla i kontakten med myndigheter. De han möter har genom­gått behandling för substansmissbruk och Göran kan lätt sätta sig in i deras situation, eftersom han själv har levt det livet tidigare.

Han växte upp med sex syskon i Mär­sta norr om Stockholm med en pappa som drack mycket, ibland t-sprit, och en ganska frånvarande mamma. Föräldrar­na skrek och bråkade och när de skilde sig blev barnen fosterhemsplacerade. Göran kom som nioåring till en kristen familj utanför Uppsala. Fosterföräldrar­na var stränga men kärleksfulla. Göran var en orolig själ men vistelsen där gjorde honom lugnare och tryggare.

— Det var precis vad jag behövde och även om jag inte tog till mig den kristna tron då så fick jag en förståelse för hur en familj bör fungera, säger han.

Alkoholen och haschet dövade de torterande känslorna

Men så flyttades han till en familj i Kristinehamn och när mannens företag gick i konkurs började han dricka och behandla barnen illa. Göran upplevde att han utsattes för psykisk terror. Tidigt i tonåren kom alkoholen in i även hans liv och snart också hasch. Ruset fick honom att må bättre och dövade rädslor, ångest och otrygghet. Det var några snurriga och röriga år då han kände sig torterad av sina egna känslor.

När han var 14 år kom han till en fa­milj i Dalarna där dottern var frälst. Vid ett tillfälle när Göran var i köket tillsam­mans med henne började lampor tändas och släckas av sig själva.

— Det var en jätteobehaglig atmosfär och jag hörde en röst inom mig som sa åt mig att dra ut en låda, ta fram en kniv och döda min syster, berättar Göran.

— Men så kom hon fram och kramade om mig och jag bara grät för att det var så otäckt, fortsätter han.

Systern gav Göran en Bibel och tidigt en morgon några dagar efter händelsen i köket så slog han upp den. När han läste i den blev han alldeles lugn inombords.

— Jag uppfylldes av en frid och det var en fantastisk känsla. När jag kom ut ur rummet sa min mamma: ”Men Göran, det lyser ju om dig!”, berättar han.

Följde med kompisen till kyrkan

Han började förstå att det finns en and­lig dimension men han fortsatte att leva som innan med droger och alkohol. Han begick även brott, åkte fast och hamnade på ungdomshem. Vid det här laget hade hans bästa kompis i Märsta mött Jesus och blivit frälst. Göran började följa med honom till pingstkyrkan under permis­sionerna och vid ett tillfälle gick han fram i kyrkan, böjde knä och tog emot Jesus som sin Herre och frälsare.

— Det var en underbar upplevelse och mitt liv vände helt, så personalen på ung­domshemmet märkte en stor föränd­ring. Jag slutade med både alkohol och droger, även nikotin, säger Göran.

Åter till drogerna

Han placerades i kompisens fosterfa­milj som var kristen och det fungerade bra ända tills Göran hamnade i konflikt med föräldrarna där. Då tappade han fot­fästet och gled in i missbruket igen. Det kom att bli många kämpiga år där han slets mellan drogerna och gemenskapen med Gud. När han träffade en kvinna som gav honom stabilitet lyckades han få ordning på tillvaron. De gifte sig och fick två barn tillsammans. Men när paret var ifrån varandra en period började Göran använda amfetamin.

— Det var som att komma hem, en så­dan stark upplevelse av kemisk lycka som plockade bort all smärta, ångest och allt dåligt samvete, förklarar han.

Det resulterade i skilsmässa och Göran flyttade in hos en tjej som också knarka­de. Men snart blev de vräkta och de kom att leva i hemlöshet i flera år. Garage, trappuppgångar, bilar och husvagnar fick tjäna som uppehälle. Göran stal kop­par och kablar som han sålde till skrot­handlare för att kunna köpa droger. Han beskriver det som ett rövarliv.

— Så länge jag var påtänd var det inga problem, men så fort jag inte var det kän­de jag en smärta, som att allt var kört och att det inte fanns något hopp eller någon framtid fastän jag en gång hade sett lju­set i Jesus, säger han.

— Jag kände mig usel som människa för allt jag hade gjort mot mig själv, barnen och andra. Jag trodde inte att det fanns någon förlåtelse för mig, så jag började leva väldigt destruktivt, fortsätter han.

Göran gick emot allt det han visste var rätt och till slut föraktade han sig själv så mycket att han inte kunde se sig själv i spegeln. När han kom till häktet i Öst­eråker var han så nedbruten och full av ångest att han inte ens klarade av att ta en promenad. Han kurade ihop sig i sin cell i tre och en halv vecka. Därefter place­rades han på Skänningeanstalten och där på rummet hände någonting.

Ropen till Jesus gav honom frid

— Jag mådde fruktansvärt dåligt och var så deprimerad över hur jag hade svi­kit mina barn och hade en sådan otrolig längtan efter att gottgöra dem. Så jag började ropa efter Jesus, berättar han.

Då övermannades han av en otrolig kärlek och värme.

— Jag kände mig så älskad och förlåten och jag fick se vem jag egentligen var: En människa som inte ville leva i mörkret och lögnerna utan i ljuset, utbrister Göran.

På natten hade han en våldsam dröm där hans själ slets mellan onda och goda krafter men klockan 2.30 på morgonen vaknade han och satte sig upp i sängen.

— Jag hade en sådan frid i hjärtat och kän­de att nu var jag på rätt väg, förklarar han.

— Det var fantastiskt och jag kände hur jag blev löst från drogbegäret och från den kvällen har jag inte knarkat, fortsätter han.

Började läka och förlät sig själv

Dagen efter märkte både hans kamra­ter och terapeut att det hade hänt någon­ting med honom. Senare kom Göran till Jälla behandlingshem i Uppsala och ett program med 12 stegs-inriktning. Snart kunde han se sig själv som någon annan än bara en beroendepersonlighet. Han förstod att han hade en behandlingsbar sjukdom, började läka och fick förmågan att förlåta sig själv.

Idag är Göran gift med en kristen kvin­na, han har läst in gymnasieåren och ut­bildat sig till socialpedagog och alkohol/drogterapeut. De senaste sex åren har han arbetat med människor inom det området i Frälsningsarméns regi. Dessutom har han själv varit utan droger i 12,5 år.

— Kan jag bli drogfri så kan vem som helst bli det, menar Göran.

— Jag var tvungen att hamna på botten i mitt missbrukarliv för att vara i en po­sition då jag var öppen för att Gud skulle kunna gripa in. Jag har aldrig efter det haft några problem att hålla mig nykter eller drogfri, avslutar han.

Text och foto: Teresia Jansson

Artikeln har publicerats i Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 3 -2021