”Jesus gav oss kraften att kämpa”

Bröderna Ali och Mathias, 23 respektive 25 år, föddes i Pakistan men växte upp i ett grannland tillsammans med en till bror och en syster. Familjen var muslimsk och Ali var nyfiken och ställde många frågor men deras far var öppensinnad och tvingade dem inte att följa de traditionerna.

– Han tyckte inte att vi skulle tänka så mycket på religion utan koncentrera oss på skolan. Han sa att jag själv kommer komma fram till vad som känns rätt, att min nyfikenhet kommer att ge mig kunskap, säger Ali.

Deras farbror däremot var en väldigt strikt shiamuslim med bestämda åsikter om exempelvis kristna.

– Han sa att de var farliga och att de inte tror på Gud, berättar Ali.

Oroligheter, flykt och hopplöshet

År 2011 dog brödernas pappa och det var ett hårt slag för dem båda som upplevde att tillvaron blev alltmer hotfull utan tryggheten från honom. Det blossade även upp en konflikt i släkten. När oroligheterna tilltog i området runt år 2015 gav sig hela familjen, med hjälp av människosmugglare, av mot norra Europa. Ali och Mathias separerades under vägen från mamman och syskonen. När bröderna, en decemberdag fyra månader senare, anlände till Sverige mådde de inte bra alls och de saknade sin familj.

– Jag var stressad, deppig och kände att jag inte hade någonting att leva för. Jag hade tappat hoppet, förklarar Ali.

I kyrkan motbevisades fördomarna

På flyktingförläggningen de kom till fick de frågan om de ville besöka en kyrka som erbjöd en mängd roliga aktiviteter. De tvekade men tackade tillslut ja till erbjudandet. Väl där möttes de av vänliga människor och Ali beskriver hur ett lugn infann sig.

– Det var en bra känsla och när jag kom ut ur kyrkan var jag så glad så jag nästan grät. Fördomarna jag haft stämde ju inte alls. Där började min resa mot tron och det var som om jag fick hopp igen, förklarar han.

Det visade sig att hans bror kände likadant.

–Jag var rädd och visste inget om framtiden men i kyrkan fick jag en känsla i hjärtat som gjorde mig trygg, som om någon sa att den skulle ta hand om mig, och jag upplevde att det fanns något väldigt viktigt där, säger Mathias som blev mer nyfiken på vem denna Jesus var.

Blev hotade av andra muslimer

Bröderna flyttades till en ny flyktinganläggning men efter att ha varit i kyrkan blev de hotade av ett gäng afghanska killar de bodde med. De ifrågasatte dem och menade på att de hade slutat tro på Gud.

– Det gjorde mig rädd, och på det boendet var det någon som försökte begå självmord också, säger Ali som tyckte att tillvaron började bli obehaglig.

Via sociala medier hittade Ali och Mathias sin mor, lillebror och syster och bodde med dem i Norge ett par år. När de fick avslag på sin asylansökan där och ett dygn på sig att lämna landet begav de sig alla till Sverige igen. Att låta sig skickas till Afghanistan var inget alternativ för dem. Då de saknade uppehållstillstånd även här hankade de sig fram genom att arbeta svart och de bodde veckovis hos olika bekanta. Ali och Mathias tog sig till Helsingborg där de under ett år fick bo hos en vän från byn i hemlandet.

– Jag tänker att alla som hjälpt oss är gåvor från Gud och vi har träffat många fina människor så jag är väldigt tacksam, säger Mathias.

Frälsningsarmén kändes som hemma

En annan vän som fått ett utvisningsbesked hade även han blivit intresserad av den kristna tron och gick till Frälsningsarméns kår. När han lät döpa sig följde Ali och Mathias med. Det här var år 2020, i början av coronapandemin.

– Första gången jag var hos Frälsningsarmén kände jag mig hemma och jag ville lära mig mer om tron. Jag hade många frågor och fick tipset att börja läsa Nya Testamentet, berättar Ali.

Av kåren fick bröderna en engelsk Bibel som de läste mycket i tillsammans. De lärde sig om Jesus och fick höra om andra människors erfarenheter av honom. Mathias hade lidit mycket av ångest som triggades vid åsynen av en polisbil av rädsla för att bli utvisad.

– Bibeln var den bästa gåvan och vi kände att Gud var med oss. Det gav oss hopp och minskade min rädsla, säger Mathias som även tog emot förbön, något som gav än mer lugn och frid.

Läser Bibeln vid rädsla och ångest

Han nämnder bibelordet i Johannesevangeliet 14:27: ”Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet.” (SF15)

– Det läste jag högt för mig själv när jag hade ångest och det hjälpte mig att kontrollera den. Jag läser det fortfarande om jag blir rädd eller inte vet vad jag ska göra, förklarar han.

De gick även en Alpha-kurs i kristen tro. Vännen berättade att han haft en dröm då han befunnit sig i en mörk tunnel. I slutet av den såg han ett ljus och där stod Jesus med Ali och Mathias på varsin sida om sig och han hörde Jesus säga: ”Håll mig i handen”. Bröderna tolkade det som ett erbjudande att komma närmare Jesus. Efter Alpha-kursen lät de döpa sig i det septemberkalla vattnet vid Fria badet i Helsingborg.

– Känslan var obeskrivlig och magisk. Jag föddes på nytt, lämnade allting bakom mig och började ett helt nytt liv med Jesus. Det är en av de viktigaste dagarna i mitt liv, förklarar Ali.

Efter åtta år: Äntligen uppehållstillstånd!

Av vännerna på kåren fick de hjälp att hitta en bra advokat. Det blev flera vändor med intervjuer och möten på migrationsverket och i domstol och efter avslag på asylansökan började processen om från början igen. En fråga de fick var vad de skulle göra om de blev utvisade till Afghanistan.

– Jag svarade att det inte är någon skillnad mellan mig och en svensk för jag har aldrig varit i Afghanistan och kan vare sig läsa eller skriva på dari som talas där, säger Ali.

Förra sommaren, efter totalt åtta år, fick de tillslut det besked de hoppats på; uppehållstillstånd i Sverige med rätten till svenskt personnummer, bankkonto/kort, att söka pengar och att arbeta. Bidragande orsaker till det positiva beskedet var familjekonflikten och konverteringen till den kristna tron.

– Det går inte att beskriva! Jag var så glad så jag skrek rakt ut när jag fick beskedet av min advokat och det tog ett par månader att landa i det, säger Ali.

– Ja, det är fortfarande lite overkligt, det kommer ta tid att förstå, säger Mathias.

Hade inte orkat utan gudstron och kårfamiljen

Killarna är djupt tacksamma till medarbetarna och vännerna på Frälsningsarmén som stått vid deras sida under alla dessa år. De har dessutom fått bo hos en av ledarna.

– Det har varit en tuff tid och då det ibland har känts hopplöst men det som gett mig hopp är min tro, min församling och Jesus. Att lägga allt i Jesu händer har gett oss kraften att kämpa. Människorna på kåren är vår familj, vi hade inte klarat det utan dem, säger Ali.

– Och jag kan inte tänka mig att vara utan min bror i vare sig bra eller dåliga tider. Jag är tacksam att jag har honom, fortsätter han.

Nu hoppas de få kontakt med sina övriga familjemedlemmar igen. Bröderna har under väntan på asyl läst in gymnasiet på en folkhögskola och Ali läser nu en utbildning inom VVS medan Mathias utbildar sig till snickare. Om de har en anställning om tre år kan uppehållstillståndet bli permanent.

– Jag vill jobba samtidigt som jag pluggar för jag vill inte leva på bidrag, jag vill själv bidra till samhället, säger Mathias.

”Jesus är själva livet”

Båda vill fördjupa tron och utvecklas i ledarrollen i församlingen. Redan nu leder de en Alpha-grupp på engelska och arabiska med ett par konvertiter från Iran och Irak. I den kan de vrida och vända på sina funderingar om kristendomen och Jesus.

– I de länderna kan man inte ifrågasätta eller ställa frågor om tro och religion men alla har ju sådana tankar så det är viktigt att de förstår att vi har den friheten här, påpekar Ali.

Mathias inflikar:

– Jag vill dela med mig till andra om hur jag blev kristen och om hur jag upplever Gud, det är därför jag vill vara ledare i kyrkan. Men jag är försiktig med dem som gör narr av det för det här är viktigt för mig. Jesus är själva livet, den jag alltid kan gå till, min far som vet allt om mig och som jag kan vara mig själv inför.

Text: Teresia Jansson

P.s Ali och Mathias heter egentligen något annat men använder här fingerade namn av säkerhetsskäl.