"Jag har fått svar på mina frågor"

År 1994 föddes John Olsson, eller Jay som han döptes till i Filippinerna. Vid två års ålder, efter att ha bott en period på ett barnhem, adopterades han av ett svenskt par och uppväxten utspelade sig på ön Klädesholmen utanför Göteborg.

John har inga minnen från hemlandet men har sett bilder från när adoptivföräldrarna var där för att hämta honom. John har två äldre syskon som också är adopterade, en bror som liksom honom är från Filippinerna och en syster från Korea. Hans bästa vän var även han adopterad och då föräldrarna pratade öppet om det hela kändes det naturligt för John.

– Men visst har jag undrat hur mina biologiska föräldrar ser ut och vem jag har fått mina drag ifrån, särskilt när man såg sina svenska kompisar med sina föräldrar, säger John.

Drog sig bort från gemenskapen i kyrkan

Hans adoptivföräldrar är kristna och familjen gick till en kyrka på ön och John var med i söndagsskolan varje vecka. Men då det inte var så många i hans ålder i församlingen tyckte han inte att det var särskilt kul och därför kom han att glida ifrån det sammanhanget.

– Jag upplevde även att det som sades i kyrkan inte gällde i vardagen för särskilt många, så även det påverkade mig på så vis att jag drog mig bort från den gemenskapen, förklarar John.

"Jag insåg att det faktiskt finns sköna kristna"

I gymnasiet hade han fått upp intresset för att åka skidor och snowboard och han och en kompis följde med på ett skidläger en kyrka anordnade även om de inte hade för avsikt att delta i någon form av kristen aktivitet under veckan. Men då kom flera av Johns fördomar om kristna att brytas ner. De som höll i lägret var ungdomar som gick en bibelskola i Götabro utanför Örebro.

– Det var en stor chock för mig att ledarna var så unga. Vi försökte hålla oss för oss själva men de slog sig ner och pratade med oss där vi satt längst bak i bussen och jag insåg att det faktiskt finns sköna kristna och inte bara tråkiga sådana. Dessutom var de genuina, om de inte hade svar på alla frågor vi ställde om tron så erkände de det, berättar John.

"De var äkta och levde upp till det de sa"

Skidveckan resulterade i att John började delta i ungdomsträffar i kyrkan på fredagkvällar. Han och vännerna blev också till vardags hembjudna till sina nyfunna kamrater.

– Jag var i kyrkan på fredagar och söndagar men de här personerna levde med sin tro varje dag och de var äkta och levde upp till det de sa. Det fascinerade mig, säger John.

Det hela ledde fram till att han tog beslutet att bli en kristen och att döpa sig. Efter gymnasiet valde han även att gå bibelskolan Livskraft i Aneby nära Jönköping och John beskriver det som att det var där resan med Gud började. Bland annat så hade eleverna schemalagd tid för att umgås med Gud på tu man hand.

– Då blomstrade min relation med Gud för jag förstod att det faktiskt handlar om just en relation och inte bara religion, säger John.

Fick göra praktik på ett barnhem på Filippinerna

Ett inslag under studietiden var även att göra praktik någonstans och många valde att åka utomlands. John och en vän ville väldigt gärna till Hawaii men till deras förtret gick de planerna i stöpet. Då hörde rektorn av sig och berättade att Filippinerna skulle kunna vara ett alternativ och John mindes då att en av ledarna på skidresan sagt att om John någon gång tänkte åka till sitt födelseland så ville han följa med. Det var snabba puckar men de två kom iväg dit och till ett barnhem där killarna gjorde sin praktik. Detta var för fyra år sedan.

– Det kändes overkligt att vara i mitt hemland. Vi befann oss i slummen där de knappt hade sett några vita och när de undrade varför jag inte kunde deras språk så berättade jag att jag är adopterad, säger John.

Hans biologiska mamma hade arbetat på barnhemmet

Han berättade om sitt liv för en kvinna på praktikplatsen och visade de bilder han hade från tiden på barnhemmet. Kvinnan utbrast då: "Jag känner igen hon som har dig i famnen, hon var min kollega för 30 år sedan!" Kvinnan trodde dock inte att den tidigare arbetskamraten fortfarande levde men listade ut att just Johns barnhem låg endast ett par timmar från platsen de nu befann sig på.

– Helt plötsligt blev det hela verkligt för mig. Av Filippinernas 7000 öar är 900 bebodda och vi hade lyckats hamna på just den som jag växte upp på, säger John engagerat.

Han fick träffa sina biologiska föräldrar

Nu väcktes tanken på att försöka leta upp de biologiska föräldrarna. Samtidigt hade John fått höra många berättelser från praktikplatsen där människor lämnat sina barn och sedan inte ville ha något med dem att göra. Men inom sig kände John en maning som han tror var från Gud och den löd: "Du måste träffa dina föräldrar för de har lämnat dig i kärlek." Någon lyckades ta reda på att föräldrarna levde och var de bodde så snart var John på väg dit.

– Oj, vad sjukt!, tänkte jag. När jag kom fram så gick jag genom en korridor som kändes jättelång och det hela var lite läskigt eftersom jag visste att på andra sidan stod mina föräldrar, berättar John.

– Där satt min mamma på en stol och jag såg att hon hade gråtit. Hon sprang fram och kramade mig och sa: "Sorry, sorry!", fortsätter han.

Även pappan satt och grät och ändå ingår det i landets kultur att man som man inte gråter öppet. Också han omfamnade sin son. John fick även träffa sin syster som inte visste om hans existens då föräldrarna resonerat som så att de ändå aldrig skulle ses. Även hon grät och kastade sig runt sin brors hals. Systern har John fortfarande kontakt med och henne sponsrar han så att hon kan gå en utbildning.

Föräldrarnas hem i kontrast mot Johns hem i Sverige

John fick nu även se hur hans familjemedlemmar bodde. De sov på kartongbitar på golvet och inredningen i köket bestod i princip av några stenar. Det gav John en tankeställare.

– Det slog mig att jag hade kunnat bo där. I Sverige har man det ju så bra. Jag är oerhört tacksam och har inget att klaga på. När jag kom hem igen och såg mitt eget kök så grät jag av tacksamhet, berättar John.

"Jag fick svar på mina frågor"

Med hjälp av en tolk kunde John få svar på alla frågor han burit på kring sin bakgrund. Han har tre äldre syskon och när han blev till var mamman sjuk och pappan arbetslös så de hade ingen chans att ta hand om honom. Det visade sig att föräldrarna hade haft en klump i magen hela livet för att de hade lämnat bort sin son och de tänkte att han nog hatade dem och aldrig skulle vilja träffa dem.

– Jag fick svar på hur mina föräldrar ser ut och vart jag fått mina drag ifrån och de blev av med klumpen inombords och var glada att se att jag mådde bra, avslutar John.

Teresia Jansson

Läs även artikeln om hur John har blivit ledd på ett fantastiskt och mirakulöst sätt även på andra områden.